– Jag började också spela piano i sexårsåldern. För mig har kyrkan alltid varit olika körer och brassband, i såväl Svenska kyrkan, Missionskyrkan som Pingstkyrkan. Kyrkans olika sammanhang är ett gott ställe att vara på, säger hon.
Några år senare, i sjätte klass, fick pianot sällskap av en kornett och Pernilla blev medlem i Missionskyrkans brassband.
”Tyckte konfirmationen var kul”
– Där konfirmerade jag mig också. Vi var medlemmar i Svenska kyrkan, men där var konfirmationsgruppen så stökig, så det blev Missionskyrkan istället. Jag tyckte att konfirmationen var kul och intressant, säger Pernilla.
Men egentligen såg hon inte musiken som ett framtida yrke, mer som hobby och intresse.
– Jag ville bli läkare. Har alltid tyckt att det är roligt med människor. Dessutom skulle man ju ha ett ”riktigt” jobb…så jag började läsa upp de betyg som fattades.
Först skulle det dock bli två år på musiklinjen vid S:t Sigfrids folkhögskola i Växjö.
– Plötsligt skulle alla andra i klassen söka till musikhögskolan, och det lockade mig också. Jag kom in i Stockholm på utbildningen till musiklärare, men jag och en kompis bytte till Malmö för vi hade hört att man satsade mer på pedagogutbildningen där.
Därmed hade yrkeslivet bytt fokus.
– Så jag fick tänka mig att istället bli en själslig läkare, säger hon med ett skratt.
Utbildade sig till massageterapeut
Det blev ändå ett uppehåll yrkesmässigt på ett och ett halvt år från musiken när hon satsade på en utbildning på heltid till massageterapeut.
– Det var väldigt kul. Men jag insåg att kroppen tar mycket stryk långsiktigt som massör.
Istället blev det så småningom en tjänst som kantor i Höllviken i Skåne under 16 år, samtidigt som kantors- och organistutbildningen klarades av.
Men 2023 började både Pernilla och maken Bengt, som var pastor i Ekumeniaförsamlingen i Malmö, att snegla efter nya jobb.
– Ska man flytta någon gång, så var det dags nu.
Allt föll på plats vid Vätterns södra spets. Bengt som pastor i Ekumeniaförsamlingen Huskvarna, Pernilla som kantor i Jönköpings församling.
Hittade jobb och bostad
– Det flöt på bra. Vi hittade båda tjänster, ett boende och en miljö som passade för våra två barn, som går i trean och femman. Vi har trivts bra i Malmö, samtidigt som en lite mindre stad, och ett samhälle där kyrkan har en lite större roll, var lockande.
Nu är hon kantor i område Öster, vilket innebär ansvar för körerna i Ekhagskyrkan, men arbete i områdets alla kyrkor, även Österängskyrkan och Kristine kyrka.
Våren 2024 handlar mycket om att forma sin yrkesroll som kyrkomusiker tillsammans med kollegorna.
– Jag brinner för olika saker. Men det handlar lika mycket om vad församlingen behöver och vilka arrangemang som passar att ha här utifrån de körer som finns och invånare. Till exempel var musikgudstjänsten vid Earth hour en tradition som hon fortsatte med.
Församlingarna skiljer sig åt
Pernilla konstaterar att den socioekonomiska situationen skiljer en del mellan invånarna i Höllviken, där hon jobbat tidigare, och Ekhagen.
– Här är det kanske större behov av att arrangera olika aktiviteter och ett tryggt rum att vara i. Det är lätt att komma på olika saker, men sedan ska det finnas tid och resurser också. Samtidigt måste man fundera på vad man ska behålla och inte.
Dessutom vill hon gärna skapa en ny bild av begreppet kyrkokör.
– Man kan tro att det bara är för äldre människor och lite stelt och tråkigt. Så är det inte. Här på Ekhagen skulle det kanske också fungera med en kör för de som är daglediga. I Höllviken bjöd vi på kaffe regelbundet på en lekplats under pandemin. Det skulle vi kunna testa här också. Vi behöver synas för dem som normalt inte går till kyrkan. Dessutom kan det bli fina samtal.
Utveckla barnverksamheten
Barn och ungdomar är ett område som väntar på en satsning.
– Barnverksamheten kan utvecklas. Tillsammans med nya församlingsassistenten Sofie Strålin ser jag fram emot att utveckla barnverksamheten. Det finns så otroligt många spår att jobba med och man får pröva sig fram lite, säger hon.
Jobbet som kyrkomusiker har stor bredd. Förutom att leda två vuxenkörer och en barnkör handlar det för Pernilla om att spela på allt ifrån begravningar och dop till vigslar och gudstjänster i kyrkan eller andakter på äldreboenden.
– Jag gillar blandningen av att möta olika åldrar och jag får mycket energi av körerna. Jag har en förkärlek för att se människor växa och våga. Jag gillar både att göra avancerad musik och enkla sånger, och att ackompanjera andra musiker. Men för att kunna ge mycket behöver jag också få input, och det kan bestå av att få göra något avancerat musikaliskt tillsammans med kollegor vid något tillfälle. Jag är positiv till att göra större projekt tillsammans med mina kollegor, någon gång, säger Pernilla Cederblad.