Två barn som hoppar i vattnet från en brygga.
Foto: Alex & Martin

Tid för återhämtning

Nyhet Publicerad

Varje månad skriver någon av Svenska kyrkan i Bodens präster i Boden Gratistidning. Denna gång är det Luisa Landewall som påminner oss om vårt behov av återhämtning.

Mina pojkar som är 6 och 8 år ser fram emot sommaren, så där som barn gör. De ser fram emot att göra roliga saker, och deras sommar är nog fylld med bad, solsken och glass mest hela tiden. Det gör mig glad att de ser fram emot sommaren, samtidigt som jag själv genast tänker på dagar med dåligt väder eller på hur mycket av det där lilla extra som man faktiskt kommer att hinna med i slutändan.

Sommaren och semestern är tänkt att vara en tid för återhämtning. När jag funderar på vad återhämtning innebär i mitt liv inser jag, att jag hämtar kraft i mina relationer. I att känna att det finns tid för att umgås. Det är också på sommaren som det blir uppenbart för mig, att jag är välsignad som kan bo på det sätt som vi gör, nära naturen. Om du tänker efter så har säkert du också ställen som du kan vila på, saker du gör som ger dig vila, eller så kanske du, likt mig, vilar i relationen till andra i din närhet.

Men det finns ändå en stress, som hör ihop med att det är så mycket som man vill få in på så kort tid, under sommaren. Den där smygande inre stressen av att inte räcka till. Det är kanske oundvikligt i dagens samhälle, och vi är verkligen inte ensamma om att känna så, men jag tänker ändå att vi har ett val. Valet att inte sätta ribban för högt och att öva sig i att lagom är nog. Att försöka hitta en balans mellan aktivitet och vila. Då menar jag riktig vila, där vi tillåter oss själva att inte låta gårdagen, nuet, eller framtiden jaga oss.

Redan i skapelsen gjorde Gud plats för vila. Det är alltså inte vår Skapares mening att vi ska köra för fullt hela tiden och aldrig få tid till återhämtning. Eftersom vi är skapade till Guds avbild tänker jag, att behovet av kroppslig, själslig och andlig vila finns inbyggt i oss för att vi inte ska gå sönder. Det är av omsorg om oss, om hela vår varelse, som Gud gav oss förmågan att känna trötthet. Inte som något som ska hanteras eller helt sonika ignoreras, utan för att vi ska lyssna till den och söka vila och frid. Jag vet inte om du mest är kroppsligt trött, själsligt slutkörd eller andligt uttorkad, men om du känner något av detta är sinnesrobönen bra att ha till hands:

”Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden.”

I varje dopgudstjänst får jag förmånen att påminnas, och genom Bibelns ord även att påminna, om det löftet som bär mig dag för dag. Jesus säger: ”Jag är med er alla dagar intill tidens slut”. Det var sant den dagen jag döptes, och det löftet gäller tills jag tagit mitt sista andetag, och faktiskt även efter det. Mitt i allt det som är mitt liv har Jesus lovat att aldrig överge mig, vad som än händer. Jag hoppas att sommaren kommer att ge mig möjlighet att öva mig i att vila i detta löfte.

Vid pennan

Luisa Landewall, präst i Svenska kyrkan i Boden