21 augusti i år var det exakt fem år sedan Vårgårda pastorat efter mycket bön och arbete slog upp dörrarna till Prästgården för allmänheten. Prästgården hade då gjorts om från en prästbostad till ett centrum för andlig fördjupning.
Jubileumsfirandet startade redan på eftermiddagen 21 augusti med en nätverksträff för andliga härdar. Dit var platser inbjudna, som inspirerat till arbetet i Prästgården och som Prästgården inspirerat. Träffen inleddes med ett kort inspirationsföredrag av Liselotte J. Andersson där hon underströk att kärnan i allt stillhetsarbete är bön. Hon pratade vidare om lärjungaskap som mod att våga gå in i något nytt, som t ex att starta en prästgårdsverksamhet med en miljö där allting hänger ihop och blir till en enhet som känns i hela kroppen. Hon tryckte också på vikten av att stötta varandra i detta arbete, vilket representanter för de inbjudna andliga härdarna var rörande överens om. I en runda när alla fick dela var de står i just nu, glädjeämnen och utmaningar blev detta tydligt. Träffen avslutades med att konstatera att vi är del av något som ligger Herren varmt om hjärtat.
Jubileet för allmänheten startade med en välkomsthälsning och lansering av Prästgårdens Vänner. Sedan bjöds det på fantastisk god mingelmat. Under minglet fanns det möjlighet till guidning av huset och trädgården samt att kika på urklipp av artiklar om Prästgården, gamla gästböcker och foldrar med det som hänt de senaste fem åren. Därefter var det dags för andakt med ”Pärlornas sånger”, ett material som tagits fram av den förre biskopen Martin Lönnebo med inspiration från Frälsarkransen och Andens nio frukter.
Andakten följdes av ett panelsamtal mellan Liselotte J. Andersson, mentor till Prästgården och biskop emeritus Åke Bonnier, som invigde Prästgården. De samtalade utifrån temat ”Vikten av andliga härdar”. På frågan vad en andlig härd är svarade biskop Åke först genom att berätta vad begreppet kom ifrån, nämligen de härdar som var en värmekälla i varje kök, något centralt att samlas kring. Så fortsatte han, det är en plats som när man gått därifrån redan längtar tillbaka till. Liselotte pratade om att en andlig härd är en plats som drar människor till sig. På frågan om relationen mellan församlingen och en andlig härd, svarade Liselotte att härden inte behöver vara en konkurrent utan ett komplement. Man kan hämta värme därifrån och sedan sprida den till sin församling. Slutligen fick de frågan vad de tänker om Prästgården om fem år. Liselotte svarade att Prästgården är en god plats för tystnad, en god plats för bön och en god plats för samtal. Fortsätt på denna inslagna väg. Biskop Åke utmanade att ta ett ytterligare steg och involvera kyrkstugan, kanske som ett kommunitetsboende? Då är det viktigt att involvera kyrkoherden och kyrkorådet. Så avslutade han med att säga att Prästgården är en eldslåga, som kanske kan hjälpa andra sammanhang att brinna. Man känner att det är gudomligt liv i Prästgården och det är så oerhört viktigt. Ni har något väldigt viktigt att förvalta och utveckla.
Kvällen avslutades med en Inbetweenkonsert. Begreppet kommer från Café Inbetween som anordnats i Prästgården under många år. En lokal artist tolkar då en låtskrivare och publiken lyssnar in vad som sägs, vad som berör, mellan raderna, inbetween the lines. Publiken får under konserten samtala utifrån det i mindre grupper med hjälp av en fråga. Denna jubileumskonsert var det gruppen Sofi&Vi som bjöd på en bejublad trädgårdskonsert där de kvällen till ära tolkade flera svenska låtskrivare. Publiken fick t ex samtala om Vad gör dig på djupet lycklig? Det kunde under kvällen konstateras att Prästgården är en plats som gör många människor lyckliga på djupet. Denna bekräftelse är en viktig grogrund för de kommande fem årens arbete.