Trots att de båda tillhörde den absoluta eliten inom svensk formgivning behöll de en jordnära och anspråkslös attityd, ren och fri från prestige, med mycket värme, fantasi och plir i ögat. Deras verk får av betraktaren tolkas och ses utifrån egen fantasi, färg- och formspråk, utan instruktionsbok. På eget vis.
Det viktiga samarbetet stod i centrum. De samarbetade inte bara med varandra i olika projekt och utsmyckningar utan även med målare och arkitekter, som här i S:t Petri kyrka; ett nära samarbete mellan paret Nilsson, Sven X:et Erixson och Sigurd Lewerentz.
Sigurd Lewerentz och Robert och Barbro Nilsson kan beskrivas som en enhet och hade en stark yrkesetisk stolthet i att kvaliteten på arbetet skulle bära sig själv.
De delade en djup respekt för material och form, men som saknade behovet av extern bekräftelse. Deras frånvaro i konst- och kulturdebatten var ett medvetet val att kanalisera all sin energi in i det konstnärliga utförandet och hantverkets kvalitet.
De behövde inte förklara sig för omvärlden - de hade ett gemensamt visuellt språk som räckte för att ska tidlösa mästerverk.
Presentationer om makarna Nilsson och deras skapande kommer hållas av Mats Nilsson och Elisabeth Ryman vid två tillfällen, 23/6 kl. 14.30 och 3/7 kl. 14.30.