Kriget i Ukraina har gått in på sitt femte år. Mängder av människoliv går till spillo både vid fronten, och vid bombningar av civil infrastruktur och i städer.

Om konflikten skulle eskalera ytterligare finns det en risk att Sverige dras med i kriget. Vad är då kyrkans roll? Budskap om fred och kärlek präglar kristendomen, och rent juridiskt är kyrkans roll i ett totalförsvar att fortsatt administrera begravningar och således ta höjd för att fler sådana kommer att behöva göras.

Men det tar inte slut där. Idag har Svenska kyrkan många präster i Försvarsmakten som ska ombesörja själavård för de soldater som eventuellt skulle behöva ingripa vid ett krig.

En av dem är militärpräst Magnus Hedin i region Syd där Jönköping ingår. Han ser det som en självklarhet att det andliga ska få en plats inom det militära.

Jag vill vinna kriget om det kommer

Magnus Hedin - militärpräst

-   Vi inom prästerskapet i militären ska bidra till en andlig balans och existentiell hälsa. Vi måste hålla den etiska kompassen rätt i pressade situationer. Människovärdet måste behållas och man måste minnas att fienden också är en människa, säger han.

Varför är det viktigt?

-   Jag vill att vi ska vinna kriget om det kommer. Då gäller det att rusta soldaten för att klara av de mentala påfrestningar som ett sådant skulle innebära. Det kan vara genom min närvaro eller genom en kort gudstjänst i fält. Det handlar om att ge ett sammanhang och bidra till sammanhållning i gruppen, säger han.

Under ett halvårs tid var han på en NATO-övning med en svensk bataljon i Lettland, precis invid den ryska gränsen.  Han umgicks då med ungdomarna dygnet runt i tält, i fordonen och i fält. Han säger att han uppfattade att ungdomarna i gruppen var väldigt öppna för det kristna budskapet och att de kände en längtan efter tro och tradition. Han berättar också om en händelse med en ung man som en dag kom fram till honom.

-   Han sa till mig ’om det värsta skulle ske nu så vill jag ha en riktig begravning, men jag är inte döpt. Kan du döpa mig? säger Magnus Hedin och fortsätter:

-   Jag sa att jag självklart kunde det, och eftersom mannen ville bjuda in fler kamrater från kompaniet på dopet så fick jag kila ner till personalen i tältet där vi reparerar stridsfordon och frågade om vi fick låna deras utrymme. Det fick vi. Hans kamrater åkte till IKEA och köpte kandelabrar och fixade upp ett litet altare av lådor. De hittade också en matta som några danskar hade lämnat efter sig. När de vände på den såg de att Jesus var avbildad på mattan. Eftersom de inte ville trampa på Jesus så fick det bli en altartavla. Så det blev ett annorlunda men fint dop med en fantastisk stämning. Det är något med dopet som är så påtagligt. Det är samma sak med barn som med vuxna. Tre vattenösningar i Faderns, Sonens och den Helige andes namn, säger han.

De gör detta för att deras barn ska få växa upp i ett fritt land.

Vi pratar vidare om vilken roll präster har i krig. Går det verkligen att vara präst och predika om fred, samtidigt som man är inom det militära?  Magnus tycker det, och säger att det handlar om att just bevara freden. 

-          Vi har en försvarsmakt i Sverige. Ingen krigsmakt. Vi har vårt land med våra värderingar, våra lagar, vår demokrati och vårt sätt att leva. Det tycker jag vi ska försvara. Det sista man ska ta till för att försvara detta är vapen, men nu kallas våra unga ut i detta och jag tycker att de har rätt till en andlig balans och existentiell hälsa och kyrkans uppgift är att finnas till för de som efterfrågar det, säger han och fortsätter:

-          Vi finns även inom kriminalvården. Inte för att vi stödjer brottslighet, utan för att ge själavård åt dem som behöver det. 

I sin roll som militärpräst är Magnus Hedin så kallad icke-kombattant och säger att han inte bär handeldsvapen, även om militärpräster får bära det. Han förstår att det finns de som tycker präster bör hålla sig borta från det militära, som exemplevis den kristna fredsförrelsen, men säger att man måste väga det mot verkligheten.

-   Vad säger fredsrörelsen till soldaten som står i skyttegraven i Ukraina? Att denne ska lägga ner sina vapen? Jag har pratat med soldaterna i Ukraina och frågat dem varför de gör detta, och de säger alltid samma sak – att de gör detta för att deras barn ska få växa upp i ett fritt land, säger han.

På andra sidan spektrumet inom det kyrkliga finns dem som tycker kyrkan spelar en oerhört viktig roll i oroliga tider, men att den rollen handlar om att predika och leva ut fredsbudskapet. 

En av dem är Jonas Löhnn, kyrkoherde i Nybro pastorat, samt initiativtagare till att fredsdiplomera församlingar genom den Kristna Fredsrörelsen. Vi ringde upp honom för att höra om vad han anser att kyrkan ska göra när orosmolnen kyrper närmare. 

-   Vi kan som kyrka och enskilda leva mer som vi lär och vara profetiska. Det handlar om att förkunna Jesu syn på människan, att stå för värderingar som stämmer med evangeliets kompassriktning och att visa modet att avslöja vår tids härskare som vill utnyttja människors liv för makt och pengar. Alltså att försöka göra som Jesus gjorde, säger han och fortsätter:

-   Som lärjunge till Jesus kan jag inte delta i krig eller döda en annan människa. Som präst skulle jag aldrig bära vapen i tjänsten. Det skulle inte heller göra någon tryggare, tvärtom. En kristen syn på människovärdet kan inte stanna vid teori, den behöver praktiseras.

Han talar vidare om att vi som grupp förenklat blir bra på det vi övar på. Övar vi på att möta våld med våld, så blir vi bra på det. Övar vi i stället på att möta eventuella attacker utan våld så kommer vi hitta sätt att hantera konflikter på, som har visat sig vara mer effektiva för att skapa fred.

-          Freds- och konfliktforskningen är tydlig med att fred måste byggas med fredliga metoder för att bli varaktig, säger han.

På frågan om det inte är naivt att tänka att vi möter ett eventuellt angrepp med fredsbudskap, så säger Jonas Löhnn absolut nej. Det är tvärtom naivt att tro att mer vapen leder till fred, och han hänvisar till historien.

-          Om det är naivt att välja bort dödande som metod för att möta ondskan i världen, så är det ju just en sådan naivitet som Jesus lyfter fram som förebildlig. Präster inom det militära bär pistol, men man kan ju inte döda någon bara lite. Ingen tror väl att Jesus någonsin skulle välja att göra det, säger han.

Saliga äro de som skapar fred. De ska kallas Guds barn.

Vad anser du om kyrkans roll i totalförsvaret samt att vi skickar präster för själavård inom det militära? 

-          Krig hänger alltid ihop med makt och pengar. Det finns ett fåtal som gynnas av att vi går med på att utbilda våra unga i dödandet med risk att också bli dödade. Därför marknadsförs effektivt en destruktiv lojalitet. I en sådan tid behöver kyrkan vara en profetisk röst. Vi behöver stå för alla människors okränkbara värde, stå upp för gästfrihet, mångfald och försoning. Vi är ett motgift mot gruppegoismen som ger näring åt nationalism och bymentalitet, säger han och fortsätter:

-          När Svenska kyrkan blir oproportionerligt glad åt att efterfrågas av samhälle och myndigheter måste vi vara medvetna om att vi riskerar att utnyttjas för att bedöva friska samveten. Även om vi erbjuder själavård bör vi som samfund inte ingå i samarbeten som legitimerar dödande av egna eller andra nationers unga eller att bidra till opinion för ökad väpnad försvarsvilja. Präster med tjänstevapen och kamouflagekläder är inte något vi kommer se tillbaka på med stolthet. Vi kan däremot skapa civil motståndskraft med fredliga medel och visa på hopp genom handling. Så kan vi bidra till ett mer resilient samhälle. För saliga är de som skapar fred, de ska kallas Guds barn, säger han.