– Att fånga upp människor som lever i ofrivillig ensamhet är ett viktigt förebyggande arbete. Vi har resurserna och många möjligheter, säger hon.
Athra började sin tjänst i Jönköpings församling i skiftet augusti/september. En del av hennes uppdrag är att utveckla arbetet med ideella samt med äldre och människor som lever i ofrivillig ensamhet.
Mycket görs redan inom församlingen. Samtidigt ser Athra möjligheter att utveckla arbetet och nå människor som i dag inte hittar till kyrkans verksamheter.
– Det handlar om att människor ska bli sedda, också de som befinner sig långt från kyrkans verksamhet. Här har jag stor nytta av mina nätverk, min kulturella bakgrund och mina språkkunskaper, säger Athra, som kom till Sverige från Irak 1999 och talar fem språk.
Börjar med att lyssna
Athra vill ta arbetet steg för steg och börja med att lyssna.
– Jag behöver titta på hela församlingen. Vad gör vi redan? Vad efterfrågar människor? Vilka når vi – och vilka når vi inte?
En del av tjänsten finns i församlingens gemensamma diakonimottagning, dit människor kan vända sig för stöd, bland annat i ekonomiska frågor. Där ser Athra också möjligheter att skapa vägar vidare in i gemenskapen.
– En människa som kommer till oss för att få hjälp kan också bära på erfarenheter, kunskaper och gåvor som hon vill dela med andra. Vi behöver se hela människan.
Ideella är mer än en resurs
En viktig del av Athras uppdrag är arbetet med församlingens ideella. Jönköpings församling har redan många engagerade, och fler behövs. Men minst lika viktigt är att ta hand om dem som redan valt att engagera sig.
– Det handlar inte bara om att få fler ideella, utan också om att de som redan finns ska vilja stanna kvar. Då behöver man känna sig sedd, uppskattad och trygg i sitt uppdrag.
Athra vill därför skapa en tydligare väg in i det ideella engagemanget. Den som vill bidra ska få ett personligt bemötande, hitta ett uppdrag som passar och veta vem man kan vända sig till.
– Vi behöver inte bara fråga: ”Vad kan den här personen göra för församlingen?” Vi behöver också fråga: ”Vad kan församlingen betyda för den här människan?”
Hon ser också en möjlighet för den som först kommer som deltagare att med tiden själv bli delaktig och bidra utifrån sina förutsättningar.
– Vi är inte antingen människor som hjälper eller människor som behöver hjälp. Under olika perioder i livet kan vi vara båda.
Gemenskapen är till för alla
Äldre och människor som lever i ofrivillig ensamhet är särskilda fokusområden i Athras uppdrag. Men hon betonar att verksamheterna och gemenskapen inte ska begränsas till vissa grupper.
– Alla är välkomna. Vi behöver mötesplatser där människor med olika ålder, bakgrund och erfarenheter kan mötas. Det är ofta i mötet med andra som en känsla av tillhörighet växer fram.
Redan under sin första tid i församlingen har Athra sett hur sådana möten kan uppstå. Vid en av de första gudstjänsterna hon deltog i i Sofiakyrkan kom hon i kontakt med tre kvinnor med utländsk bakgrund som ville veta mer om hur de kunde engagera sig i kyrkan.
Många idéer
På listan över idéer finns bland annat att återstarta den efterfrågade soppgruppen i Sofiagården.
– Jag är också jättesugen på att starta ett hantverkscafé där intäkterna går till Act Svenska kyrkan.
Längre fram finns tankar om en årlig kulturvecka i församlingen, där föreläsare, föreningsliv, kultur och möten mellan människor kan få ta plats.
– Vi har lokaler, budget och människor som vill göra detta – och människor som behöver komma till ett sammanhang.
Våga prova nytt
Athra är medveten om att nya idéer ibland kan mötas av tveksamhet.
– Ibland kanske reaktionen blir: ”Så har vi aldrig gjort.” Men vi får inte vara så rädda för att prova nya idéer, ta nya kontakter och visa vilken verksamhet vi har.
Samtidigt handlar utveckling för Athra inte om att skapa så många aktiviteter som möjligt. Den som lever i ensamhet kan också vara den som har svårast att själv ta första steget in i en ny gemenskap.
– Vi behöver fundera på hur vi når människor, hur vi välkomnar dem och hur vi hjälper dem att hitta in i ett sammanhang.
I grunden återkommer Athra till en enkel fråga:
– Känner människor sig sedda här?
Och kanske är det också där hennes vision om en mer levande kyrka finns.
– En levande kyrka är inte i första hand en kyrka med många aktiviteter. Det är en kyrka där människor märker att de saknas när de inte kommer.
MIKAEL BERGSTRÖM
Kontakt:
Athra Besamme
athra.besamme@svenskakyrkan.se
036-31 36 24