.jpg?DoProcessing=&w=1680)
Vaxholms kyrka
År 1760 lades grunden till den nuvarande kyrkan. Sverige var ett fattigt land vid denna tid så det var svårt att få fram pengar till kyrkbygget. Trots kollektinsamling i landet räckte inte pengarna till uppförandet av det ståtliga torn som arkitekterna C F Adelcrantz och Olof Tempelman tänkt sig. Först 1803 var kyrkan färdig och fick namnet Gustav Adolfkyrkan efter de kungar som regerade under byggtiden, nämligen Gustav III och Gustav IV. Istället för torn finns en klockstapel i trä med kyrktupp och tre klockor.
Sevärt
Kyrkan är byggd i nyklassisk stil. Kyrkorummet är stort och öppet med ett grunt tvärskepp med plats för ca 450 personer Det vackra målade korfönstret föreställer Den gode Herden och utgör altartavla. Dessutom finns två gamla målningar: Kristus nedtages från korset, som är en kopia av en Rubenstavla, samt Den törnkrönte Kristus.
Det står en Kristusskulptur i trä från 1600-talet i koret. Den kallas Kristus Smärtomannen (han bär fram sina förböner för människorna inför Gud). Det finns också ett exemplar av nattvardssilver som tillhört Östgiöte Tremänning Regemente. Dessutom finns många vackra mässhakar. Den äldsta är från 1700-talet och den yngsta är tillverkad av textilkonstnärinnan Ulla Parkdal 1998, som även har gjort ett av våra vackra bårtäcken. I glasmontrar i sidoskeppen finns modeller av två roslagsbåtar, en skötbåt och en storöka.
Orglar
Orgeln är byggd år 1908 av Setterqvist & Son. Den har restaurerats och byggts till vid ett par tillfällen, bland annat i samband med senaste renoveringen av kyrkan. I kyrkans kor fi nns också en kororgel. Den inköptes 1979 och är byggd av Nils Munck Mogensen.
Dopfunten
Från sent 1300-tal och gjord i gotländsk sandsten, skänktes till Vaxholm från Riddarholmskyrkan troligtvis runt 1677.
I mitten av 1700-talet byggdes Blynäsgården som kommendantbostad i Vaxholm, 1835 övertog kommendant Panchen, chef för Vaxholms fästning, Blynäsgården och tog hem dopfunten till trädgården. Då hade den redan flyttats ut ur kyrkorummet och fanns kanske i ett skjul eller förråd på kyrkogården.
