De renoverar orgeln: "Du ska gärna kunna lite om mycket"

Det var över 30 år sedan den vackra orgeln från 1799 i Slottskapellet fick sig en rejäl genomgång senast och därför är det nu dags igen. Pipor ska monteras ner, rengöras och stämmas. Ansvariga för jobbet är Karl Nelson Orgelbyggeri från Lidköping. För företaget är Elsa Nelson på plats tillsammans med Pontus Petersson.

När vi besökte dem på plats i slottskapellet så märks det direkt vilken passion de har för yrket.

- Öververket här målades om 1853, och vi misstänker att den varit grön innan. Kom med, säger Elsa Nelson och tar fram ficklampan på telefonen. Hon lyser mot några fläckar på insidan av verket som till synes ser ut att vara gråa, men som man kan ana skiftar i någon slags trött grön nyans.

- Tittar man här uppe så ser man vem som målade. ’Målad av P E Lindeskog 1853’ står det.

Den ovan nämnda anekdoten gestaltar en liten bonus i form av arkeologi till arbetet som de har kommit att älska. Att få bygga och renovera orglar. Och det är sannerligen ingen liten sak att göra. Varje pipa i öververket i kyrkan har plockats dän. I ett skåp vid sidan om fanns pipor till pedalverket som också nu är utplockade. Klaviaturet på orgeln är borta och ska renoveras. Väderlådan som reglerar luften som ger ljudet ska gås igenom. Piporna ska blåsas med tryckluft och rengöras noggrant.

Elsa är dotter till Karl Nelson som ligger bakom företaget. Karl Nelson byggde orglar i USA men flyttade sedermera till Sverige där han initialt gjorde servicejobb på orglar. Sedan 1998 har han byggt tio orglar, och servat ett otal flera runt om i Sverige och Österrike. Detta inspirerade dottern så mycket att hon till slut bestämde sig för att flytta till USA och lära sig hantverket där.

- Jag bodde där i sex år och jobbade på två olika firmor. Det var en lite större omsättning på det arbetet. USA är ju ett ganska religiöst land, så det fanns att göra. Jag jobbade som lärling där och en dag tänkte jag för mig själv att om jag verkligen på allvar vill jobba med att bygga orglar så borde jag flytta hem igen till Sverige och arbeta tillsammans med pappa, säger hon.

Hon går igenom tekniken kring vad det är som ger orgeln sitt ljud. Det är alldeles för invecklat för att det ska bli begripligt i en text som denna. Pontus och Elsa berättar bland annat om hur klimatet och lokalen påverkar metall- och träpiporna så att materialet rör sig och kan göra tonen falsk. Då måste längden på pipan justeras.

Kort sagt. Det räcker inte med att bara kunna en sak för att allt ska bli begripligt. På frågan om man måste vara så utbildad att man kan nosa på ett nobelpris för att kunna detta så skrattar dem och Elsa Nelson säger:

- Nä. Men jag har lärt mig lite om så mycket. Du ska gärna kunna trä- och metallarbete, fysik, matematik och musikteori. Det passar mig utmärkt.

Pontus, å sin sida, är från början utbildad möbelsnickare. När han hamnade i Skövde sökte han jobb och såg att Karl Nelson sökte arbetskraft. Han fick jobbet men var då inte speciellt bevandrad inom orglar, men nu är det som att han hittat sin passion.

- Det här kan inte mäta sig med något annat. Det är så intressant att se hur man måste snickra för att det ska fungera tillsammans med design och funktion, säger han och fortsätter.

- Och det är något fint att man här bygger något som är beständigt. Om vi tar en restauranginredning exempelvis bygger du för att det ska hålla i tio år, för sen kommer det bytas ut för att det ska passa någon trend. Här byggs det för att det ska hålla i hundratals år, och det är kul att se hur de tidigare orgelbyggarna genom tiderna har jobbat för att lösa olika problem och funktioner, säger han.

Elsa fyller i.

- Det är ständigt fascinerande yrke. Jag älskar uppfinningsrikedomen som krävs. Alla de tusentals delar som ska passa ihop och fungera tillsammans, och så alla olika verktyg som vi använder och som vi ofta själva behöver konstruera för att passa användningsområdena.

Renoveringen väntas vara klar i november.