Minnas bakåt men leva framåt…

Nyhet Publicerad

Det är allhelgonatid och varje år den här tiden så påminns vi om de älskade människor som lämnat oss.

Särskilt de som vi delat så mycket liv med att det satt outplånliga spår i oss. Tillsammans får vi kännas vid sorgen och saknaden. Det som rymmer det oerhört vackra och det som gick sönder ibland. För ingen är fullkomlig. Men vi har älskat och det är störst. Det får vi överlämna åt Gud, som ser allt som ryms i våra hjärtan, och kan upprätta och läka oss.

Våra liv är tänkta att levas framåt, där vi får gå vidare, med öppna ögon för livets skönhet och de människor som delar vår tillvaro här. Stort är att få älska om och om igen, på olika sätt.

”Tack Gud, för det löftesrika hoppet om himlen, den himmel i vilken de bor som dött i köttet men uppstått i kroppen, på samma sätt som Jesus före dem. Hjälp mig att minnas dem i din närhet, dem jag älskade medan de fanns här, men som jag nu inte längre ser – dem som nu tjänar dig – är hos dig. Säg dem att jag älskar dem, och må de, om det är din vilja, vara de första att välkomna mig i himlen.”
Britt G. Hallqvist

Lotta

Här kan du läsa mer om kyrkoåret