Med människan i centrum

Hon har ett driv och en kraft som får henne att glittra och hon ser hellre möjligheterna än problemen. I mötet med människor vill hon förmedla hopp och tro på att Gud finns med varenda en av oss och att det aldrig är försent!

- Kanske var det mormor hemma i Rumänien som inspirerade mig till mitt yrkesval? funderar Loredana Pogar, mormor var modig och stod upp för de små människorna, hon var en ängel på jorden!

Att bli diakon var inte självklart

Om några veckor vigs hon till diakon. Genom bön och handpåläggning av Linköpings biskop Martin Modéus får hon uppdraget ”att hjälpa dem som behöver hennes tjänst och stå på de förtrycktas sida”. Men att det var just diakon hon skulle bli var långt ifrån självklart.

Under uppväxten i Rumänien gick Loredana i en katolsk skola där lärarna, som var präster och nunnor, var stränga mot eleverna vilket påverkade hennes bild av kyrkan. Det är för att ta sin master i kommunikation som Loredana söker sig till Sverige och Göteborg. 

Genom Immigrantsinstitutet kom Loredana i kontakt med Svenska kyrkan och efter en dag när hon arbetat med att tolka i samtal med rumänska migranter känner hon starkt: ”Jag vill bli präst!”

- Samtidigt visste jag att det egentligen inte var präst jag ville bli, minns hon, men jag längtade ju efter att få jobba som dem jag mötte i kyrkan. 

Loredana får kontakt med diakonen Lena Blom som kommer att betyda mycket för henne under hennes väg till att bli diakon. Efter att maken Iely kommit till Sverige flyttar familjen till Eksjö. Loredana arbetar på Spelverket, sonen Michel föds och efter föräldraledigheten börjar hon arbeta som barnledare i Eksjö församling – hela tiden med siktet inställt på att så småningom bli diakon. 

Titeln diakoniassistent som varit Loredanas det senaste året kommer att bytas ut till diakon. När Loredana berättar lyser glädjen och nyfikenheten i hennes ögon.

Vad ser du mest fram emot i arbetet som diakon?

- Jag brinner för att hjälpa och stötta familjer med barn, och så vill jag lära mig mer om juridiska frågor; vilka regler gäller egentligen? Och så skulle jag vilja arbeta med någon form av självhjälpsgrupper där sjukskrivna och arbetslösa kan mötas och stötta varandra för att se att man inte är ensam.

Som diakon möter du ofta människor i svåra situationer. Hur gör du för att orka?

- I ett diakonalt arbete måste jag alltid behålla respekten för dem jag möter, berättar Loredana. Vi är jämlikar och jag vet att alla kan hamna i svåra situationer. I varje möte vill jag att människan jag samtalar med ska känna att hon är värdefull. Och som diakon bär jag hela tiden med mig tanken om hoppet. Tron hjälper mig att orka och min tro och bön är att Gud kan göra något i varje människas liv. Det är aldrig försent!

TEXT: Karolina Bäckström, präst och kaplan i Eksjö församling

En längre text finns i vårt pastoratsblad Kyrkbladet, nr 2 2021 (ges ut 17 juni)