-Jag har två mål med boken: Att få revansch, i form av upprättelse, men också försoning och förlåtelse, två centrala begrepp inom kristendomen som är väldigt viktiga för mig och som gett mig sinnesro. Jag förlåter mina föräldrar, försonas med den nioåriga flickan som hade en smärtsam barndom, alltså jag själv, och förlikar mig med åldrandet och tantblivandet, säger hon, och tillägger att boken också innehåller en beskrivning av en period i en destruktiv relation.
Då startar mobbningen
Som nioåring hemma i Hultsfred fick hon uppleva hur familjen flyttade ”från en by till en annan”, vilket innebar skolbyte i tredje klass för Gudrun. Därmed började också mobbningen i skolan.
-Det var 10 januari 1965. Jag bytte från en B-skola till en skola i stan, och fick inte vara med de andra utan blev utfryst.
I boken beskriver hon också de uttryck som mobbningen i skolan tog:
-Det hände till exempel att klasskamraterna stod i en ring runt mig och knuffade omkring mig. Jag blev mobbad i flera år. Och det har förföljt mig hela livet. Det blev ärr, att jämföra med fysisk misshandel. Jag brukar kalla det ett livslångt tyranni.
En sträng pappa
Samtidigt hade jag en sträng pappa, som många hade på 1950-talet, och vågade inte berätta hemma om detta. Hon beskriver sin pappa som auktoritär med hög röst som medel.
- Pappa dog tidigt, vid 55 års ålder, när jag var 20 år. Jag hade ännu inte hunnit bli vuxen. Och vi hade inte hunnit försonas.
Vandringen i Nepal
Men hennes bok börjar i en annan ända, i mer nutid. Ena dottern vistades några månader i Nepal och frågade om inte mamma ville följa med på en vandring i Himalaya. Gudrun tackade ja, ett beslut som kom att innebära en utmaning långt över vad hon hade tänkt sig och som hon beskriver dag för dag i boken. Det blev en strapatsrik vandring i ett område som nyss drabbats av en svår jordbävning.
-Det var fruktansvärt tufft med den höjden. Redan dag ett, på 2000 meters höjd, var jag andfådd. Mitt åldrande blev påtagligt.
Tillbaka hemma i Karlstad igen med bröstsmärtor hamnade hon på sjukhus en tid.
-Det blev en väldigt dramatisk resa på många sätt!
Ville berätta en historia
Efter Nepalresan tyckte hon att det fanns en historia att berätta och anmälde sig till en skrivkurs 2015. Det blev en lång skrivprocess på tio år.
-Jag hade dagboksanteckningar. Men parallellt med skildringen av vandringen i Nepal växte också fram en berättelse om mig själv och resan i mitt eget liv. Sista året på skrivarbetet vågade jag skriva om åren med mobbning. Minnen fanns där hela tiden, men jag hade inte vågat angripa dem innan för jag skämdes så.
I november 2025 släppte hon sin bok på eget förslag, nästan exakt tio år efter vandringen i Nepal, och konstaterar att hon fått många positiva reaktioner.
-Det är så många som känner igen sig och ser likheter med sina egna livsupplevelser.
Tandläkaren som blev ekonom
Gudrun utbildade sig först till tandläkare, ett yrke som hon fick överge på grund av allergier mot plastmaterial. Det ledde till ett annat yrkesspår. Hon började studera ekonomi och systemvetenskap och doktorerade i ekonomi. Yrkesåren i Sverige har också kombinerats med perioder som bland annat volontärtandläkare i Alaska och flera projektresor till länder i Afrika.
-Detta har nog handlat om att jag ville visa på min egen förmåga och kraft, konstaterar hon idag. Men det handlar också om revansch i yrkeslivet och en stolthet över vad jag har uppnått yrkesmässigt.
-Jag gick från att inte få synas till att våga ta plats, konstaterar hon.
Har förlåtit sin pappa
Samtidigt gav henne skrivprocessen ett nytt perspektiv på relationen till sin pappa.
-Jag började tänka på pappa och vad som hade skapat honom, uppväxt i ett torp med sju syskon och en auktoritär pappa, och jag började förstå honom. Jag har insett att jag är lik honom. Jag har fattat nu att jag har pappas driv. Så från att ha haft många negativa tankar om honom, kom jag fram till en försoning och förlåtelse.
Förlåtelse och Försoning
Med boken vill hon beskriva känslan av att försonas med sin uppväxt och den effekt det ger på det egna måendet.
-Jag tror att det är många som skulle behöva försonas med sin uppväxt, eftersom det tär så mycket på en själv!
-Nu har jag börjat besöka pappas grav och sätta blommor. Det skapar en frid inombords med förlåtelse och försoning.
Uppskattar musikgudstjänster
Numera bor Gudrun Wicander i Jönköping och är en återkommande kyrkobesökare, gärna i samband med musikaliska inslag, förklarar hon.
-Jag gick i söndagsskola och familjen gick regelbundet i kyrkan, så det var en naturlig del av uppväxten.
-Det viktigaste med boken är insikten att förlåtelse och försoning är så viktigt för mig som människa. Samtidigt hoppas hon att hennes bok ska hjälpa andra till liknande insikt genom att reflektera över sina egna liv.
Mikael Bergström
Fotnot: Boken kan beställas via gudrun@gwicander.se