Foto: Illustratör: Gunnel Moheim

På plats… i kyrkoåret

Nyhet Publicerad Ändrad

Här nedan kan du följa kyrkoåret.

Fastan ger oss just nu ramen 

Foto: Illustratör: Gunnel Moheim

omkring det budskap som Jesus lägger i det Guds rike som finns i oss. Den här tiden ska hjälpa oss att forma vårt sinnelag till ödmjukhet, solidaritet och empati med allt levande, i hela skapelsen. Och insikten att ur lidande och oro kan medkänslan med varandra födas och ge kraft att både vila och handla för det gemensamma goda. Vi anar den smak av gudsriket som vi kan få redan nu och som Jesus Kristus visat är möjligt genom att besegra det onda på korset. Vi får äta brödet och lyfta bägaren och ta emot detta mysterium tillsammans med Jesus.

Här kan du läsa Lottas kyrkoårstext

På drift mot okänd kust…

Andra söndagen i fastan

Nu är fastetiden verkligen här och kyrkoårets teman kan tyckas tunga, med tal om prövningar, kamp i tron och kamp mot ondskan. Jesus visste att det finns mycket vi människor har att kämpa med och att det alltid har varit så. I alla tider, för oss alla.
Och vi sitter som bekant i samma gungande båt och där mitt ibland oss finns Jesus för att stilla stormen. Med blicken på honom och ett hjärta som vill se sanningen i vitögat, finns ett hopp och ett ljus att navigera efter i vilket mörker som helst. Och vi får be om den hjälp vi behöver. 

”Jesus, du som står oss närmare än vårt eget hjärta, tack för att du leder oss på livets guppiga farvatten och förlåter oss. Ge oss livsmod och vilja att göra det goda, mot oss själva och andra. Kom till oss när vi är trötta och trösta oss när vi är rädda och bedrövade. Tack för allt det goda vi får ta emot från dig, för glädjen och skönheten i allt Gud skapat. Amen.”

Nu börjar det nya kyrkoåret 

Den mest fantasifyllda och underbara tiden på hela året infaller nu, i början på kyrkoåret. Det handlar ju inte om fantasier, utan om att man måste använda sin fantasi och inlevelseförmåga för att hänga med i svängarna dessa veckor.

Julnatten Foto: Illustratör: Gunnel Moheim

Jesus rider in i Jerusalem under jubel på första advent, för att sedan födas i krubban (den lilla matskålen för djuren) i ett stall på fjärde advent. Änglar talar till herdarna på ängen, och tre vise män följer en stjärnas ljus för att ge ett nyfött barn sina dyrbara gåvor.

Gud handlar genom alla dessa människor och händelser med alla till buds stående medel. Det är ett skeende som rymmer hela det gudomliga undret: att Gud blev människa mitt ibland oss, föddes in i vår värld och vill komma oss till mötes, var och en av oss, i all enkelhet, för att det goda ska segra. Han ser oss i varje barns ögon, i varje kärleksfull handling när vi går varann till mötes utan vapen och skydd.

Frid vare med er, säger han. Han ger oss alla av sin frid i jul. Vilken gåva!

Här kan du läsa biskop Martins jultext

Söndagen före domsöndagen och domsöndagen håller ihop avslutningen på kyrkoåret.

Budskapen i texterna dessa söndagar manar oss att vara vaksamma på hur vi lever och vart det leder. Både på ett individuellt och kollektivt plan.

Domssöndagen Foto: Illustratör: Gunnel Moheim

Det starkaste budskapet är dock detta: att Jesus genom att dö på korset och uppstå, har besegrat döden. Det är Kristi återkomst som segrare över döden, som är det glada budskapet. 

Här kan du läsa Lottas aktuella kyrkoårstext

Allhelgonatiden dominerar den här perioden.

Då firar vi både att våra helgon levt och dött i tro, på Alla helgons dag, men också minnet av alla våra nära och kära som levt och dött, på Alla själars dag.
De välbesökta minnesgudstjänsterna som hålls ägnas hoppets tema, att döden inte är slutet.

Kyrkoårsbild Foto: Illustratör: Gunnel Moheim

Som en förberedelse föregås detta av att den långa trefaldighetstiden avslutas med två söndagar om hur vi mognar till att se livets mål och mening och om den frälsning som Jesus kan ge, där Gud vill rädda alla människor till ett gott liv i Guds famn, ”såsom hönan som samlar sina kycklingar under vingarna”
(Matt kap 23).

Här kan du läsa Lottas aktuella kyrkoårstext

Nu tänker vi på och lyfter upp det vi har att tacka för – det är Tacksägelsedagen.

Tacksägelsedagen Foto: Illustratör: Gunnel Moheim

Enligt traditionen bär vi fram det vi skördat, brödet vi bakat av säden, allt vi får gratis ur marken av svampar, frukt och bär.
Av det vi fått delar vi med oss till de som ingenting har. Allt dessa gåvor som vi inte själva kan skapa. Vi kan så, men Gud ger växten och för det får vi tacka. Den sist söndagen i trefaldighetstiden ägnas åt vårt liv tillsammans och hur tätt sammanvävda vi är, även utan familjeband.

Här kan du läsa den aktuella kyrkoårstexten

Nu infaller änglarnas stora festdag – Mikaelidagen.

Mikaelidagen Foto: Illustratör: Gunnel Moheim

Den talar om att himlens port finns på jorden som en förbindelse mellan här och där, mellan det synliga och det osynliga. Det materiella är inte allt vi vet och det är värt att uppmärksamma och högtidlighålla. Guds hand som vill hålla oss från ondskans makter vill ge oss livsmod och riktning.

 Här kan du läsa Lottas kyrkoårstext.

På Midsommardagen riktar vi en hyllning till både Skaparen och skapelsen;

att allt så underbart och vist hänger samman, för att Gud ville det och såg ”att det var gott”. Johannes Döparen är profeten som fått en helt egen dag i kyrkoårets kalender, i år den 27 juni.
Så viktig var han som vägröjare för Jesus. Enligt bibelns berättelse var han kusin till Jesus med ett särskilt uppdrag att peka på den frälsare som skulle komma.

Foto: Illustratör: Gunnel Moheim

På Apostladagen den 4 juli, får vi sätta oss själva i fokus som efterföljare till Jesus, då vi får säga ”sänd mig!”, läs om ”det stora fiskafänget” i Lukas 5:1-11.

Här kan du läsa den aktuella kyrkoårstexten

Att få inleda trefaldighetstiden i försommarens tid

Foto: Illustratör: Gunnel Moheim

gör att teman om att vi kallas till Guds rike (2:a sön i tref.) och hur det är att bli funnen och förlåten (Förlorad och återfunnen, 3:dje sön i tref) har större möjlighet att nå oss. Allt är en stor inbjudan att dela liv.

Gud har inte gett upp hoppet om oss, utan bjuder in Alla till sitt hus, är budskapet. Och församlingen bjuder in alla att fira gudstjänst igen. Det finns plats. ”Kom, så att mitt hus kan bli fullt!” (Luk 14:23).

Nu inleds den långa trefaldighetstiden,

då färgen är grön i våra kyrkor och då vi som kristna går in i en tid av växt och mognad.
Nu har Gud presenterat sig i sin trefaldighet, som Fader, Son och Ande och som skapare och värnare av allt liv i himlen och på jorden, något vi får fira och vila i.

Foto: Illustratör: Gunnel Moheim

Samtidigt manas vi i vårt lärjungaskap till både tro och handling. Passande nog infaller Världsmiljödagen den 5 juni.   

Här kan du läsa Lottas kyrkoårstext

Pingsten, som ibland kallas hänryckningens tid,

berättar om när lärjungarna fick den heliga Anden och plötsligt fick insikt om det de inte tidigare förstått (Apostlagärningarna 2:1-11).
Det var Upplysningens ljus, Guds klara sken, den Hjälpare som Jesus lovat, som skulle ge dem Sanningen.

Söndagen före pingst Foto: Illustratör: Gunnel Moheim

Pingsten har alltid varit en stor kyrklig högtid, ofta med konfirmation, dop och vigsel. En tid då vi ger oss hän, överlämnar oss, och låter vår tro få leda oss på livets väg.

Anden symboliseras ofta av en duva, den duva som kom med bud om liv till Noah och den duva som sänkte sig över Jesus när han döptes i floden Jordan och påbörjade sitt räddande uppdrag för världen.

Här kan du läsa Lottas kyrkoårstext

Mitt i påsktiden kommer bönsöndagen, i år den 9 maj.

Foto: Illustratör: Gunnel Moheim

Det är en dag då vi går ihop i gemensam bön, över alla gränser. Många kyrkor går samman och ber, i långa bönekedjor utan uppehåll. I en ständig bön för världen och för allt liv.
”Gud, hjälp oss att be lika naturligt som vi andas. Låt andens vind hitta de rätta orden, de som betyder något, som gör skillnad och som jag har så svårt att formulera. Amen.”

Här kan du läsa Lottas kyrkoårstext

Påsktiden börjar med påsknatten och varar till pingstdagens kväll.

Det är fyrtio dagar från påskdagen till Kristi himmelsfärds torsdag (alltid på en torsdag) och femtio dagar från påskdagen till pingstdagen.

Foto: Illustratör: Gunnel Moheim

De första söndagarna i påsktiden andas sprudlande glädje och trygghet i vissheten om att livet på påskdagen besegrat döden genom Kristus.

I fastan plockar man bort glädjeropet Halleluja i gudstjänsterna, och det återkommer nu med kraft – Halleluja!

Här kan du läsa Lottas kyrkoårstext

Kristus brukar kallas för Guds lamm och det är en av påskens starkaste kristna symboler.

Påskalammet som finns (och äts) i den judiska traditionen följer alltså med in i den kristna.

Påsknatten - lammet med segerbanér Foto: Illustratör: Gunnel Moheim

Lammet som bär människornas synd ut i öknen, att offras för vår skull, är symbolen för Jesu självutgivande kärlek till oss. Jesus som Lammet som tiger när det klipps, som fogar sig och som Gud bestämt ska segra över synd och död. Därför bär lammet ofta ett segerbanér.

Här kan du läsa Lottas kyrkoårstext

Känn dig lite rosa!

Fastan är självprövningens tid som går i botgöringsfärgen mörkt lila. Den går ut hårt med teman om vår kamp i prövningar, i tron och mot det onda i tillvaron.

Jungfru Marie bebådelsedag Foto: Illustratör: Gunnel Moheim

Men, vi får också vila och återhämtning i två teman som snart är här; Midfastosöndagen (Livets bröd) den 14/3 och Jungfru Marie bebådelsedag (Guds mäktiga verk) den 21/3.

Med Jesus som livets bröd och Gud som har allt i sin hand ändras de symboliska färgerna. Glädjens färg är vit, som används när vi firar att Maria tackade ja till att föda Gud till världen.

När vi innan dess i hopp och tro får ta emot Jesus som vår räddare och broder då lämnar vi det mörka för det ljusa hoppet. Och vad blir lila+vit, jo rosa! Enda gången i kyrkoåret som vi kan använda rosa är alltså på Midfastosöndagen – så fram med den rosa slipsen och knytblusen!

Här kan du läsa Lottas kyrkoårstext

Gisslet är en gammal symbol för fastan

och idag kan den betyda att vi är beredda att försaka eller avstå av vårt eget (som kan kännas plågsamt ibland) till förmån för dem som lider nöd.

Gisslet som symbol för fastan

Nu börjar den kristna fastetiden då vi uppmuntras att stanna upp, lägga saker och önskningar åt sidan och försöka se på världen som Jesus gjorde. Han som såg en framtid utan våld, vapen, sjukdom och nöd och där tro, hopp och kärlek bor. Han som vill leda oss till en annan sorts jord, där alla människor, växter och djur får leva och frodas.
Psalmtips: 252 och 287.

Här kan du läsa Lottas kyrkoårstext

Nu haglar festdagarna tätt. Inom en 14-dagarsperiod är det kyndelsmässodag (7/2), fastlagssöndag (14/2) och askonsdag (17/2).

Som en följd av den kristna kalendern så firar vi Alla hjärtans dag varje år den 14 februari, ursprungligen som en hyllning till Sankt Valentin, beskyddare av kärleks- och vänskapsband. Den livsglädjens dag följer så lämpligt efter kyndelsmässodagens livsbejakande budskap som vi också får i dopet, nämligen när Jesus säger: ”Jag är världens ljus. Den som följer mig ska inte vandra i mörkret utan ha livets ljus.”(Joh 8:12).

Foto: Illustratör: Gunnel Moheim

Och fastlagssöndagen leder till fettisdagen som är festdagen (semmeldagen) innan fastan, som börjar i och med askonsdagen, då vi ska stanna upp och reflektera både över livets bräcklighet, men också det kristna hoppet, en eftertankens tid.

Här kan du läsa Lottas kyrkoårstext om ”Tid för fest”

Det kristna kyrkoåret som börjar med första advent, har nu gått in i den jultid som senare ska övergå i påskens tid i vår (april).

Foto: Illustratör: Gunnel Moheim

Men just nu är vi också i tiden efter trettondedagen, den viktiga högtiden, då människor upptäckte att Gud inte bara fötts till världen som en vanlig människa, ett litet barn, utan att detta människobarn också är Gud.

Vad detta innebär försöker man förstå under den här tiden i kyrkoåret, genom de texter som vi läser varje söndag i gudstjänsterna, från första söndagen efter trettondagen fram till fastan (inför påsken). Jesus öppnar våra ögon för vad som hänt.

Foto: Illustratör: Gunnel Moheim