-Jag har trivts väldigt bra att få jobba i Jönköpings församling. Kul att få jobba i en stadsmiljö och med så kompetenta medarbetare, säger han.
Sedan prästvigningen 1980 av dåvarande biskop Sven Lindegård har han hållit sig på ”landsbygden”.
-Efter tio år i Norrahammars församling var jag sedan kyrkoherde i Månsarps församling i 31 år. Så alla år med fast tjänst har jag hållit mig i Tabergsdalen, ett område med fina församlingar, där jag trivts och fått många vänner. I Sandseryd till exempel var det så fin gemenskap med mycket vigslar. Vi levde verkligen varandras liv, säger Tore Karlsson.
Under åren i Månsarp var han också under hela 20 år kontraktsprost för Växjö stift.
I stället för ett tänkt pensionärsliv har det efter pensionen blivit deltidstjänst i Jönköpings församling, med särskilt ansvar för Bymarken/Järstorp. En period var han också församlingsherde för område Väster.
-Jag har haft förmånen att få jobba i församlingen i två och ett halvt år. Ett gott gäng med väldigt kompetenta människor på alla områden. Jag har haft roligt och blivit så väl bemött, sammanfattar han.
Arbetet i Jönköpings församling har han uppskattat på flera sätt.
-Det är första gången som jag arbetat i en stad, något som varit både roligt och utmanande.
Sedan ett och ett halvt år har kan parallellt vikarierat som kyrkoherde i Bottnaryd på deltid, och nu blir det fokus på den tjänsten.
-De har efterfrågat mina tjänster, så nu fortsätter jag med det, säger Tore som själv bor i Bottnaryd sedan 50 år tillbaka.
Han bor dessutom granne med Gunillaberg, den gård som prästsonen Johan Printz lät uppföra när han återvände hem efter åren i kolonin Nya Sverige i Delaware.
Det innebär samtidigt att han nu fortsätter arbeta i Skara stift.
-Jag har redan deltagit i ett präst- och diakonmöte i stiftet.
Att summera ett 46-årigt prästyrke är förstås inte lätt. Men Tore kan peka ut viktiga områden tydligt.
-Jag har haft konfirmandgrupper oavbrutet. Det är en så viktig del av verksamheten. Konfirmander, unga ledare, barn och ungdomar – allt hänger ihop, konstaterar han.
Att det skulle bli prästyrket för honom var ganska naturligt.
-Jag växte upp i ett kristet hem så den kristna tron kändes naturligt. Men som ung var jag en sökare. Jag var också med i Pingstkyrkan en period eftersom jag hade kompisar där. Men jag längtade tillbaka till Svenska kyrkan och dess sätt att leva. På det viset tändes nog en kallelse i mig att bli kyrkans tjänare.
Härom söndagen blev han avtackad i Bymarkskyrkan tillsammans med diakon Stina Dittschlag, som byter tjänst.
Men Tore Karlsson ser ändå inte Jönköpings församling som ett avslutat kapitel.
-Jag har sagt att jag kan stå till förfogande – så småningom.