– Jag har haft en Gudstro i hela mitt liv, har bett så länge jag kan minnas. Jag tror på att det finns en större kraft som skapat oss och hela världen, och under konfirmationen fördjupades min tro, säger han.
Uppvuxen på Ljungarum i Jönköping har Ljungarums kyrka några stenkast bort betytt mycket för honom.
– Jag har varit med i miniorerna och juniorerna. Då träffades vi en gång i veckan och lekte och bakade och åt gott. Jag var också med i kören i några år, men var enda killen, och slutade efter några år.
I dag, som tonåring, besöker han Ljungarums kyrka då och då, både vid gudstjänster och andra träffar. Under uppväxten läste han också Bibeln ofta.
– Men inte lika mycket längre, men jag tror lika mycket ändå, säger han.
Konfirmationsläsningen en höjdare
Han beskriver konfirmationsläsningen våren 2024 som en höjdare, med ungefär lika många tjejer som killar, både från den egna och andra klasser, och roliga inslag som läger och en resa till Berlin.
– De flesta av mina kompisar är inte troende, men flera av dem som konfirmerades tror nog på Gud, konstaterar han och förklarar att han ibland också får beskriva för icke troende kompisar vad hans tro innebär.
Att beskriva en Gudstro kan förstås vara svårt. Men Ludwig gör ett försök.
– Det kan vara ganska skönt att tänka att det finns en Gud. Det känns tryggt på något sätt. Jag kan också be Gud om hjälp med olika saker, och ofta blir det så. Jag vill tro att bönen har betydelse, säger han.
”Kul och mysigt i kyrkan”
Man kan förstås ha en Gudstro utan att vara flitig kyrkobesökare.
– Många tror nog på Gud men går kanske inte till kyrkan. Men jag tycker att det är kul, mysigt och lite skönt att vara i kyrkan, säger han.
Nu återstår sista läsåret i grundskolan.
– Många säger att årskurs 8 är värst, men jag tyckte inte att det var så farligt. Får se hur det blir i 9:an.
Framtidsplanen är ganska tydlig.
– Helst fotbollsproffs. Jag spelar i Mariebo och med kompisar, och så Fifa-spel. Men proffs är svårt. Så kanske polis, eller brandman. Det ville jag bli när jag var mindre, och vill nog fortfarande. Det känns coolt att få hjälpa andra, säger han.
Reportage: Mikael Bergström