Nathalie och Filips dopupplevelse

Selma Christina Lillemor Berg leker nöjt på vardagsrumsgolvet. Selma är tilltalsnamn medan andranamnen kommer från mammas och pappas respektive farmödrar. Valen knyter ihop generationer och familjer, helt enligt Nathalie och Filips önskan.

– På min sida är alla döpta och konfirmerade, vi ser det som naturliga traditioner. Jag visste att jag absolut ville döpa Selma, säger Nathalie Berg, 23 år.

 Filip Persson, 24 år, ler.

– Jag är varken döpt eller konfirmerad, i min familj har det liksom aldrig varit aktuellt. Men jag var med på Nathalies lillasysters konfirmation och har inget emot ett kyrkligt dop, säger han.

Många tror att man måste definiera sig som troende kristen för att döpa sitt barn. Kan man inte skriva under på det så ”vågar” man heller inte söka sig till kyrkan. Men i Svenska kyrkan räcker det att en av föräldrarna är eller blir medlem för att en dopgudstjänst ska kunna genomföras. Det är alltså inte tron som är avgörande.

– Jag skulle inte kalla mig kristen. Däremot har jag stor respekt för vad kyrkan kan göra, inte minst om det händer något jobbigt. Min lillasyster funderar mycket runt tro efter konfirmationen. Hon har också fått jättemycket stöd när min mamma blev sjuk. Och vem vet, Selma kanske vill bli kristen när hon blir större, säger Nathalie.

Filip och Nathalie blev först lite chockade när de förstod att Nathalie var gravid. Men det fanns egentligen aldrig någon tvekan kring det fortsatta gemensamma livet.

– Vi hade ju bostad och två fasta jobb, det vill säga alla förutsättningar för att klara av det, säger Nathalie.

– Man är nog aldrig helt redo, man växer in i rollen och jag är helt säker på att du aldrig ångrar ett beslut att bli förälder, säger Filip.

Både familj, släkt och kompisar var på plats i Strömsbro kyrka när Selma döptes i slutet av maj. Tre av Nathalies tjejkompisar sjöng under ceremonin – något de aldrig gjort offentligt tidigare – och rörde föräldrarnas hjärtan. Tillsammans tågade gästerna ut ur kyrkan till ”En värld full av liv” från Lejonkungen, för att sedan ha dopkalas i den nybyggda församlingssalen.

Nathalie tar upp sin dotter i knät och minns tillbaka.

– Det var så fint den där dagen, att se alla nära komma till kyrkan. Man känner sammanhållningen mellan oss alla – och det är Selma som är anledningen till att vi samlas.

Dopet – en rit från förr med ett budskap för vår tid

”Vi lever i en tid av stora förändringar, där individualism och splittring ofta präglar vår vardag. Just därför är dopets budskap mer relevant än någonsin. Det kan uppfattas som en rit från svunnen tid, men dopet talar med kraft in i vår samtid, i vår vardag – här och nu.

Dopet påminner oss om att vi hör samman – med varandra och med Gud. Det handlar om gemenskap, tillhörighet och ansvar för varandra. I Svenska kyrkans dopgudstjänst lyfter vi fram just detta, att ingen är ensam och att vi tillsammans får bära varandra genom livet.

Därför är dopet inte bara en tradition – det är ett levande tecken på hopp, kärlek och framtidstro. I dopets vatten speglas det vi alla längtar efter – att få höra till, vara älskade och aldrig stå ensamma.”

Izabella Ivekrans, präst i Gävle församling, som också döpte Selma.