Ett samtal alla borde få vara med om. Manusets biroll gör störst avtryck och lever vidare, huvudrollerna plockas ihop och läggs i påsar när kvällen är över.
- Ibland har vi lite mer seriösa samtal också, säger en av de som är där.
Det är som om hon vill ursäkta det som sagts hittills. Mycket skratt har det varit. Fast de behöver inte förklara eller tycka att samtalet är för ytligt, det är ingen samtalsgrupp. Huvudrollen spelas av garn, virknålar och stickor. Samtalen är de viktiga birollerna som skapar mening.
En annan sorts verksamhet
I vintras fick Linda Torstensvik, församlingsassistent i Varbergs församling, idén att starta en grupp för de som vill träffas för att sticka och virka. Gruppen fick helt enkelt namnet Stick och virk. Egentligen är det inte en grupp, för det är öppna träffar och vem som helst kan komma vilken gång som helst. Men det är ungefär samma människor som kommer till Sollyckans kyrka ojämna torsdagskvällar och stickar och virkar. Alla mellan 19 och 32 år får vara med.
Faktum är att du egentligen inte behöver handarbeta heller. Lite sent, direkt från arbetet i Falkenberg, kommer en deltagare som varken stickar eller virkar. Att träffa de andra är poängen här, samtalet alltså. En annan som gärna ville vara med frågade Linda innan gruppen startade hur hon skulle göra, för hon kunde ju inte sticka eller virka. Linda sa att hon kunde vara med ändå. Så hon kom dit, men då hade hon redan lärt sig grunderna i att sticka. Och här kan hon fråga andra som har virkat längre och kan många detaljer som de gärna delar med sig av.
Ett speciellt samtalsklimat
Det är ju inte helt självklart hur mönstren ska tydas och hanteras och det är bra med hjälp att tolka det. Tipsen och sätten att tolka saker sträcker sig långt utanför handarbete. Alla ämnen finnas med. En stundande förlossning väcker tankar och känslor kring förlossning och småbarn och tankar, glädje och oro som uppkommer under graviditeten delas. En erfaren virkare, som inte ens använder mönster för att virka en pokémonfigur, har med sig sitt knappt ettåriga barn och berättar om sina erfarenheter.
Lyhört lyssnande kombineras med kärleksfull provokation som följs av en fråga om det gick över gränsen. Kanske är samtalsklimatet så livsnära, ärligt och upplyftande för att…
Ja, det är inte så enkelt att svara på den frågan. Vad är det som gör det här tillfället speciellt? De gissar och spekulerar. Kanske för att några av dem känt varandra ända sedan de hade Linda som ledare när de var konfirmander och med i ungdomsgruppen för mer än 10 år sedan. Eller är det för att det bara är kvinnor med än så länge?
Könsroller, möjligheter eller hinder?
Just idag är det inte bara kvinnor här för jag är med, och jag är inte kvinna. Tankarna går en del kring könsroller och hur det ändå ser ut. En av kvinnorna reflekterar mycket kring de hinder som finns för kvinnor i yrkeslivet. Alla är överens om att egenskaper inte har något kön och att det borde vara lika möjligheter för alla, men så ser inte samhället ut.
Nära samtal om livets innersta djup varvas med resonemang kring samhället och yrkesval för att hela tiden glida in på saker som dyker upp bland maskor och garn. Händernas arbete ger själen ro att glida runt bland andra ämnen.
Kvällens formella slut sker när Linda plockar fram en andaktsbok som heter En rät och en avig. Den här gången handlar det om flotteringar och vikten av att förankra dem. Liksom i livet, det gäller att vara förankrad. Om du undrar vad flotteringar är så får du söka på nätet, för här får det inte plats. Givetvis fortsätter alla med sitt handarbete under tiden som andakten pågår. Efteråt funderar någon på om det skulle vara ok att sitta och handarbeta i kyrkan under gudstjänsten, för faktum är att de flesta av dem skulle lyssna bättre då.
Även om kvällen formellt sett är slut sitter de flesta kvar och pratar ett bra tag till.
Text och bild: Kent Pettersson