En samling med äldre gravstenar och ornament som samlats på kyrkogården för minne och dekoration
Lyssna

Lapidariet på Gamla kyrkogården

Lapidariet kan närmast beskrivas som ett eget museum, mitt på Gamla kyrkogården. Ett museum som länkar samman historien med vår nutid. Men vad är då egentligen ett lapidarium?

Gamla kyrkogården stod klar år 1808 och sedan dess har Gävlebor begravts på platsen. Besöker man kyrkogården idag kan man få känslan av att Gävle varit en förmögen stad – där är gott om pampiga familjegravar och påkostade gravvårdar.

Det är dock långt ifrån sanningen. 
Under lång tid bestod kyrkogården mestadels av så kallade ”allmänna varv” där gravplatserna var kostnadsfria och kistorna begravdes tätt. De stora familjegravarna var förhållandevis få, inte förrän en bit in på 1900-talet började de större gravplatserna bli fler.

Men även bland de mer påkostade gravarna finns de som genom åren förlorat sin prakt, när ingen tagit hand om vården av dem. Kanske har familjer och släkter flyttat eller dött ut och gravrätten övergetts. I början av 1900-talet gick ovårdade gravplatser tillbaka till kyrkogårdsnämnden, de politiskt ansvariga för begravningsverksamheten. Som tur är – för bevarandet av historien – fanns under samma tid en chef och kyrkoträdgårdsmästare på Gamla kyrkogården med en lite annan agenda.

Fritz Persson var en samlare som inte ville se övergivna och ovårdade stenar plockas bort för att förstöras. Bakom varje gravvård finns ju inte bara en person, utan också en livsberättelse – allt en del av stadens historia och något som Fritz uppenbarligen ansåg förtjänade att leva vidare. På eget bevåg samlade Fritz därför ihop de intressantaste gravvårdarna och gav dem en central plats på kyrkogården. Den kallades länge för kyrkogårdens museum och stenarna blev också kvar på den här platsen – i närmare 90 år.

 

Vad är ett lapidarium?

Ett lapidarium är en samling stenmonument som kan innefatta gravstenar, skulpturer och liknande. I vår tid finns lapidarium på kyrkogårdar, framför allt för att bevara äldre gravstenar och dess historia. Det latinska ordet för sten är lapis, som också är besläktat med det forngrekiska lépas.  

Det nya lapidariet

Genom decennierna har tiden gått hårt åt de gamla gravanordningarna som samlats på en relativt liten yta. Begravningsverksamheten vid Gävle församling blev år 2023 tvungna att fatta beslut kring platsens framtid. Flera stenar och kors riskerade att ramla omkull och kunde därmed bli en fara för besökarna. Samtidigt var många av de gamla gravvårdarna väldigt vackra med sin konstnärliga utsmyckning i ett tidstypiskt utförande. Området ansågs helt enkelt kulturhistoriskt värdefullt, något som även Länsmuseet Gävleborg höll med om.

Församlingens kyrkogårdsingenjör Madelené Gyllner fick nu uppdraget att gestalta det nya lapidariet. Platsen där korsen och stenarna samlats utökas till dubbla ytan och beläggs med grus i stället för gräs och asfalt. Stenarna reses upp, riktas och säkras. De som är allt för sköra läggs i stället ner. Ingen av gravanordningarna har dock renoverats utan har fått behålla sin patina, detta trots att vissa inskriptioner från 1800-talets första hälft är svåra att läsa.

Inga personer är gravsatta i lapidariet som alltså inte är en begravningsplats. I stället är det en plats där vår gemensamma historia samlas och synliggörs – med ett personligt avtryck från vår tid.

Fakta, Lapidariet

Lapidariet på Gamla kyrkogården är 180 kvadratmeter stort och belagt på grus. Platsen hägnas in av kantsten och pollare i svensk granit – något som återfinns i Boulognerskogen, där kyrkogårdens entré möter Agnes von Krusenstjernas allé. Pollarna binds samman av en traditionell kätting som bildar en länkad kedja. I mitten finns ett sigill, designat av kyrkogårdsingenjör Madelené Gyllner. Sigillet, som kallas Geflelänken, består av två G som möts i en symbol för historia och nutid. Var och en av sigillen väger cirka 1.3 kilo och har tillverkats/gjutits av Tierps järnbruk med form-, konstruktion- och produktutvecklare Kalle Karlsson.

Inhägnaden är lågt placerad för att på så sätt låta berättelserna bakom människorna få vara i fokus. Gravanordningarna har också placerats i form av ett öga så att besökaren ska kunna gå runt och se var och en av dem.

 

Nedslag bland gravvårdarna i lapidariet

På 1800-talet var det vanligt med kors i järn, en kristen tradition. Kors och stenar var ofta utsmyckade med både ornament och symboler. Många hade också sin titel med på stenen. Här ser du exempel på spännande livsberättelser från några av gravanordningarna i lapidariet:

Källa: IGNIS, Där minnena talar – En rundvandring på Gävle gamla kyrkogård 1980. Folke Löfgren och Stig Henricson.

Athenaeist Ulrik Häggström - Järnkors

Athenaeist är inte en ateist som man kanske kan tro. Det handlar i stället om skolan som Ulrik Häggström gick på, föregångaren till Borgarskolan, som hette Athenaeum. Namnet kommer från Athena – vetenskapens och krigets gudinna.

På järnkorset står att läsa ”död gen wådl, händ wid Gefle d 23 juni 1848.” Detta syftar till vådlig händelse, nämligen en seglingsolycka på Norrlandet som tog Ulriks liv när han bara var fjorton år gammal.

Stadsmäklare Isac Wallén - Järnkors

En stadsmäklare var en person som ansvarade för mäklarärenden inom handel och sjöfart. De utsågs av Handels- och sjöfartsnämnden och i Gävle höll de till på Börsplan, vid nuvarande Elite hotell och Börshuset. Isac Wallén var ungkarl och avled vid 67 års ålder.

Sockerbruksidkare Gustaf Küsel - Järnkors som avbildar trä med kvistar

Idkare är ett annat ord för en person som utövar någon form av verksamhet. Gustaf Küsel ägnade sig åt sockertillverkning på Stenebergs sockerraffinaderi som fanns i Gävle fram till år 1841. Några sockerbetor odlades inte i Sverige på den här tiden, så verksamheten baserades enbart på importerat rörsocker. Lokalen, en ladugårdsliknande fabrikslokal vid Stenebergsparken, finns kvar och blev år 1977 ett byggnadsminne.
Gustaf Küsel avled vid 76 års ålder och fick sitt namn på ett kors som ser ut som trä, men är tillverkat i järn.

Regements- och stadsläkare Nils Lorens Rahmström - Symbol ur grekisk mytologi

En stadsläkare var en person som utsågs av kommunfullmäktige. Läkaren ansvarade för de arbetsuppgifter som på landet utfördes av provinsial- (distrikts-)läkare. Vid sidan av det uppdraget var Nils Lorens Rahmström också läkare vid Hälsinge regemente. I sin roll kämpade han mot den epidemi av kolera som spreds i Gävle på 1850-talet, ett arbete som var så hårt att han till slut fick förstärkning från Stockholm.
På Rahmströms gravsten finns den gamla läkemedelssymbolen ur grekisk mytologi - en orm som slingrar sig runt en stav, omgärdad av en lagerkrans. Samma symbol, men med staven utbytt mot en skål, har i modern tid använts av apoteket. Det är dock lite speciellt att ormen finns med på en kristen gravsten. Ormen har ända sedan berättelsen om paradiset framställts som ondskans bundsförvant.