Vi firar ju inte påsk bara för att få några dagar ledigt i vårsolen och påskmaten äts inte bara för sin egen skull. Hur efterlängtad solen, den goda maten och gemenskapen än är. Precis som judarna minns påsken för uttåget ur Egypten, så påminns vi om hur livet kunde få en ny innebörd genom Jesus Kristus. Det som skulle vara slut, hela historien med Jesus, profeten i öknen, blev i stället en ny början.
Människor trodde att processen mot Jesus, med anklagelser, dom och avrättning skulle sätta punkt för rörelsen som kallade sig Vägen. Men man kan inte sätta punkt för Gud. Så när alla konstaterar att graven är tom, bindlarna ligger där och det otroliga skett, då kunde man i stället utropa: Nu börjar alltsammans! Och så blev det.
Jesus kommer verkligen tillbaka och möter sina vänner, talar till dem, lyssnar på dem och ger dem uppdrag – och världen sätts i rörelse. En rörelse som du och jag är en del av. Till kyrkan, till varje troende och varje sökare vänder sig Jesus med orden ”vänner kallar jag er, ty allt vad jag har hört av min Fader har jag låtit er veta”, ”åt mig har getts all makt i himlen och på jorden” och ”jag ska vara med er till tidens slut”.
Ung som gammal, då som nu, kan nås av budskapet från påskdagens glädjerop:
Kristus är uppstånden – Ja, han är sannerligen uppstånden!
Lotta