-Jag skulle inte kunna leva utan musik, svarar hon på frågan om vad musik betyder för henne.
Hon är uppvuxen i en sjungande familj i Karlshult utanför Taberg, som ett av sex syskon. Älskade att leka i skogen, bygga kojor och tröttnade aldrig på att vara ute i naturen.-Mamma spelade piano och jag fick ta alt-stämman som jag komponerade själv så det stämde till syskonen toner. Jag fuskade mig fram länge med att inte kunna noter. Ja egentligen är jag fortfarande inte så bra på noter, men vet var allt ligger, så det blir mycket på gehör, säger hon med ett skratt.
Den kyrkliga bakgrunden finns i Smyrnakyrkan, dagens Kungsportskyrka. När hon var nio år gick hennes pappa tyvärr bort i leukemi och tillsammans med mamman och då hemmaboende syskonen gick flytten till Huskvarna, vilket underlättade för alla aktiviteter.
Det skiljer 17 år på äldsta och yngsta syskonen, fyra systrar och två bröder.
Kom till Sofiakyrkans kör
Madeleine själv hamnade i Sofiakyrkans kör eftersom hon kände körledaren Annika Sjöstrand.
-Jag trivdes bra i Smyrnakyrkan och också väldigt bra i Svenska kyrkan, konstaterar hon.
Hon har varit med i barnkör, ungdomskör, ensemble med fiolen som hon spelade på från 3:an till 8:an. Sjöng även med syskonen som kallade sig ”Thörnfåglarna”.
Så bra att Ekhagskyrkan lockade när hon med familjen bosatte sig på Rosenlund och efter många års uppehåll efter projektkör klev in i en kyrkokör igen, dessutom Ekhagskyrkans två körer, kyrkokören och Cantilena.
-Jag lyssnar på mycket olika musik. Har en egen Handpan, Panflöjt och berörs mycket av instrumentet Duduk. Det finns så många fina instrument och rösten är ju också ett personligt instrument. Musik har alltid betytt väldigt mycket för mig. Det är också genom musiken som jag träffade min man, och en massa andra trevliga människor.
Att få sjunga i julbön tillsammans med döttrarna, var förstås en höjdare och hon ser fram emot kommande julkonserter och uppskattar aktiviteter som skördemässor eller vårsång på trappan.
-Jag har alltid gillat psalmer. Jag kan bli väldigt berörd av en psalm.
Tackade ja till gudstjänstvärd
När Ekhagskyrkans präst Erik Dreier, på kanelbullens dag förra året, frågade henne om att bli gudstjänstvärd, tackade hon ja.
-Det blir en insats två-tre gånger per termin. Jag hälsar välkommen, delar ut psalmböcker, nattvard och läser texter, tillsammans med minst en gudstjänstvärd till. Det känns väldigt fint med alla härliga och värdefulla möten med människor säger hon.
Hon konstaterar att kyrkans miljö och dess lugn och trygghet tilltalar henne.
-Jag har alltid haft en tro, mer eller mindre stark genom livet. I kyrkan möter jag så många olika människor. Jag älskar blandningen av äldre och yngre människor, som har erfarenheter av så olika saker. De som är äldre behöver också yngre som tar över efter dem.
Fick gesällbrev som skräddare
Yrkesmässigt har det hela tiden handlat om kläder. Efter beklädnadsteknisk linje på Bäckadalsgymnasiet, blev det två års textilutbildning i Borås.
-Där fick jag faktiskt gesällbrev, säger hon.
Textiler och kläder har alltid varit ett stort intresse och ett hantverk som hon behärskar. I dag arbetar hon i butik vid Atollen som säljer kläder, inredningssaker och har ett fik.
-I butiken har jag nytta av min utbildning till skräddare. Jag ser vad man kan göra med kläder för att de ska sitta bättre. Jag har sytt upp och förlängt otaliga byxor under tiden i klädbranschen samt andra ändringar då och då. Även sytt balklänningar, brudklänningar, gardiner, byxor med mera på fritiden samt lagar gärna och återbrukar en hel del.
Fritiden ägnas förstås till stor del som ideell i Ekhagskyrkan.
-Men jag gillar också att fotografera, att promenera i naturen, träffa vänner och baka äppelpaj, göra mos och kräm då vi har fem äppelträd i trädgården! Jag cyklar också mycket, bland annat till och från jobbet. Allt detta ger mig en själslig endorfinkick och sången ger en härlig Oxytocinkick.
MIKAEL BERGSTRÖM