-De är så fantastiskt snälla mot mig här och detta ger mig så mycket energi och glädje, säger Adrian Nahbilson och sveper med handen i Sofiakyrkan för att betona det fina bemötande som han upplever från körkollegor, körledare, musiker och respons från kyrkobesökare.
Idag är han en självklar och uppskattad sångare i Sofiakyrkan och andra kyrkor. Men vägen dit har varit krokig.
Sjungit har han ”alltid” gjort, men hemma i Aleppo i Syrien blev det bara för närmaste familjekretsen och nära vänner.
”Alltid haft lätt för språk”
-I Syrien studerade jag engelsk litteratur och var privatlärare i engelska för barn. Jag har alltid gillat och haft lätt för språk och tycker ord är viktigt, säger han.
I Syrien var Adrian ingen kyrkobesökare på grund av saknad av känslan av tillhörighet.
-Jag höll min tro för mig själv.
Staden Aleppo förstördes till stora delar. Som så många andra flydde Adrian 2014. Det blev i taxi till gränsen till grannlandet Turkiet, i sig en dramatisk resa i ett område där terroristgrupper härjade och han fick ljuga sig fram om syftet med resan när han stoppades.
Jobbade i Istanbul
-Det blev en ”paus” på ett och ett halvt år i Istanbul. Jag lärde mig lite turkiska och fick jobb som säljare på den gamla Grand Baazar, till arabisktalande och engelsktalande kunder. Jag sparade pengar till den farliga båtresan över till Grekland.
Sverige var målet, ett land som hans bror kommit till tre månader tidigare, och efter kort tid beskrev som ett fint och lugnt land med vacker natur, till skillnad från trångboddheten och den intensiva trafiken i det krigshärjade Syrien.
-Den 31 januari 2016 kom jag och min mamma till Malmö med färja från Tyskland. Vi var nog bland de sista som kom från Syrien och den dagen glömmer jag aldrig, säger han.
-Jag bodde då utanför Malmbäck och där fick jag bland annat svenskt personnummer, träffade min blivande sambo Ola och började med SFI-undervisning, säger Adrian.
”Första steget att bli svensk”
En undervisning som han beskriver mycket positivt.
-Det var härligt. SFI var första steget mot bekräftelsen att jag är svensk. Det handlade om att börja om och göra rätt. Men jag kände mig trött. Jag var 32 år och skulle börja om igen, men alla lärare var så underbara. Det var svårt med svenska språket i början, men att jag kunde engelska hjälpte mig och det funkade bra.
Adrians bror och mamma bor idag i Tranås, men själv flyttade han till Jönköping.
Det var också nu hans sångröst fick möjlighet att utvecklas.
-Jag har en kärlek till klassisk musik sedan jag var ung. Mina idoler var till exempel Sarah Brightman, Bocelli och Pavarotti. Men också modern popmusik. Men den musiksmaken är inte riktigt uppskattad i Syrien. Där handlade det mer om att utbilda sig och jobba. Och min läggning ger fängelsestraff om den blir känd i Syrien.
Bad att få sjunga
Sofiakyrkan kom att bli ett naturligt besöksmål. Han bad dåvarande kantorn att få provsjunga ”Amazing grace”. Sedan fick han frågan om han inte ville börja i Sofia kyrkokör.
-Jag tvekade, kunde inte läsa noter. Det var som att lära sig ett nytt språk. Men dåvarande körledaren och körmedlemmarna var väldigt snälla mot mig.
Hösten 2025 tyckte kyrkomusiker Kerstin Johansson att det var dags för honom att flytta över till Sofia Motettkör. Adrian tvekade, funderade på om det var för avancerat.
-Men vi hjälps åt, tyckte Kerstin, berättar han.
Sedan dess är Adrian en flitig körsångare i Sofiakyrkan och andra kyrkor i trakten. Regelbundet blir det också solosång. Hans ”O Helga natt” i samband med julens musikgudstjänster gav lätt gåshud på gudstjänstdeltagarna.
”Rösten har utvecklats”
-Jag är bara i början. Jag behöver hjälp att forma min röst. Men jag känner att rösten och sångsättet har utvecklats under de här åren.
Han beskriver den känsla av kärlek han känner när han sjunger i en kyrka.
-Jag vill dela med mig av min röst och när människor visar uppskattning och tackar efteråt känner jag en sådan energi och glädje. Det värmer mitt hjärta.
Han konstaterar att det är lika roligt att sjunga i kören som att sjunga solo.
-Jag tjatar ibland på Kerstin om att få sjunga solo, säger han med ett skratt.
Enbart under senaste julhelgen blev det ”O Helga natt” solo fem eller sex gånger. Tillsammans med alla övriga repetitioner och framträdanden blir det många timmar som Adrian Nahbilson lägger på sång.
”Vackert och mäktigt”
-Det är så vackert och en så mäktig känsla när kyrkan är fullsatt. Jag gillar att sjunga mäktiga sånger, som ”rör vid min själ” eller ”stad i ljus”, säger han och konstaterar att Tommy Körberg är en av flera förebilder.
-Han var den första svenske sångare som jag lyssnade på, men då förstod jag inte vad han sjöng…
Engagemangen har ökat till soloframträdanden i flera olika kyrkor och i samband med bland annat bröllop och begravningar.
-Det värmer mitt hjärta om jag kan bidra med något och vara en del i det stora som de upplever. Det är en stor ära. Samtidigt ger jag kanske kärlek eller tröst.
Han upplever också en koppling till sin pappa när han sjunger.
-Min pappa var döv och dog när jag var elva månader. Jag vill tro att Gud har lämnat min pappas röst vidare till mig, säger han.
Döptes i Sofiakyrkan
Numera är han svensk medborgare och är döpt i Sofiakyrkan så sent som 2023.
-En mycket stor dag. Sofiakyrkan känns som mitt trygga hem, säger han.
I Sverige har han satsat på ett helt annat jobb. 2024 var han klar barnskötare och fick fast jobb på en förskola i Taberg.
Men målet är att bli grundskollärare, så just nu är det arbete och studier parallellt.
-Jag läser in matte 2, ett ämne som jag inte är så bra på, men det måste gå. Så om ett eller två år kan jag förhoppningsvis börja läsa till grundskollärare. Jag brukar skämta om att jag vill vara klar innan jag fyller 50, säger Adrian, som snart fyller 42.
Den fritid som blir kvar ägnar han bland annat åt att träna, jobba i trädgården och tillverka armband.
-Och så spelar jag lite keyboard, men på en enkel nivå, säger han med ett leende.
Att satsa ännu mer på sången är lockande.
- Jag ägnar mig gärna mer åt sången, för det ger mig mycket energi, men det är bra att ha ett vanligt yrke också, säger Adrian Nahbilson.
Reportage: Mikael Bergström