Här är våra sådder inför säsongens altarblommor som våra volontärer sått.
När de flyttar ut kommer de växa i de gröna pallkragarna vid klockstapeln.
Vi odlar själva bland annat för den biologiska mångfalden och hoppas på många besök från våra viktiga pollinerare.
Som en del i vårt hållbarhetsarbete, ”Färdplan för klimatet”, vill vi nu ställa om och arbeta med altarblommor. Med detta hoppas vi kunna vara en bidragande del till att trygga kommande generationers framtida miljö. Fortsättningsvis kommer vi undvika att köpa snittblommor som inte är kravmärkta och odla hållbart och ta tillvara på de växter som finns runt om vår församlingsgård, såsom kvistar på våren och nypon på hösten och däremellan egenodlade och vilda blommor.
Många av de snittblommor som säljs i handeln är hårt besprutade, även om det naturligtvis finns alternativ såsom Kravmärkta blommor och Fairtrade. Kemikalierna belastar inte bara naturen utan kan också utsätta odlingsarbetarna för stora hälsorisker.
Innan våra egna sådder är klara att plockas, används det som finns till hands till exempel påskliljor som plockas i rabatten vid församlingsgården, vårblommor såsom vitsippor och scilla. Även kvistar och grenar från buskar exempelvis forsytia blir fina på altaret.
Att placera blommor på altaret är faktiskt, tvärt emot vad många kanske tror, en förhållandevis ny praxis i kyrkomått mätt. När färska blommor började säljas alltmer i handeln i mitten av 1900-talet fick de också en självklar plats i kyrkans värld. Blommorna placerades på altaret främst för att förstärka nattvarden som en måltidsgemenskap – att duka till festmåltid. De har också använts för att gestalta delar av den kristna berättelsen. Ibland har snittblommor dessutom motiverats som ett offer som bärs fram inför Gud.
Under samma period som blommor på altaret blev en tradition växte bruket av de liturgiska färgerna fram och många församlingar började matcha blommorna efter kyrkoårets färger. Men färgerna på blommorna är just rekommendationer – inget som måste följas. Den liturgiska färgen uttrycks redan tydligt genom textilierna, som återkommer år efter år.
Dessa rekommendationer har sedan tagits upp i både Verbums ”Kyrkokalender” och Arguments ”Dagboken” som vi använder när vi förbereder våra gudstjänster.