Vanliga frågor om begravning

Svar: Kostnaden för en begravning fördelas olika gällande vilka tjänster som avses. I Sverige betalar alla en begravningsavgift oavsett om man är medlem i Svenska kyrkan eller inte, denna bekostar lokal för begravningsceremoni, gravplats, gravsättning, kremering, gravöppning samt gravsättning och höljning.

Om den avlidne var medlem i Svenska kyrkan är även själva begravningsgudstjänsten kostnadsfri, eller snarare redan betald genom kyrkoavgiften, och då ingår även kyrka/kapell, vaktmästare, präst, musiker och processionsbärning (bärning av kistan vid jordbegravning, om man inte själv önskar göra det).

I övrigt tillkommer andra kostnader för begravningen, exempelvis för transport, gravsten, minnesstund, och så vidare. Kostnaderna för begravningen tas vanligtvis ur dödsboet. Om dödsboet saknar tillgångar kan de efterlevande ansöka om bidrag från kommunen.

Prata med församlingen begravningen ska äga rum i, eller med begravningsbyrån, för mer information om begravningens kostnader.

Svar: Alla har rätt till en grav på kyrkogård/begravningsplats, liksom kremering och gravsättning oavsett om man varit medlem i Svenska kyrkan eller inte. Begravningsverksamheten är ett samhällsuppdrag som staten har gett Svenska kyrkan och den finansieras genom begravningsavgiften som alla folkbokförda i Sverige betalar.

Däremot har man inte rätt till begravningsceremoni enligt Svenska kyrkans ordning som icke-medlem. Om det var den avlidnes önskan att få en kyrklig begravningsgudstjänst ändå finns det ibland möjlighet att tillgodose denna önskan, men det är inte en rättighet. 

Det är dock viktigt att inte strida mot den dödes vilja om denne uttryckt att den inte vill begravas kyrkligt. I begravningsgudstjänsten överlämnas den döda personen till Gud.

I slutändan ligger beslutet för om en icke-medlem ska tillåtas en begravningsceremoni enligt Svenska kyrkans ordning hos församlingsherden i den församling den avlidna ska begravas. Om församlingsherden säger ja till förfrågan tillkommer dessutom en avgift för ceremonin som ska täcka kostnaderna för bland annat präst, musiker och vaktmästare.

Tala med berörd församling, begravningsbyrån eller mejla uppsalabokning@svenskakyrkan.se för att få veta mer om kostnad och vilka möjligheter som finns. 

Svar: Nej, det går förstås bra att själv sköta planeringen av begravningen om man så önskar, men det är mycket att tänka på kring en begravning – allt från att skapa dödsannons till att beställa kista och gravsten.

För många kan det kännas tungt och svårt att behöva samordna och planera en begravning mitt i sorgearbetet, då kan det kännas som en lättnad att överlåta det praktiska arbetet till en van och professionell begravningsbyrå.

Andra betraktar planeringen av begravningen som ett sätt att bearbeta förlusten, eller ett sätt att hålla sig sysselsatt innan begravningen äger rum för att sedan ta tag i bearbetningen av sorgen. Väljer man att själv planera begravningen är det bra att i ett tidigt skede ta kontakt med församlingen där begravningen ska ske för att få hjälp och information om vad som behöver göras.

Svar: Ansvaret tillfaller då den kommun där den avlidne senast var folkbokförd eller, om den avlidne inte var folkbokförd i Sverige, av den kommun där dödsfallet inträffade.

Svar: Det gör den som beställer begravningen, det vill säga oftast de närmast anhöriga. Inbjudan till begravning och minnesstund kan ske via dödsannonsen eller via skriftlig eller muntlig inbjudan.

Svar: Meddela de andra anhöriga och bekanta om er önskan via exempelvis dödsannonsen. Ofta finns förståelse för att den närmaste familjen vill ha en mer privat ceremoni. Det kan dock vara bra att ta i beaktande att även de som inte stod den avlidne närmast kan ha behov av ett sista avsked och avslut.

Det kan också vara bra att känna till att en begravningsceremoni i Svenska kyrkan är en gudstjänst och att gudstjänster är öppna för alla. Därför går det inte formellt att hindra personer från att dyka upp på en kyrklig begravning även om ni uttryckt en önskan om att hålla ceremonin till de närmast sörjande.

Svar: I enlighet med Begravningslagen ska den avlidnes önskan om kremering och gravsättning såvitt möjligt följas av den som ordnar med gravsättningen. Om den avlidne inte uttryckt någon önskan kring begravningsarrangemang ligger beslutet hos de efterlevande som ordnar begravningen.

Ibland kan den avlidnes önskan ge upphov till osäkerhet eller oro hos de efterlevande. I så fall bör man försöka tolka intentionerna bakom önskan. Om den avlidne exempelvis trodde att dess önskan om ett visst arrangemang skulle underlätta för de efterlevande, men effekten blir den motsatta, så finns möjlighet att omvärdera.

Svar: Kremering eller gravsättning ska äga rum inom en månad från dödsfallet. Begravningsceremonin behöver alltså hållas så att det finns tid för kremering som oftast äger rum någon dag efter ceremonin. Vid jordbegravning sker i regel gravsättningen samma dag som begravningsceremonin.

Svar: Du kan beställa blommor direkt av begravningsbyrån eller en florist. Uppge tid och plats för begravningen så körs de ut och placeras åt dig.

Svar: Nej, det finns ingen lag på att anordna begravningsceremoni eller minnesstund, det är endast gravsättning av kista eller aska som är lagstadgad. Det kan finnas flera anledningar till att de närmast anhöriga inte vill ha någon begravningsceremoni. Det kan också ha varit en önskan från den avlidne.

En begravningsceremoni och/eller minnesstund är dock ett tillfälle för de efterlevande att få ett avslut och avsked, så det kan vara bra att fundera en extra gång på hur ni vill göra.

Är ni säkra på att ni vill avstå en begravningsceremoni så kremeras den avlidne och askan placeras oftast eller strös ut i en minneslund utan att någon närvarar.

Svar: Det är förstås upp till var och en, men precis som vuxna kan barn ha ett behov av att få ett avslut och ta farväl av en person som varit närvarande i deras liv. Många tänker att de vill skydda barnet från den smärtsamma sorgen som kommer av en förlust, men barn hanterar ofta begravningar bra. Se till att prata öppet och ärligt med barnet om vad en begravning innebär, att många kommer vara ledsna och att det är en chans att ta farväl så att det är väl förberett på vad som kommer hända.

Om barnet själv uttrycker att hen inte vill gå på begravningen är det förstås viktigt att respektera det.

Det är dock att rekommendera att låta en barnvakt ta hand om spädbarn och mindre barn som inte förstår vad som händer för att visa hänsyn till de andra sörjande.

Svar: Det kan finnas önskemål om klädkod som frångår den traditionella mörka, vilket förstås går bra, men se då till att klädkoden framgår i inbjudan. Det kan till exempel stå ”ljus klädsel” eller ”sorgklädsel undanbedes”.

Om inget annat uppges/efterfrågas gäller mörk klädsel, det vill säga mörk kostym (kavaj) med svart slips eller vit slips (för de närmast anhöriga), eller mörk dräkt, klänning, kjol eller byxor. Barn kan ha sina finkläder och dessa behöver inte vara mörka.

Svar: Det vanliga är att den avlidnes familj och släkt sitter på ena sidan kyrkan/kapellet och vänner och bekanta på motsatt sida. Vilken anhörigsidan är skiljer sig åt mellan olika kyrkor och kapell, men det vanligaste är att familj och släkt sitter längst fram på höger sida sett bakifrån. Fråga representanten från begravningsbyrån, prästen eller vaktmästaren om du är osäker.

Svar: Det finns inget formellt hinder mot att ha öppen kista under ceremonin, men det är ovanligt vid begravningar i Sverige och i Svenska kyrkan. Önskar man ha öppen kista under begravningsceremonin är det viktigt att alla inblandade, såväl gäster som präst, kyrkvaktmästare och kyrkomusiker, är informerade och väl förberedda.

Svar: Det är i regel okej att fotografera på begravning, men bör undvikas under själva ceremonin för att inte störa de andra begravningsgästerna eller prästen. Vill du filma bör du förankra det med prästen på förhand.

Ibland kan det även finnas en önskan om att begravningen ska livestreamas så att även de som inte kan vara med i person ska kunna delta (detta blev mer vanligt förekommande under pandemin). Prata i så fall med begravningsbyrån och förankra det tidigt med prästen. De övriga gästerna måste också informeras innan livestreamingen startar så att de kan välja att sitta på en plats där de inte syns.

Svar: Defilering innebär att man bjuds att gå fram till kistan eller urnan och ta avsked av den döde, antingen inne i begravningslokalen eller vid graven. Du kan till exempel lägga en hand på kistan eller lämna en blomma eller handbukett. Det är inget måste att defilera, du kan välja att avböja.

Svar: Det beror på. Om den som ska begravas var medlem i Svenska kyrkan ingår processionsbärning med bärarlag i begravningsceremonin. Om den avlidne inte var medlem kan processionsbärning bokas via begravningsbyrån.

Om de anhöriga önskar bära och sänka ner kistan i graven så går det förstås bra. Både män och kvinnor kan bära kistan. Den bärs i midjehöjd och begravningsentreprenören ska finnas med och instruera hela vägen.

Man kan även låta kistan vara kvar i kyrkan/kapellet/lokalen där ceremonin ägde rum och välja att förflyttningen av kistan sker utan att de sörjande närvarar. Så gör man också om kremering sker efter begravningsceremoni med kista.

Svar: Minnesstunden hålls efter begravningsceremonin och är ett tillfälle för de anhöriga att samlas för att prata om och minnas den bortgångne. Det finns inga bestämmelser kring hur en minnesstund ska vara utformad, utan det bestämmer de anhöriga själva, men om begravningen har hållits i en kyrka brukar många boka den tillhörande församlingslokalen och äta något. De som vill håller tal eller säger några väl valda ord om den bortgångne. Vad man äter beror förstås på tiden på dygnet, ibland räcker det med en lättare fika (varför det också brukar kallas ”begravningskaffe”), medan det vid lunch kan vara lämpligt att servera till exempel smörgåstårta eller soppa.

Vill du boka någon av Uppsala pastorats församlingslokaler till minnesstunden kan du läsa mer om dem på den här sidan.

Svar: Om det är beslutat att den avlidne ska kremeras snarare än jordbegravas i kista så kan kremeringen ske antingen före eller efter begravningsceremonin. De flesta väljer att ha en begravningsceremoni innan kremeringen för att kunna dekorera kistan med blommor och föremål, men det går även bra att ha en ceremoni efter kremeringen. Inget val är mer rätt eller fel.

Väljer man att ha begravningsceremonin först sker i regel kremeringen två-tre dagar senare. Kremering, liksom jordbegravning, måste ske senast en månad efter dödsfallet.

Svar: Till skillnad från vid jordbegravning, där kistan oftast sänks ner i graven direkt i anslutning till begravningsceremonin, så finns flera möjligheter kring den sista viloplatsen vid kremering. Gravsättning av en urna måste ske inom ett år från det att kremeringen ägde rum.

De flesta väljer idag att gravsätta urnan i en urngravplats som är mindre än en vanlig kistgravplats, men det går också bra att begrava den i en kistgravplats. Urnan eller askan kan också gravsättas i en så kallad askgravplats som är en del av en gemensam anläggning som sköts av begravningsverksamheten. En askgravplats har plats för två askor vilket gör det möjligt för makar att vila tillsammans. Ett annat alternativ är att låta askan gävas ner eller spridas i en gemensam minneslund. Asknedsättning i minneslund sker alltid utan att anhöriga närvarar för att den exakta platsen ska vara okänd.

Svar: Ja, det går bra, men den som ordnar med gravsättningen måste först ansöka om tillstånd att sprida askan från Länsstyrelsen. Det kan inte göras på förhand utan en ansökan måste ske efter att personen är avliden.

Svar: Nej, i Sverige får man inte slutförvara en urna i hemmet. Det är inte heller tillåtet att tillfälligt förvara urnan i hemmet i väntan på att den ska gravsättas. Om du till exempel ska sprida askan själv så ska urnan förvaras i krematoriet eller i församlingen som ansvarar för begravningsverksamheten till dess att du ska sprida ut den.

Svar: Gravrättsinnehavaren ansvarar för skötseln av den enskilda gravplatsens gravyta och eventuell plantering. Denne kan dock välja att överlåta uppdraget till kyrkogårdsförvaltningen genom ett skötselavtal. Det kan vara en praktisk lösning för den som till exempel bor långt ifrån graven den ansvarar för.

Priserna för ett skötselavtal varierar lite beroende på vilken gravtyp avtalet avser och om man till exempel vill att kyrkogårdsförvaltningen ska sköta även plantering, men priserna för grundskötsel på Uppsalas kyrkogårdar ligger på mellan 900 och 1600 per år ungefär. Mer information hittar du på sidan Uppsala kyrkogårdar – gravskötsel och tjänster. 

Svar: Gravrätten är rätten till gravplats på en kyrkogård. Den uppstår vanligtvis när någon avlider och en person, oftast en anhörig, utses till gravrättsinnehavare. För gravplatsen gäller en gravrättstid på 25 år som i regel kan förlängas. Gravrätten för de första 25 åren bekostas av begravningsavgiften, vill man sedan förlänga gravrätten tas det ut en avgift.

Om gravrättsinnehavaren avlider överlåts uppdraget till dennes efterlevande, till en släkting/nära anhörig till en annan person som gravsatts i samma grav, eller till allmänna arvsfonden.

Du kan läsa mer om vad det innebär att vara gravrättsinnehavare här. 

Svar: Om gravrättsinnehavaren väljer att inte förnya gravrätten går äganderätten till gravstenen över på kyrkogårdsförvaltningen. De får då bestämma vilka åtgärder som eventuellt ska vidtas. När gravrätten går ut kan gravstenen plockas bort och gravplatsen nyttjas för ny gravsättning. Det ska understrykas att alla gravsatta kistor och urnor förblir i graven även när gravrätten löpt ut.