-Vi behöver hitta en vrå av stillhet där livet får komma ikapp. Gud hör din bön, det är det enkla löftet på bönsöndagen och det enda löfte du behöver, sa biskop Fredrik Modéus bland annat in sin predikan under söndagens jubileumsmässa.
Han besökte Ekhagskyrkan vid 20-årsjubileet för tio år sedan och upprepade det nu vid 30 år. Hur blir det vid 40 år?
-Vi får se, sa han när han själv förde det på tal i samband med smörgåstårtan efter jubileumsmässan.
Ekhagskyrkan tillhör de yngsta kyrkorna i Växjö stift, kanske den näst yngsta.
-Det är en ung kyrka, och en kyrka full av liv och delaktighet. Det är verkligen en öppen dörr till denna kyrka, konstaterade Fredrik Modéus.
Jubileumsmässan på söndagsförmiddagen med välkomstord och textläsning av såväl gudstjänstvärdar som tidigare tjänstgörande präster som Lasse Hultberg och Ingemar Svennebring var den tredje programpunkten och kulmen på helgens firande.
Kvällen innan hade kyrkan fyllts till sista plats av gudstjänstfirare som fick lyssna på fin musik och anekdoter av musikerna Per-Erik Hallin och Lena Maria Vendelius.
Firandet startade redan lördag förmiddag med Öppet hus, med aktiviteter inte minst för barn och unga.
-Det är jätteskönt och roligt att träffas i kyrkan. Man har sin grupp här och får en fin relation, säger Lilly Florvik, en av just nu fem ungdomar i Ekhagskyrkans tonårsgrupp.
Hon och kompisarna går i årskurs 9 på Rosenlundsskolan, och inför jubileumshelgen blev de ombedda att ta hand om lördagens ”tatueringsstation”.
-Jag har varit i kyrkan ända sedan första klass, då jag gick på Ekhagsskolan och vi blev erbjudna att vara med i grupp här i kyrkan. Nu ses vi i tonårsgruppen varje torsdag, fikar, äter macka, pysslar eller hittar på någon aktivitet.
Liksom för kompisarna väntar gymnasiet i höst.
-För mig blir det vård och omsorg eller barn och fritid. Jag gillar att ta hand om människor, säger hon.
Lördagens Öppet hus lockade såväl nuvarande som tidigare Ekhagsbor, som tidigare medarbetare.
-Det är familjärt, nostalgiskt, värme, inkluderande – som en öppen famn dit alla är välkomna, säger Rebecca Boussete och Maria Cederberg.
De har tidigare arbetat i Ekhagskyrkan och beskriver med värme sin förra arbetsplats när de nu gör ett återbesök.
-Jag var här i 15 år. Barn- och ungdomsgrupperna var så populära att medlemmarna inte ville sluta. Jag gick själv i ungdomsgrupp här, säger Rebecca.
En av besökarna är Lennart, som annars brukar delta i äldresamlingen varje tisdag.
-Jag har bott på Ekhagen i nästan 30 år. Det är så nära hit och blir fin gemenskap med de andra i träffarna.
Han har dessutom framträtt i kyrkan som musiker några gånger.
-Vi var sju gubbar som var volontärer på Erikshjälpen i Huskvarna. När vi bildade ett band skulle vi heta något, så det blev second hand brothers. Som mest hade vi hundra spelningar per år, och var här i kyrkan och spelade några gånger. Men vi slutade i höstas. Vi börjar bli gamla, konstaterar han.
Vid ett fikabord sitter Ingemar Svennebring och Peter Ekberg. Ingemar var präst i Ekhagskyrkan i 22 år, åren 1968 till 1990. Han kan därför mycket om det som hände innan dagens Ekhagskyrka stod klar och invigdes 1996.
-Vi hade en så kallad vandringskyrka, en kyrka i trä byggd i moduler i Smålands Anneberg och invigdes på palmsöndagen 1968, säger han.
Hela historiken hur Ekhagen som område började växa fram och hur behovet ökade av en kyrkbyggnad efter en start i en källarlokal, finns att läsa i en jubileumsskrift av Rose Svensson.
Peter Ekberg var en av Ingemar Svennebrings konfirmander 1972, eller om det var 1973… -För några år sedan sjöng jag i Gräshagskyrkans kör. Men jag är ingen trogen kyrkbesökare. Jag kan nog kalla mig sökare, säger han.
Reportage: MIKAEL BERGSTRÖM