Imamen, äventyraren & juristen

Ett osäkert världsläge med stora flyktingströmmar till ett oförberett och splittrat Europa har medfört stora förändringar. Många flyktingarna har kommit till Sverige i hopp om ett nytt liv för sig själva och sina närmaste. De har mötts av medlidande och förståelse, såväl som av rädsla, misstänksamhet och hat.
Vad innebär det att vara människa i en tid med stora utmaningar? Det var temat i ett panelsamtal i Uppenbarelsekyrkan en onsdagkväll i slutet av april.
Panelen bestod av Viktor Banke, jurist specialiserad på migrationsfrågor, Awad Olwan, imam i Fisksätra moské och Oskar Kihlborg, äventyrare och social entreprenör. Annchristine Björk, präst i Saltsjöbadens församling, ledde samtalet.
Den gemensamma nämnaren är att de på olika sätt är engagerade för sina medmänniskor. Samtalet kretsade kring vad en människa är, vad som är meningsfullt i det som sker och hur vi kan agera nu när så många söker vår hjälp.

Meningen med människan

–Jag brukar tänka att det är som en balansakt. Man kan på goda grunder säga att det är obalans i världen. Samtidigt som kunskapen om vad som dödar världen och förintar miljön är större än någonsin kan man se, att vi rusar åt det hållet. Och samtidigt som kunskapen om vikten av utveckling är väldigt stor, finns det områden som minst sagt lämnas därhän. Om meningen med mänskligheten är att söka den balansen har vi mycket att göra. Men jag tror inte man behöver söka mening längre bort än att man försöker göra så mycket bra som möjligt för så många som möjligt. Sedan återstår problemet hur man ska lyckas göra det, säger Viktor Banke.
–Vår uppgift i världen är att motsvara kraven och förhoppningarna som skaparen har föreställt sig. En av dem är att mogna. Människan är skapad på en sträcka mellan det bästa och det sämsta möjliga. På den sträckan vandrar och pendlar vi. Ingen av oss lever ett gott och perfekt liv. När vi kommer till nästa ställe, efter döden, är det viktiga att vi gjort mer gott än ont. Det är min tro, säger Awad Olwan.
-För mig är meningen med livet att växa som människa, att mogna och nå en högre nivå. För att kunna växa och mogna tror jag det är nödvändigt att gå utanför sin komfort-zon och göra saker som inte är självklara och bekväma. Det är det äventyr handlar om, säger Oskar Kihlborg.

Rädsla och medlidande

Hur ska man se på dem som kommer? Medlidande och rädsla byter av varandra i såväl nyhetsbevakning som i människors reaktioner. Ideella krafter erbjuder språkundervisning, gemenskap och annan hjälp, samtidigt som planerade flyktingboenden bränns ner till grunden.
–Det är inte konstigt att människor är rädda när det skrivs så mycket och när det finns så mycket desinformation. Man kan se hur språket förändras mellan att man talar om flyktingar och om människor. När man träffar personen blir flyktingen en människa. När bilden på Alan Kurdi visades trängde det igenom många hinnor av förevändningar och diskussioner om badhus och annat. Bara medmänsklighet och humanitärt arbete blev kvar. Efter ett par veckor glömdes det bort och man såg flyktingar istället för människor. Jag delar inte rädslan därför att jag träffar de människor som kommer hit, säger Viktor Banke.
–Rädslan tillhör människans tillvaro. Vi är födda lika, men våra erfarenheter är olika. Guds rike är inte här. Det betyder att världen vi lever i alltid kommer att vara en blandning av gott och ont. Nu har vi fått en massa flyktingar. Det kan bli mycket gott av det, men också mycket ont. Vem bestämmer utgången? Det gör faktiskt vi, säger Awad Olwan.

Hoppa i en isvak

För Oskar Kihlborg är äventyr vardag. Han har sett hur fysiska utmaningar som kräver samspel hjälper ungdomar att se varandra på ett nytt sätt.
–Äventyrsakademin är ett pilotprojekt med tio ungdomar från Nacka. Tanken är att samla ungdomar från olika socioekonomiska delar av samhället. Om två veckor ska vi hoppa fallskärm. De får lära sig göra eskimåsväng med kajak, hoppa i en isvak och mycket annat. Jag tror det är ett bra sätt för ungdomar att mötas. Om du och jag sitter fast i samma klätterrep och jag släpper taget ramlar du ner och dör. Nu är det inte riktigt så, för vi har trippelsäkerhet, men det känns så och när du litar på mig på det sättet händer något mellan oss. Då är det inte en ”gangster” från förorten eller en ”snobb” från Djursholm, utan man kommer förbi det och ser människan, säger Oskar Kihlborg.

Alla kan göra något
Vad kan man då göra som enskild, när problemen är så stora? Är det meningsfullt att ens försöka, frågar sig Annchristine Björk.
–Jag tänker på berättelsen om den lilla flickan som kastar tillbaka sjöstjärnor i havet på en strand, där tusentals ligger kvar. När någon säger, att det inte spelar någon roll att hon kastar i en, säger hon: ”för den här spelar det roll”. Det är samma sak med nedskräpning av naturen. Plockar man lite varje dag gör det skillnad. Hjälper du en människa varje dag gör det skillnad, säger Oskar Kihlborg.
–Det är viktigt att man lyckas väcka en känsla av ansvar hos unga inte bara för sig själva, utan för familjen och samhället. Jag har också väldigt svårt att föreställa mig hur samhället kan bestå utan religion. Det handlar inte om vem som har rätt eller fel, men religionen har ändå en roll att spela i våra liv inte minst socialt. Därför säger jag till de unga att odla andligheten i känslan för naturen, för människorna runt omkring och kärleken till medmänniskan. Människan är en andlig varelse. Därför behöver vi alla våra kyrkor, säger Awad Olwan.
–Man kan tycka vad man vill om det, men världen har kommit hit på ett påtagligt sätt. Det finns bara två sätt att förhålla sig till det. Man kan sluta sig och fokusera på det dåliga och rädslan. Det kan kännas naturligt. Men om man vill ha integration tillkommer det alla som bor här nu att visa lite nyfikenhet att lära och att inse att det finns något man själv kan ta till sig, säger Viktor Banke.

Text: Arne Hyckenberg