Det är inte helt säkert vem den här bilden föreställer, men att det är någon som var biskop ser man på klädseln och på att han håller en kräkla, biskopsstav, i vänster hand. Mycket möjligt är att det är Sankt Nikolaus. Han var nämligen biskop, och när man avbildade honom på medeltiden fick han ofta som attribut tre guldklimpar. Tittar man närmare på bilden här ser man att biskopen håller tre runda föremål i höger hand, som kanske ska föreställa guldklimpar.
Nikolaus kom dit om natten och kastade en guldklimp genom vindögat. Mannen tänkte, att Guds ängel givit guldet och gifte hederligt bort sin äldsta dotter. Så gjorde Nikolaus två gånger till och hjälpte alla döttrarna till gifte. Tredje natten vaknade mannen vid guldkastandet och skyndade för att få reda på, vad för Guds vänner det var, som gjorde det. Och han föll gråtande ned för Nikolai fötter. Men Nikolaus förbjöd honom att yppa det för någon, medan han levde.
Ur legenden om Sankt Nikolaus
Om det nu är Sankt Nikolaus på bilden så skulle man nästan kunna påstå att jultomten finns i Spånga kyrka! I till exempel England och USA brukar jultomten som bekant kallas Santa Claus, och en förebild till den versionen av tomten är just Sankt Nikolaus. Precis som den generöse Santa Claus som kommer med julklappar så var Sankt Nikolaus en person av det ovanligt givmilda slaget. Legenden berättar om hur han i hemlighet hjälpte personer som hamnat i svårigheter.
Kring flera helgon fanns det under medeltiden folkliga seder och traditioner som inte hade direkt anknytning till den rent kyrkliga helgonkulten. En sådan sedvänja var att unga kvinnor brukade blomstersmycka bilder av Sankt Nikolaus innan de gav sig iväg på dans.
Det har spekulerats över vad denna sedvänja handlade om. En tolkning är att det var en slags fruktbarhetsrit, och därmed en kvarleva av förkristna traditioner. En annan tolkning är att traditioner av det här slaget - att ge offergåvor av olika slag, ta på helgonbilderna, röra vid deras kläder - snarare ska förstås som i grund och botten kristna. I Bibeln berättas ju om hur människor rörde vid Jesus och vid hans kläder för att på så sätt bli hjälpta. När unga kvinnor alltså skänkte blommor till Sankt Nikolaus kan det istället ha handlat om en slags bön om ett liv i ärbarhet och att bli lyckligen gift. Detta mot klangbotten av legendberättelsen, där Sankt Nikolaus med sitt ekonomiska stöd i form av guldklimpar såg till att några flickor klarade sig från hotet att tvingas prostituera sig.