Vår vänförsamling heter Manama parish och ligger i södra Zimbabwe, ca 20 mil söder om Bulawayo. Hit hör församlingarna Bengo, Bethel, Mnyabetsi, Mabandu och Nahnah.
En hjälpsam församling på landsbygden
Församlingen ligger ute i ren landsbygd, i ett torrt och magert odlingslandskap. Centrum är en traditionell missionsstation där kyrkan är placerad i mitten. Kyrkan ser ut som en klassisk svensk vitputsad sockenkyrka.
Här finns internatskola, bibelskola, sjukhus, samt församlingens HIV/aids-projekt, som kallas Thusanang. Thusanang betyder “låt oss hjälpas åt” på Sotho. Projektet lever helt och hållet på gåvor och Svenska kyrkan är en av de stora givarna.
Kvinnorna sköter det mesta
Det mesta av församlingsarbetet sköts av frivilliga och bärs till stor del upp av kvinnor. Frivilligorganisationen heter Vashandiri och är en härlig blandning av syförening, bibelstudiegrupp och diakonal besöksgrupp, tillsammans med städare, matlagare och lärare till söndagsskolan. I tjänst bär de alltid en vacker dräkt med violett blus.
Besök, brev och bön
Svenska Kyrkans relation med den evangelisk lutherska kyrkan i Zimbabwe sträcker sig tillbaka till början på 1900-talet när de första svenska missionärerna kom dit från uppdrag i Sydafrika. Vänförsamlingsprojektet i Gävle församling inleddes 1999 och har i huvudsak bestått av att vi regelbundet hållit bön för varandra i våra respektive gudstjänster.
Kontakten med våra vänner sker främst via mejl och genom åren har vi även besökt varandra ett flertal gånger för att dela tro och liv. Utbytet har varit väldigt uppskattat och givande åt båda håll.
Vi lär av varandra
Utgångspunkten för vänförsamlingsarbetet är att vi har mycket att lära av varandra, både som människor och som kyrkor. Att lära känna kyrkor som lever under andra sociala, ekonomiska, kulturella och politiska förhållanden gör att vi får ökad förståelse för dem som lever på en annan plats i världen. Det kan också utvidga vår förståelse för oss själva. Vi är alla del av Kristi kropp och vi ingår i den världsvida kyrkan.
