Idrott som gör skillnad

Michael Jacobson flyttade till Saltsjöbaden från Göteborg 1997. I många år sedan dess har han varit engagerad i Saltsjöbadens IF, först som ordförande och nu som klubbchef. Han älskar sitt arbete med idrotten och med människorna i Saltsjöbaden.
–Jag kommer till arbetet med ett leende varje dag för jag vet att vi gör skillnad. Det är ett stort ansvar att ta hand om andras barn, säger Michael Jacobson.

Saltsjöbadens IF är med sina 3000 medlemmar, över 500 engagerade ledare och tio olika idrotter, Nacka kommuns största idrottsförening. Med så många medlemmar från huvudupptagningsområdet Saltsjöbaden/Fisksätra så har det en stor betydelse för hela samhället. Michael Jacobson kan berätta om idrottens många positiva effekter och föreningens målsättning.
–Kokar man ner idrotten ser man att det vi håller på med är ett samhällsengagemang. Vi får barn och ungdomar att börja röra på sig. Det är vårt hälsotema. Idrotten är också viktig för integrationen av alla nyanlända som kommer till vår del av orten. Den förenar och bygger upp. Man får nya kompisar och slussas in i samhället. Vi har också många ungdomar som blir idrottsledare och på så vis får en första rad i sitt CV. Idrotten handlar alltså inte bara om en fotbollsmatch, eller om träning. Det jag vill se är en fortsättning där idrotten, precis som kyrkan och näringslivet kan göra, tar ett samhällsansvar för att ge människor sammanhang och en meningsfull vardag.

Saltsjöbadens IF har en uttalad policy att verka för att få med så många som möjligt i de olika verksamheterna. Alla ska kunna känna sig välkomna.
–Vi är ingen elitklubb utan en breddklubb med ett inkluderande perspektiv. För att idrottsföreningen ska vara attraktiv framöver tror jag, att vi även måste titta mer på spontanidrotten som en modell för framtiden. Vi behöver erbjuda alternativ till det traditionella idrottandet och ge både tjejer och killar i olika åldrar möjlighet att idrotta tillsammans utan att ägna sig åt seriespel. En annan sak som är viktig är att föreningen erbjuder möjlighet att idrotta hela livet. Ett initiativ som vi driver är Saltsjöbadens konstsnöarena som säkerställer snötillgång och där många vuxna är med i klubbens aktiviteter. Vi tittar just nu på hur vi kan vidga föreningens aktiviteter inom flera områden.

Michael Jacobson har ett gott förhållande till kyrkan där det under hans tid i Saltsjöbaden blivit både vigsel, dop och konfirmationer. Lasse Svensson, som var kyrkoherde före Thomas Arlevall, har betytt mycket för Michael och hans familj.
Bland de anställda i församlingen finns också en med namnet Micke Jakobsson. Det har lett till en hel del roliga förväxlingar.
–Det har gjort min relation till församlingen påtaglig, med en känsla av att vara anställd, då både församlingsmedlemmar och tidigare kyrkoherden Lasse efterfrågat min hjälp med allt från gravvård till extra händer vid olika aktiviteter. Kunde inte låta bli vid ett tillfälle att fråga om det var okej att jag kom i SIF:s träningsoverall då jag saknade prästkläder. Det blev många skratt då förväxlingen uppdagades.

Kyrkan och Idrottsföreningen har också kommit att samarbeta på olika sätt, bland annat är församlingen med och hjälper till under motionsloppet Solsidan Runt, som arrangeras årligen sedan 2010 och är en riktig folkfest.
Precis som idrotten vänder sig kyrkan till människor i olika åldrar som bor i Saltsjöbaden. Finns det något kyrkan kan lära sig av idrotten?
–Man kunde marknadsföra sig bättre. Kyrkan är en fantastisk mötesplats och det finns ett stort samhällsengagemang där. En annan sak är konfirmationen som jag tror många vuxna minns från hur det var förr. Det är annorlunda nu. Idag fokuserar man mycket på kamratskap och vad det är att vara kompis. Barn i konfirmationsåldern är lite som minivuxna och börjar klippa banden med sina föräldrar. I den åldern behöver man ofta prata om mobbing och mycket annat. Mitt i den processen finns konfirmandtillfället. Var någon annanstans än i kyrkan får man sitta ner och prata om det svåra och viktiga i livet? Även om jag vet att det är många som konfirmeras är det något jag tycker kyrkan skulle marknadsföra ännu bättre.

Påsken är en helg då Michael gärna besöker kyrkan. Kanske blir det så också i år. Familjen har planerat en lugn påskhelg tillsammans med besökande vänner och inte alltför mycket att göra, även om det säkert blir en hel del mountainbike ute i naturen för Michael, som är en hängiven cyklist. Sitt mest speciella påskminne hämtar Michael från sin ungdom då han var en aktiv orienterare.
–Påsken var ett Eldorado för mig. Jag fick tävla många dagar i streck, vilket jag tyckte var fantastiskt roligt.

Michael tror att ett större samarbete mellan kyrka och idrottsrörelse, i framtiden, skulle vara positivt för samhället på flera sätt.
–Det finns ett antal platser där människor möts. Fanns inte dessa vet jag inte om det skulle finnas någon kraft i samhället och vi skulle bara mötas av stressade föräldrar på iväg till jobbet, eller barn som bara har skolan att gå till. I idrottsklubben är vi 3000 medlemmar som alla valt själva att vara med. Och alla dessa träffar vi varje vecka. Vilken kraft det är.
–Jag tror det är viktigt att vi tillsammans med kyrkan har en dialog och samtalar om hur vi i framtiden hjälper våra unga att få en bra start i livet. Om det blir i kyrkan eller i idrotten gör detsamma. Vi skulle kunna ha gemensamma arrangemang med olika teman. Det kan handla om droger, eller annat som vi arrangerar tillsammans för att lära och upplysa. Det pågår redan mycket på olika håll, men jag tror att man ska vara flera aktörer tillsammans. Då blir det en verklig kraft i samhället, säger Michael.

Text: Arne Hyckenberg