Sångtext: Livet som blev vårt
Text: Ingemar Berglind
Solens den går sakta ner bakom stadens hus
I min egen ensamhet tänder jag mitt ljus
Ingenting är nu som förr, mötet det är svårt
Du har långsamt dragits bort från livet som var vårt
Saknaden är stor och tung, från vårt eget prat
Allt som vi har gjort ihop och vår egen mat
Vi som skulle åldras nu, resa, ha det gott
Du har långsamt dragits bort från livet som var vårt
Tack för ljusa minnen, glada skratt och år.
Tack för stöd och omsorg i livet som var vårt
Du finns kvar, men inte här, vem är det jag ser?
Hur kan jag då hjälpa dig mitt i allt som sker?
Låt mig hålla om dig nu så att du förstår
att jag finns kvar här hos dig nu i livet som är vårt
Hur ser våran framtid ut, vem kan veta det?
Men vi finns ju här just nu, trots allt en möjlighet.
I ömhet och med tålamod, med humor och med gråt.
Men jag finns kvar här hos dig nu i livet som är vårt.
Så kan jag nog i ljusets sken ta sats och ta mig fram
Att våga tro att du finns med och att vi har varann
Tack för ljusa minnen, glada skratt och år.
Tack för stöd och omsorg i livet som är vårt
Solen den går sakta ner bakom stadens hus.
I min egen ensamhet tänder jag mitt ljus.