Livets bröd
Nybakat, färsk bröd är det godaste som finns, tycker jag. Doften av färsk bröd känner vi igen och ger oss tillgång till minnen långt ner i barndomen. Vad har du för brödminnen från din barndom? Jag tänker direkt på barndomens bageri som låg ett kvarter bort. Det var, när jag gick på låg- och mellanstadiet, min uppgift att gå och köpa bröd varje lunch när jag kom hem från skolan. Och varje lunch fick vi färskt bröd att äta och det brödet skulle räcka - men helst ta slut- på nästa frukost, så att vi hade färskt till lunch igen. Brödet slogs in i ett papper och på vägen hem tillsammans med kompisar som också hade köpt bröd, kunde vi inte låta bli att gnaga lite av den färska skorpan. Ett helt vit bröd -800 gr - och ett halvt fullkornsvete – 400 gr- var den dagliga åtgången i vår familj på 5 personer. Vi barn kunde själva välja vilket bageri vi ville gå till, det fanns ett bageri på varje korsning i staden, och varje bageri hade sina specialiteter.
Så har antagligen även du dina brödminnen. Nu mitt i fastan är temat bröd. Och då handlar det inte bara om bröd, utan det får stå för allt som vi människor verkligen behöver. Sådant som måste tillgodoses före allt annat. När Jesus möter människor som är hungriga, så ger han dem bröd. Och det är också det vi ska göra när vi möter människor med behov: tillgodose det de behöver, om det ligger inom vår förmåga och inom vårt område. Men sedan ska du se: så snart denna hunger är stillat, när dessa basala behov är tillgodosedda, så kommer människor att känna att hungern inte försvinner bara för att man är mätt. Det finns ett starkare sug, en annan ’hunger’, hunger efter mening, hunger efter att tillhöra ett sammanhang, hunger efter att bli sedd, att bli älskad som man vill bli älskad. Det är ett sug som man bara upptäcker när man är mätt, men som ändå går att förväxla med konsumtion. Och när man förväxlar den hungern med hunger efter det nödvändiga, då börjar man överkonsumera, köpa och äta för att stilla den hungern som inte går att stilla med bröd och saker.
Och därför behöver vi fastan. Fastan är ingen prestation, något som vi ska klara av, utan ett sätt att få blick för det nödvändiga: bröd för de som hungrar och mening, kärlek och sammanhang för de som är mätta. Vi behöver bli påminda om brödet och om rosorna. För att bli påminda om att alla människor behöver bröd, men de behöver också känna att livet är värd att leva, att vi inte enbart lever av bröd. Något utöver det behövs, inte i stället, utan utöver. Först brödet från jorden, sedan brödet från himlen, om jag använder orden från Johannesevangeliet. Kristi kropp – för dig utgiven. Du kommer med i ett sammanhang, du blir sedd, någon säger ’för dig’ till dig, du blir tilltalat personligt. Som det står i en psalm från Filippinerna: Vilket stort mysterium! Vilken salig måltid! Brödet som vi bryter, göre oss ett med Kristus. Vinet som vi delar, oss med Gud förenar. Omöjligt att förstå, att det kan vara så. (ps 726).
/Willem-Jan Fens