Tant Hilda på Tallbacken i Moån hade en julkrubba. Hon hade fått den lagom till sin 60-års dag i december. Den stod på lillbordet i salen som ett litet stycke av det heliga landet. Avskurna morötter, kålrötter och rödbetor hade stått i vatten i dagar. Tack vare dem kunde grönskan frodas runt krubban i decembermörkret. En liten elektrisk lampa någonstans i utkanten av herdarnas äng fick stjärnan och hela härligheten att skimra i ett förklarat ljus.
Jag vara bara sex år och njöt av allt det vackra. Aldrig tidigare hade jag sett något liknande och aldrig tidigare hade julevangeliet tett sig så magiskt. Fantasin fick fritt spelrum, och allt det vackra gav en ny dimension åt det jag bara hade hört präster och predikanter tala om. Nu fick jag ju se!
Julkrubbor i hemmen hörde verkligen inte till det vanliga i slutet av 50-talet. De sågs då, precis som ljus på gravarna, med en viss skepticism som ”nå katolskt”. Sexåringen som inte visste vad katolskt var, njöt som sagt av aldrig tidigare skådad himmelsk prakt.
Några år senare fick jag en egen liten krubba. Allt och alla som hörde hemma där var på plats, inget fattades. Den var av plast och gjuten i ett enda stycke, så alla figurerna stod där de blivit placerade. Det fanns ingen belysning. På sitt sätt var den väl fin, men inte var den ju som tant Hildas, inte särskilt fantasieggande heller för den delen. Dessutom alldeles omöjlig att möblera om, till skillnad från tant Hildas figurer. Hennes Jesusbarn kunde man ju till och med få hålla i. I min krubba stod alla stadigt förankrade - får, vise män, Josef, Maria och Jesusbarnet låg orubbligt stel i krubban. Den var färdig!
Tanken slår mig, tänk om Gudstro och upplevelsen av Jesus idag mer liknar en färdig plastkrubba än tant Hildas krubba, där det mesta är flyttbart och rörligt. En krubba som kräver lite omsorg och pyssel, men som är fylld av liv. Vilken krubba vill jag ha? Utan tvekan tant Hildas! Det är väl så livet är, oförutsägbart, inget givet. Det var till det livet Jesus föddes. Det är det livet barnet kommit för att dela med oss.
Livets krubba har växlat en del genom åren. Ibland har det varit mycket ordning och reda med bestämda uppfattningar, så här ska det vara! Andra gånger mer som den där andra krubban, lite oreda, inte så övertygad om hur allt ska placeras. Dock har styrkan i de rörliga och ibland lite röriga tiderna varit, att kunna ta upp och lägga Jesusbarnet i min hand. Så får han sin plats i mitt liv.
En god och välsignad jul
Vid pennan
Lennart Åström, kyrkoherde i Edefors församling