Den tog fönstervägen
Sensommaren 2002, rättare sagt under natten mot tisdagen den 3 september, bröt sig tjuvar in genom ett av kyrkans fönster och monterade ner, med stor möda, en av kyrkans kristalljuskronor i rokoko. När tjuvarna skulle lämna brottsplatsen, lyckades de inte lista ut hur de skulle få upp låset till kyrkporten inifrån kyrkan. Låset som smitts i brukssmedjan på 1700-talet var helt enkelt för avancerat. De var därför tvungna att ta sig ut samma väg som de tagit sig in. Det bar sig inte bättre än att de på väg ut genom fönstret, slog sönder översta prismat på ljuskronan, som blev kvar i kyrkan.
Magnus räddar prisma
Stölden upptäcktes av kyrkvaktmästaren Magnus Henriksson när han på tisdagsmorgonen låste upp kyrkan. Han hittade det sönderslagna prismat som han lade i säkert förvar och med en tår i ögat konstaterade att den lilla prismadelen nog skulle bli det sista han såg av kyrkans vackra ljuskrona. Det omsorgsfulla omhändertagandet av prisman skulle senare komma att spela en helt avgörande roll för ljuskronans fortsatta öde.
Lennart letar ersättare och hittar original
Tiden gick och efter cirka ett halvår diskuterade kyrkvaktmästaren Lennart Näsström med kyrkorådets dåvarande ordförande, Eva-Lisa Jansson, om att försöka få tag i en annan ljuskrona för att ersätta den stulna. Lennart kontaktade firman KA Jonsson i Stockholm, som tidigare hjälpt till att renovera Långseles ljuskronor, och bad dem om hjälp att hitta en likvärdig ljuskrona. Firman fick bilder på den stulna kronan och dessa vidarebefordrades till en antikvarie som skulle kunna tipsa om det fanns någon liknande ljuskrona. När han såg bilderna kände han genast igen ljuskronan, efter ett besök i Graninge kyrka 15 år tidigare, och kunde berätta att just den efterfrågade ljuskronan alldeles nyligen sålts på en auktion i Köpenhamn. Lennarts mycket vältajmade fråga kom alltså i precis rätt tid med andra ord.
Det visade sig mycket riktigt att det var just Graninge kyrkas ljuskrona som sålts på auktionen i Köpenhamn. Och det som slutgiltigt identifierade ljuskronan var just det sönderslagna prisma som Magnus så omsorgsfullt lagt undan. Auktionsfirman i Köpenhamn hade köpt ljuskronan av en då 62-årig antikhandlare som i sin tur köpt den av en okänd person på en mörk parkeringsplats i Örebro, utan att be om något kvitto. Det ledde för hans del senare till fängelse för häleri.
Försäkringsbolag och polis i samverkan
Försäkringsbolaget hade just i samma veva beslutat att betala ut ersättning för den stulna ljuskronan, men hann aldrig göra det då de nåddes av nyheten att den var återfunnen. Försäkringstjänstemannen, som tidigare varit polis, var till stor hjälp i återskaffandet av kronan. På hans anmodan lämnade vaktmästarna in det kvarvarande prismat till polisen i Sollefteå som fotograferade den och skickade bilderna till polisen i Stockholm, varifrån de vidareförmedlades till Köpenhamn. Där konstaterades att det var Graninge kyrkas saknade ljuskrona. När den privatperson, som intet ont anande hade köpt ljuskronan på auktion, fick fullständigt klart för sig att det verkligen var Graninges ljuskrona, såldes den tillbaka till försäkringsbolaget.
Äntligen hemma igen
Ljuskronan gjorde sin returresa hem till Graninge med lastbil, den här gången utan avstickare via mörka parkeringsplatser i Örebro. När ljuskronan så anlände hem igen var den pietetsfullt inpackad i en stor pappkartong fylld med frigolit. Varje kristall var omsorgsfullt insvept i flera lager skyddspapper. När man väl packat upp den så hängdes den, under överseende av Mitt Nytts utsända team, på sin ursprungliga plats klockan 10.30 den 28 februari 2003 – både chippad och omsorgsfullt fastlåst. Ljusen i ljuskronan tändes igen för första gången av den då 6-åriga Elin Odelberg och söndagen den 9 mars ”återinvigdes” ljuskronan vid en sammanlyst pastoratsmässa i Graninge kyrka.
Hälsningar
Vi som var med
Magnus Henriksson, Lennart Näsström och P-J Odelberg.