-Jag är tacksam att jag fick en andra chans. Det är ett under faktiskt, någon form av änglavakt, konstaterar han en och en halv månad efter olyckan.
Det var eftermiddag, tisdag 3 mars. Samuel hade just lett ”livets hållplatser”, en samtalsgrupp för män.
-Jag skulle bara cykla hem ett snabbt ärende och sedan tillbaka till kyrkan. Jag sms:ade min fru att ”jag åker strax”.
Blev liggande medvetslös
Men inne i Stadsparken händer det. I en korsning med rullgrus drog han omkull så illa att han blev liggande medvetslös.
-Jag har cyklat här tidigare och vet att det är rullgrus, så jag brukar ta det försiktigt, men jag måste ha tappat kontrollen, säger han.
Samtidigt som hans fru har testat att ringa utan svar och sedan ser hans telefon vara stilla i Stadsparken, upptäcks Samuel av två förbipasserande, som rusar fram, tar hand om honom och ringer ambulans.
-Själv har jag inget minne alls från själva kraschen, säger han.
Enda minnesbilden är att han vaknar till på olycksplatsen, ungefär samtidigt som hustrun kommer fram.
-Jag svamlar och säger ”från djupet av mitt hjärta vill jag tacka er” till de som hjälpte mig. Sedan undrade jag om jag skadat någon annan och också hur det gick med cykeln…
Blåslagen och hjärnskakning
Rejält blåslagen och med påsatt nackkrage kommer han med ambulansen till akutmottagningen på Länssjukhuset Ryhov.
Han har skador i pannan, vid näsan, i käken och i ena handen. En hjärnskakning konstateras också. Men inga frakturer på armar eller ben.
-Jag blev också sydd i munnen, och jag fick inte tugga i början.
Han beskriver bemötandet på sjukhuset som en stark omsorg. Redan efter något dygn skrivs han ut och får åka hem efter att ha fått diverse insatser hos bland annat käkkirurgen och öron-näs-halskliniken.
-Då var jag inte särskilt fräsch, så jag fick mycket hjälp den första tiden. Det har också blivit olika återbesök och uppföljningar.
Behöver ta det lugnt
En lång konvalescens tog vid.
-Jag har blivit tvungen att ta det lugnt – vilket går emot min natur. Men det handlar om att återhämta sig.
Såren kommer att läka och hjärntröttheten förhoppningsvis ge sig på sikt. I mitten av april är Samuel redan tillbaka och arbetar halvtid och går upp på heltid vid månadsskiftet.
- Jag är gradvis på väg tillbaka, men i nuläget vet jag inte hur lång tid det kommer att ta, säger han.
Och cykeln lär han använda igen. Vid olyckan använde han inte hjälm, men i fortsättningen kommer hjälmen att vara på.
-Ja, hjälm ska man ju ha, säger han med eftertryck.
Att vara omsluten
Olyckan har förstått satt sina spår på olika sätt.
-I den här situationen har jag känt en frid. Ingen rädsla eller oro, inga tankar på ”varför hände detta”. Jag har bara känt trygghet att vara omsluten, buren, och jag känner en tacksamhet över att vara vid liv. Det hade kunnat gå åt ett annat håll – även om jag som präst och troende har ett hopp om att döden inte är slutet.
Han beskriver hur omgivningen har ställt upp, om all omsorg han och övriga familjen har fått, allt ifrån gamla kompisar till församlingsbor, kollegor och andra vänner.
-En prästkollega som inte bor i Jönköping gjorde en onlinebeställning hos en lokal matbutik som kom med en hemleverans av bland annat ”klämmisar” när jag inte kunde tugga ordentligt och många har hälsat på, hört av sig och visat omtanke på olika sätt. Min chef och vår kyrkoherde har gett mig bra stöttning, säger han som några exempel.
”Vill hjälpa och finnas för andra”
På det personliga planet har det förstås blivit en prövning för Samuel som tillträdde sin tjänst i Dalvikskyrkan i höstas.
-Jag vill hjälpa och finnas för andra, men här är det jag som har blivit omhändertagen och jag tror att min tro har hjälpt mig jättemycket. Det betyder mycket när jag vet att det finns människor som tänker på mig och ber för mig. Vi får vila tryggt i den gode herdens famn, säger Samuel Björling.
MIKAEL BERGSTRÖM
Fotnot:
Dalvikskyrkan är en samarbetskyrka mellan EFS och Svenska kyrkan
Samuel Björling har också intervjuats av P4 Jönköping
https://www.sverigesradio.se/artikel/samuel-bjorlings-tacksamhet-efter-allvarlig-olycka