-För mig är det viktigt att ge en röst till de som inte har möjlighet att göra sin röst hörd, så har det varit både som sjuksköterska och diakon, säger Maria Wallander.
Det var sjuksköterskeyrket som lockade henne från början och det hann bli några års tjänst som sjuksköterska inom Region Skåne, där hon då bodde.
-Sedan kallade Gud på mig, det var så tydligt. Gud brukar tala till mig genom att jag känner saker i magen, säger Maria.
Diakon var tydligt, även om hon från början inte visste så mycket om yrkesrollen.
Fick en tydlig fråga
-Jag ringde stiftsdiakonen i Lund och berättade och fick tips. Sedan flöt det bara på, alla bitar föll på plats. Vid antagningen var jag helt säker på att biskop Christina Odenberg skulle tycka att jag var för ung, bara 24 år. Men hon ställde en enda fråga: Kan du bli arg när du ser översitteri och maktmissbruk. Och det kan jag bli, jättearg och jag säger ifrån, för sådant tål jag inte, säger Maria.
Efter utbildningen var det dags att vigas till diakon av Antje Jackelèn, dåvarande biskop i Lunds stift innan hon blev ärkebiskop.
Det kom att bli elva år som diakon i olika församlingar och pastorat i Malmö och Lund-området. Bland annat en tid i Malmö pastorat där Ann Aldén då var församlingsherde. Under de här åren blev det också ett stort engagemang i samband med kyrkans viktiga roll i flyktingvågen 2015, och arbetet med papperslösas rättigheter.
-Detta var inte alltid populärt, men detta var något jag var vigd till och stolt över.
Behövde en paus
Efter åren i Malmö-Lund gick flytten norrut i Skåne till Örkelljunga.
-Jag kände att jag behövde en paus som diakon. Jag var ganska trött mentalt efter de senaste åren som diakon.
I stället var det sjuksköterskeyrket som lockade igen, denna gång inom den kommunala omsorgen.
-Jag passade samtidigt på att specialistutbilda mig i både palliativ vård och vård vid kognitiv sjukdom. Jag arbetade mycket med patienter i livets slutskede med många samtal om sorg och saknad. Det är en fantastiskt värdefull kunskap att ha, säger Maria och beskriver att det blev en hel del sång hemma hos patienter som själva hade en gudstro.
Flyttade nyligen till Jönköping
Tanken var att den här yrkesbanan skulle fortsätta när flytten nyligen gick tillsammans med 16-årige sonen till Jönköping. Även hans pappa flyttade med upp. Detta för att Maria ville komma närmare sin mamma och syskon som bor här.
-Jag sökte och fick erbjudande om två olika jobb här inom den kommunala omsorgen. Det är inte svårt att hitta arbete som sjuksköterska.
Och så hade det nog blivit om hon inte mött Ann Aldén igen på en morgonmässa i Sofiakyrkan.
-Kyrkan kallar, uppmanade hon.
Så det var dags för byte av yrkesroll igen. Nu till tjänsten som diakon och platsansvarig i Gräshagskyrkan, en kyrka som hon besökt två gånger under anställningsprocessen.
Uppskattar Gräshagskyrkan
Hon uppskattar Gräshagskyrkan som en stadsdelskyrka som inte sticker ut.
-Första gången körde jag faktiskt förbi, såg den inte för den smälter in så bra, och det är så jag vill att kyrkan ska vara, säger hon med ett skratt.
Hennes diakontjänst kommer nu att formas.
-Jag kommer att tjänstgöra varannan söndag och få möjlighet att ha diakonipredikan. Jag har hittills förstått att Gräshagskyrkan har ett otroligt musikliv. Det finns en grundplan för min roll och sedan får resten utkristallisera sig tillsammans med medarbetarna. Det ska bli så spännande att bli platsansvarig.
I Gräshagskyrkan finns allt ifrån Barnprylhörnan, Ljushjälpen, Fellowship och gudstjänstlivet till mycket musik och en rad olika sociala träffpunkter som caféverksamhet, fredagspromenad med frukost och bibeltexter och annat.
”Vill lindra ofrivillig ensamhet”
-Jag vill arbeta med att knyta kontakt med människor i området. Det finns säkert en ofrivillig ensamhet även här och den känner jag starkt för att hitta och försöka lindra. För mig är kyrkans viktigaste uppdrag att bjuda in till ett sammanhang där du får vara den du är, på dina villkor.
Som nyinflyttad i Jönköpings kommun handlar det för Maria Wallander om att skapa ett vardagsliv i en ny stad.
-Jag hoppas hitta en kör att sjunga i. Det har varit mycket sång och musik genom åren. Jag spelar piano och klarar orgel hjälpligt. Sedan har jag hittat ett gym och vi bor precis intill Bondberget och dess löparslingor. När sonen är hos mig blir veckorna istället fyllda av mycket fotboll och tvätt av fotbollskläder…
MIKAEL BERGSTRÖM