Prata med oss

Svenska kyrkan utomlands - igår och idag

Egentligen har Svenska kyrkan i utlandet alltid funnits. I varje fall lika länge som Svenska kyrkan. Här berättar Anders Roos, från rådet för Svenska kyrkan i utlandet, om utvecklingen från fartygspräster till den moderna Svenska kyrkan i utlandet.


Genom alla tider har församlingsmedlemmar rest till andra länder. På olika sätt har de levt tillsammans, mött andra kulturer och andra sätt att leva sin tro.

Själva har de – ensamma eller tillsammans – utövat sin tro, firat gudstjänst och tagit hand om varandra. Kyrkan och församlingen finns där kristna människor är tillsammans vare sig de är få eller många.

Under vissa tider har Svenska kyrkan tagit ett särskilt ansvar. Under krig har fältpräster följt soldater genom liv och död, gett hopp och tröst och för vissa vigt dem till den sista vilan.  

Fartygspräster redan på 1600-talet

Traditionen att följa svenska resenärer ut i världen är mycket gammal. Rötterna till dagens verksamhet går tillbaka så långt som till 1600-talets fartygspräster.    

När Sverige fick ambassader och sändebud på olika håll, främst i Europa, bildades församlingar och präster skickades ut för att leda församlingarna, i till exempel Berlin, Paris, Oslo, Köpenhamn och London.

Dessa församlingar och präster har många gånger fått betyda liv eller död för svenskar, men också för icke-svenskar. Så var det inte minst under 1930- och 1940-talen i Berlin och i Oslo. Vi bär på en lång historia i barmhärtighetens tjänst.  

Sjömän och lastbilschaufförer

Under åren då svensk sjöfart blomstrade följdes sjömännen av hemförsamlingarnas böner och omtanke. Syföreningar bildades för att förse sjömännen med kläder, julklappar och andra viktiga saker för att livet skulle bli mera hoppfullt och gott.  

Så småningom inrättades kyrkor eller sjömanshem som båtarnas besättningar kunde besöka när båtarna låg i hamn för lossning och lastning.

Det var som att komma hem fastän man var långt borta från hem och familj och sjömanskyrkan blev en av de, i övrigt mycket begränsade, möjligheterna till kontakt med dem därhemma.    

Genom åren har man fått fira gudstjänster både där och på båtarna. Viktiga samtal fördes och hälsningar förmedlades. På samma sätt blev det när sjöfarten minskade men lastbilstrafiken genom Europa ökade. Då var inte minst Aten viktig som fast punkt och trygghet för chaufförer på långresa.        

Förändrade resvanor – andra behov

Även om svenskar alltid har rest har sättet att resa förändrats genom åren. Resorna går längre och längre bort i världen och syftet med resorna skiftar. I dag har turistresandet blivit det vanligaste. De resandes ålder har också ändrats; från att främst ha varit människor i arbetsför ålder har antalet ungdomar och pensionärer ökat kraftigt.  

Svenska företag med, i vart fall till en början, många svenska anställda etablerades på många håll i världen.

I dag kanske det mer handlar om att svenskar anställs på längre eller kortare tid i utländska företag som har handelsförbindelser runt om i världen. Vad är då mera naturligt än att dessa människor samlas till gudstjänst och gemenskap och får göra det på sitt eget språk?  

Det handlar om människor som på olika sätt har anknytning till en församling i Sverige. På hemmaplan är man van vid att kyrkan och församlingen finns när man behöver den. Kanske inte så ofta, men inte minst i tider av katastrofer och nöd, finns kyrkan där med tro, hopp och omsorg.  

När vi kommer till främmande miljöer blir det viktigt, trots alla snabba kommunikationsvägar, att finna platser där man känner sig hemma och trygg. Kyrkan ska finnas där människorna finns.  

Turismen ökar alltmer 

På många platser bor svenskar utomlands under en stor del av året. Till samma platser kommer väldigt många korttidsturister. Där har det blivit naturligt att bilda församlingar precis som det finns församlingar i Sverige. På dessa platser har man valt kyrkoråd som församlingens styrelse.

Tillsammans med präster, andra anställda och volontärer planeras och genomförs församlingsverksamheten precis som i vilken församling som helst i Sverige. På andra ställen bildar man kyrkokommittéer som förbereder inför en tillresande prästs eller diakons besök.    

Den unga resvana generationen

Ungdomar reser på sitt eget sätt. Det handlar om backpackers som under några månader, upp till ett år, gör avbrott i studier och upptäcker världen.

Platser som Bangkok och Sydney blir ofta navet i resandet. För dessa ungdomar är det en trygghet att veta att kyrkan finns till hands om det oväntade skulle inträffa.

Andra ungdomar lever som aupair under något år, borta från hem och familj och församling. Kyrkan och den svenska församlingen blir då ett tryggt ”vardagsrum” för dem som vi kan kalla ”vår tids sjömän”.    

Sociala problem

Vi ska inte heller glömma dem som försöker fly från sitt liv i Sverige och söka lyckan någon annanstans i världen.

Ofta blir det inte som man tänkt sig utan missbruket, fattigdomen, nöden, ensamheten och ibland kriminalitet, griper tag och man hittar ingen annan än Svenska kyrkan att få stöd ifrån.  

Den gamla trygga Svenska kyrkan som man alltid kunde vända sig till i Sverige finns på plats och sträcker ut sina händer.  

Arbetssätten förändras

Tider och levnadsförhållanden skiftar, men på något sätt är vi människor och våra behov lika. Därför måste vi ändra arbetssätt och kontaktvägar, men innehållet i arbetet präglas av kyrkans grunduppgift: fira gudstjänst, bedriva diakoni och undervisning och utöva mission. 

Allt görs som en Guds Mission – Guds sändning. Detta är grundbulten i all verksamhet som utförs av Svenska kyrkan i utlandet runt om i världen.

På varje ort där vi finns, i varje församling som bildas, utförs arbetet med frivilliga och anställda och förtroendevalda i gemenskap.  

Vi bygger broar

Det är viktigt att kontakterna mellan ”hemma och ute” finns och att de utvecklas. Kontakter mellan enskilda kyrkomedlemmar och mellan församlingar behöver fördjupas och stärkas. Ofta handlar det om en medvetenhet och ett ansvarstagande.  

Här har ombud för Svenska kyrkan i utlandet sin viktiga uppgift – inte minst i förböner, hälsningar och goda tankar. Detta oberoende av om man är ombud i en församling i Sverige eller kontaktperson i en församling utomlands.

Som goda kristna lever vi en värld som är större än vi anar.  

Anders Roos Rådet för Svenska kyrkan i utlandet