Andra söndagen efter trefaldighet
Mitt ena örat är tätt. Det största problemet är inte att jag hör sämre - jag brukar ändå bara höra det jag vill höra – problemet är att det låter jättekonstigt när jag borstar tänderna till exempel, och jag kan inte höra varifrån ljud kommer. Jag hör kajan kraxa men kan inte höra var han sitter. Jag ropar i huset: ”Var är du?” Och min fru svarar ’Här!’ och jag kan inte höra om det kommer uppifrån, ner ifrån eller från samma våning jag är. Jag har fått tid hos sjuksköterskan. Jag behöver kanske läkare. Det är trots allt viktigt att kunna borsta tänderna i lugn och ro och kunna veta vart ljud kommer ifrån. Näs-öron-halsmottagningen är kanske rätta stället. Så är det med synen också. Ser man dåligt ska man till optikern eller ögonläkare. Är det något fel, ska det åtgärdas om det går.
Ja, livet, det där som pågår medan vi sysslar med annat, ibland blir det även fel där. Livslusten saknas. Eller livsluften tas bort av andra. Livsmodet är inte vad det borde vara. Livskraften är minimal. Vart tar man vägen då? Vem söker man upp då?
Ibland gör man fel, trots att man har livslusten och allt annat som behövs. Man kanske vill ha mer än man behöver. Man kanske tillförskaffar sig fördelar bara för att man kan. Man åker gräddfilen som man själv har varit med att skapa. ”För att jag är värd det!”
Gideon är i sina krafts dagar. Och det är dags för veteskörden. Men det är något fel: allt som produceras tas av rövarna som stormar fram ur Midjans ökenrike. Vetet brukar man tröska på höjderna, där vinden kan föra bort agnarna och vetekornen faller ner. Men det syns från långt håll, och då kommer Midjaniterna och tar allt. Därför tröskar Gideon sitt vete i vinpressen, men det går sådär som ni förstår, det blåser inte och både vetekornen och agnarna faller ner på samma ställe. Och då kommer en budbärare från Gud och säger: ”Gud är med dig, tappre krigare!” Jaja, det går att säga. Men om nu Gud är med, varför går inte saker och ting bättre än vad de gör? Och tapper krigare? som tröskar vetet på undanskymd plats… rädd för rövarna. Men då säger budbäraren: ”Ta den kraft du äger!” och det tycker jag är lite av nyckelorden i bibeln. Jesus säger samma sak på andra sätt. ”Ta upp din bädd och gå!” Säger han till en lam man. ”Visa er för prästerna!” säger han till spetälska. Och det är det den kallelse vi fick i dopet handlar om: ta den kraft du äger! – betyder inte att du ska dra upp dig själv i håret ur träsket, utan att du är Guds barn och att Guds Ande bor i dig och ger dig den kraft du behöver. För han har kommit till att kalla på dem som har fel på öronen. Och på livet. Och på vad en gör. Han kallar inte en gång för alla när vi döptes, utan varje dag på nytt när vi vaknar till en ny dag. Han har inte kommit för att kalla de rättfärdiga, utan syndare. Dig antagligen, och mig alldeles säkert.
/Willem-Jan Fens