Är du skriven inom Södra Vedbo pastorat kan du lokalt rösta på 5 olika nomineringsgrupper, till Linköpings stift (region) 11 grupper och till Kyrkomötet (nationellt) 11 grupper. Värderingsmässigt brukar det i praktiken inte vara så stora skillnader lokalt. Man håller undan frågor som kan ”bränna till” och försöker nå samsyn. Under mina 8 år i kyrkorådet har det endast varit en votering. Annat är det när man kommer till stifts och nationell nivå.
Man kan indela nomineringsgrupperna i tre olika synsätt. Dels de som också ställer upp som riksdagsparti, dels de som bildat egen förening utifrån sitt riksdagsparti och dels de inomkyrkliga obundna. Det finns inom kyrkan de som anser att politik är något fult och det ska man inte syssla med. En orsak till att vissa vill fjärma sig från partipolitiken tror jag har sitt ursprung i, när regeringen beslutade om att tillåta kvinnliga präster 1958 på den tiden staten bestämde över kyrkan. Regeringen såg det främst som en jämställdhetsfråga medan motståndarna åberopade teologiska motiv. En diskussion som inte är helt avslutad ännu.
En annan orsak kan vara en inte helt grundlös misstanke om att vissa partier ville sekularisera kyrkan särskilt på 1960-70 talet då politiker inte gärna ville framstå som religiösa. Vad är då politik? Enligt Wikipedia är det numera en statsvetenskaplig term för de processer och den taktik en grupp använder för att fatta beslut. Alltså hur man arbetar demokratiskt för att nå ett visst resultat eller få igenom ett beslut. Med erfarenhet från stiftsfullmäktige och kyrkomöte har jag inte sett att de obundna arbetar annorlunda. En partibeteckning säger ju en hel del om vilka värderingar gruppen har. Enligt min mening är det omöjligt att bortse från politiska åsikter eftersom majoriteten av de som ställer upp i kyrkovalet också har politiska värderingar. Mest brukar det märkas när det kommer in på ekonomiska frågor. Jag kommer ihåg att när jag satt i Stiftsungdomsrådet (som var helt opolitiskt tillsatt) på 70-talet var det lätt att se vilka som var höger och vänster. Hos de obundna kan det vara svårt att avgöra vilka värderingar som styr. Från början inrymde den obundna gruppen allt från mörkblå till illröda åsikter. Det har också skett ett par avknoppningar från den största gruppen. En som tyckte att man tog för stor hänsyn till de som inte ville samarbeta med kvinnliga präster och den andra som tyckte man tog för lite hänsyn.
Gemensamt för alla nomineringsgrupper är att man kallar sig kristna och hänvisar till Bibeln. För att kalla sig kristen måste man dock se Bibeln i ljuset av Jesu undervisning. Religion har genom historien använts för att söka makt. Det finns exempel på att man viftar med en igenslagen Bibel och inte verkar ha så stor insikt om vad som verkligen står i den eller till att rycka ut delar som passar in. Bibeln består ju av 66 böcker, fyra evangelier med olika författare och det var 12 (13, beror på hur man räknar Paulus) apostlar. Den är skriven på olika språk och de senaste texterna skrevs för nästan 2000 år sedan. Ändå är den lika aktuell idag, men det har behövts och behövs mycket arbete med översättning, förståelse av den omvärldssituation den skrevs i och teologisk diskussion.
Många som säger sig vara bibeltrogna vill gärna hitta regler om hur vi ska vara i Bibeln. Jesus varnade ju fariséer och skriftlärde just för att de tolkade skrifterna så stelbent. Han förstärkte buden i sin bergspredikan så att alla skulle inse att INGEN är ofelbar. Vi gör alla fel, ibland omedvetet, men det vi ångrar kan vi också få förlåtelse för, genom honom. På yttersta dagen kommer inte frågan om hur många gånger vi gått i kyrkan, läst Bibeln eller
hur många gånger vi talat med Gud utan hur vi har behandlat vår medmänniska, vår nästa.
”Sannerligen vad ni inte gjort för någon av dessa mina minsta, det har ni inte heller gjort för mig.”
Jesus talade till stora folksamlingar, men sökte också upp enskilda som var föraktade av samhället. Han talade med den samariska kvinnan vid Sykars brunn. Han gästade tullindrivaren Sackaios hem, trots att han visste att Sackaios varit oärlig och tagit ut för mycket tull. Mötet med Jesus gjorde att han ångrade sig och beslöt sig för att rätta till det han gjort fel. Vem som är vår nästa framställde Jesus i liknelsen om den barmhärtige samariern. Han valde en man ur en avskydd folkgrupp som inte ens hade samma religion som judarna. Jesus predikade kärlek och sa att vi till och med skulle älska vår fiende. Det har varit och är stora utmaningar för oss som människor. Utmaningar för oss idag att ständigt försöka bli en bättre medmänniska och lita på att när vi ångrar oss får vi också förlåtelse och kan kämpa vidare.
Inför kyrkovalet: Läs igenom de olika nomineringsgruppernas program och tänk på vad du tror skulle Jesus göra?
Gör sedan din röst hörd!
Anders Törnvall
Kyrkorådets ordförande