-Den här platsen betyder mycket för mig. Den ger mig en känsla av hemma, säger Rosie Gard, pensionerad pastor i Equmeniakyrkan och såväl ideellt engagerad som husmor några år och föreståndare för Wettershus under åtta år.
Söndag 23 augusti var det många som tog sig ner för de branta backarna till Wettershus vid Öland, strax intill Vättern, en plats ”där du – utan att bli avbruten – får vara i fred i tankar och känslor, i bön och reflektion”, som beskrivningen är.
Ekumenisk bönegrupp bildade stiftelse
För det var här som Sveriges andra retreat startade för 60 år sedan, då en ekumenisk bönegrupp hade bildat en stiftelse och tog över den plats som varit Jönköpingskonstnären Gunnar Zilos sommarhus.
I denna bönegrupp fanns bland andra John Steiner och Mia Zilo, änka efter konstnären. På det viset knöts kontakten som ledde fram till stiftelsen och övertagandet, något som John Steiner beskriver i sin bok ”Skapande paus” och som hans son Bruno beskrev på plats vid jubileet.
Wettershus har betytt mycket för många människor genom åren, för deltagare i retreaten, för retreatledare och för ideella.
Rosie Gard tecknade sin bild och beskrev sina första möten med platsen.
-Jag kom hit första gången 2012, som projektledare för rehabträdgården Gröna ängar. Sedan fick jag frågan om jag ville bli husmor, vilket jag var i två och ett halvt år, och sedan föreståndare i åtta år.
”Den här platsen behövs”
Även idag leder hon retreater då och då.
-Den här platsen behövs. Det är en brist på tystnad i tillvaron, samtidigt som en del är rädda för tystnaden och vad den ska leda till. Men under mina år har jag bara mött någon enstaka som inte orkat med tystnaden. I stället upptäcker många, när de vågar prova, att de har behov av tystnad, konstaterar hon.
Att Wettershus skapades samtidigt som dagens motorväg byggdes på 1960-talet tycker Rosie kan betraktas på flera sätt.
-E4:an kan vara en hjälp. Man kan känna att livet rusar fram där uppe, men att man här nere är vid sidan av på en plats där man kan öppna upp sig. Och en liten bit ner mot Vättern försvinner ljudet.
”Jag är beroende”
Jubileumsdagen blev välbesökt av många människor med stark känsla och koppling till denna retreatgård:
Claes Dahlqvist är präst i Svenska kyrkan Jönköping och med i Wettershus styrelse:
-Här är så ljuvligt. Wettershus är en fantastisk plats för återhämtning. Jag är beroende av Wettershus för att få återhämtning, konstaterar han.
Diakon Helena Borgenback tillträdde som föreståndare för Wettershus 1 mars i år och höll i många trådar inför planeringen och genomförandet av jubileet:
-Det känns fantastiskt att få fira de här 60 åren och vara med in i framtiden och förvalta den här platsen. Många grupper kommer till oss, så det är ett stort intresse, även för att vara retreatledare. Vi har också fått ett nytillskott av ideella krafter, så det känns som en positiv framtidstro, säger Helena Borgenback.
”Man kan se det liv man lever med klarare blick”
Varför ska man då åka på retreat? För Helena är svaret självklart:
-Det är som att komma hem. Här är väldigt hemtrevligt och stämningsfullt med omsorg och gemenskap. Man kan få distans till det liv man lever och se på det med en klarare blick, säger hon.
Jubileumsdagen avslutades med en gudstjänst med predikan av biskop Fredrik Modéus, en predikan där han uppehöll sig vid dagens tema ”friheten i Kristus”.
-Temat ställer många frågor till oss. Hur ser mitt livs frihet ut? Det kan vara livsval, relationer eller omständigheter som hindrar mig från att leva som jag vill. Samtidigt vill Kristus låsa upp något i varje människas liv, sa biskop Fredrik bland annat.
Reportage: Mikael Bergström