För vår kyrkofader Martin Luther så var musiken nästan lika viktig som teologin och i alla fall helt ovärderlig för att uppfatta Guds och livets storhet och kunna få kontakt med vårt inre. Både i dess glans och svärta.
Han introducerade sången i stor skala i våra kyrkor och tack vare det har vi idag en rik körtradition och stora körverk, inte minst i påsktiden.
Och fåglars kvitter nu om våren? Nog rör det om i alla våra känsloregister på litet olika vis.
Och människors röster säger dig något om personen, kan rent av vara ett signum för just den individen. En älskad människas röst blir vacker i våra öron. Vi minns den långt efter det att människan inte finns hos oss längre.
Ibland säger man att man hör det man vill höra. Just nu vill jag höra vårens alla ljud och människors röster. Vi är svältfödda på den genuina stämman som vi bara kan uppfatta när vi träffas öga mot öga, som går förlorad i det digitala.
När Jesus kallade till sig sina lärjungar och sa ”Följ mig!” så måste det legat något särskilt i hans röst som gjorde att de lämnade allt de hade för händer och följde honom. Själv säger han att han är den gode herden som kallar sina får vid namn och att de känner igen hans röst och följer honom (Joh kap 10).
I vår närhet finns andra röster som leder oss fel och skadar oss (som river fåren, i Jesus liknelse) och dem varnar han för. Jesus däremot har kommit för att vi ska ha liv och liv i överflöd. Vi får lyssna efter just den rösten.
Lotta