Kyrkosångshögtiden i Vilhelmina samlade över 200 sångare!

Nyhet Publicerad Ändrad

Som en av de största kulturarrangörerna i länet arrangerade Svenska kyrkan den 20-22 maj ännu en kyrkosångshögtid som nu gått och blivit en 90-årig tradition.

Foto: Olle Thoors

Arrangör för de årligen återkommande kyrkosångshögtiderna är Luleå stifts södra kyrkosångsförbund.       

Den svenska kyrkosångsrörelsen har funnits sedan början av 1900-talet och
1925 stod det klart att ett rikstäckande förbund behövdes. Beslutet som fattades var att man skulle bilda Sveriges Kyrkosångsförbund och Luleå stifts kyrkosångsförbund bildades 1926 i Nordmalings kyrka. Det skedde då 190 sångare från tolv kyrkokörer samlades till kyrkosångshögtid i Nordmaling. Initiativtagare var dåvarande komminister Johannes Norgren som redan året innan under en körhelg i Vindeln inbjudit till den första kyrkosångshögtiden.

I Luleå stift är förbundet indelat i två delar, en för den norra delen och en för den södra. Luleå stifts norra kyrkosångsförbund med förkortningen LUNK och Luleå stifts södra kyrkosångsförbund som kallas LUSK. Varje år samlar högtiderna stora grupper av körsångare och musiker i stiftets kyrkor och vart tredje år anordnar Sveriges kyrkosångsförbund en stor riksfest. I Vilhelmina blir detta års högtid den fjärde i ordningen av kyrkosångshögtider inom Luleå stift.

Inom LUSK finns det tre förbundsdirigenter vilka är Anna Renström, Anders Wälimäki
och Jonas Östlund. De har har dessa uppdrag på förtroendebasis utöver sina ordinarie tjänster som kyrkomusiker i Skellefteå, Burträsk och Umeå.

Foto: Olle Thoors

Programmet för årets kyrkosångshögtid i Vilhelmina innehöll repetioner för sångare och musiker under lördagen och en musikgudstjänst på kvällen i Vilhelmina kyrka efterföljd av festmiddag för alla deltagande.På söndagen firades det högmässa och avslutades med lunch. Vilhelmina kyrka fylldes under dessa dagar med både kyrkosångshögtidens deltagare och kyrkobesökare. Lördagens och söndagens gudstjänster innehöll musik av stor bredd från stycken av tidiga kompositörer som Hans Leo Hassler och Antonio Vivaldi och senare musik av jazz- och gospelkaraktär av bland andra Georg Riedel.
Ett svenskt körstycke i programmet, O du min röst av J.W. Franck, framfördes 1946 under en kyrkosångshögtid i Umeå stads kyrka. Efter 90 år finns det nu ett rikt repertoarbibliotek för förbundsdirigenterna att plocka ur samtidigt som det varje år tillkommer ny musik. I år avslutades musikgudstjänsten under lördagen med Vivaldis Gloria och en del satsers starka slutackord fick det att knaka i Vilhelmina kyrkas takfogar.

Foto: Olle Thoors

En kyrkosångshögtid är ett krävande arrangemang och ställer höga krav på värdskapet. Vilhelmina församling hade uppbådat alla tillgängliga krafter och resurser för att få allt att fungera. Logi, mat, transporter, reception och information. Allt var väl genomtänkt och noga planerat.

Foto: Olle Thoors

Årets deltagande körer var:

Alhems kyrkokör, Skellefteå
Aqua Viva, Teg
Backens kyrkokör, Umeå
Bastuträsk kyrkokör
Burträsk kyrkokör
Bygdsiljums kyrkokör
Ersboda kyrkokör
Hörnefors kyrkokör
Mariakören, Stensele
Mariakyrkans kör, Umeå
Norsjö kyrkokör
Nysätra kyrkokör
Oratoriekören, Umeå stad
Robertsfors kyrkokör
Sjungande dalen kyrkokör, Skellefteå
Staffanskyrkans kör
Sävar kyrkokör
Ungdomskören Turbulens, Umeå
Umeå stads kyrkokör
Ursvikens kyrkokör, Skellefteå
Vilhelmina kyrkokör
Vindelns kyrkokör
Ålidhems kyrkokör, Umeå

Foto: Olle Thoors

En kort pratstund med förbundsdirigenterna

Foto: Olle Thoors

Anna Renström är förbundsdirigent i LUSK sedan 2000 och till vardags kyrkomusiker
i S:t Olofs församling, Skellefteå. Hon är en hängiven körledare med 25-årig arbetserfarenhet vilket verkligen märks när hon leder den stora skaran sångare i Vilhelmina kyrka. Uppsjungning inför ansträngande sångprestationer är viktigt och att göra detta till något inspirerande och roligt är en utmaning för många.
Annas energi och glädje smittar av sig på 200 sångare varav många suttit i buss sedan femtiden samma morgon och alla känner sig efter en stund rustade inför de krävande högtidsdagarna.
- Det är något alldeles speciellt som händer när människor står och sjunger tillsammans. Forskarna har kommit fram till att det uppstår fysio-sociala effekter i oss som är mycket positiva och starkt energigivande, säger Anna.
- Och att få prova på lite svårare grejer än vad den egna hemmakören kanske skulle ge sig på, blir en spännande och självstärkande upplevelse för den enskilde sångaren.

Foto: Olle Thoors
Foto: Olle Thoors

Anders Wälimäki är både förbundsdirigent och styrelseordförande inom LUSK sedan 2001.
Han tror att kyrkosångshögtiderna blir en förenande faktor som stärker den redan så starka körtraditionen inom Svenska kyrkan. Anders är kyrkomusiker i Burträsk församling och har tidigare jobbat i bland annat Skellefteå och Skelleftehamn.
Han har en kraftig bredd sedan många år i svenskt kör-och musikliv. Han utstrålar som Anna Renström även han en stark entusiasm då han står inför den stora kören. Han tar till hopp och krumbukter när han försöker få stopp på sångarna som enligt hans tycke för stunden sjunger lite för starkt och energiskt. - Bra! Lite FÖR bra!!
- Kan ni sjunga lite mindre?? Han drar många skratt och leenden då hans fötter under dirigeringen landar med ett brak på lådan han står på.
Tanken med verksamheten i kyrkosångsförbundet är att skapa en stor bred körrepertoar
som spänner från klassiskt till gospel och populärmusik.Fler ska kunna vara med oavsett vad de gillar att sjunga och hur stor erfarenhet de har av körsång.
Kursverksamhet ordnas med löpande sammankomster där det pratas runt kristen tro och fenomenet som många människor i dagens samhälle upplever; kan jag komma till kyrkan trots att jag bara tror lite grann?
- Det är roligt att se, säger Anders. Det är en föryngring på gång och åldrarna sjunker. Nu är det inte längre bara grå och vita huvuden i körerna och det är ett bevis för att även yngre attraheras av svensk körtradition.
- Vi är dom vi är och försöker skapa en god atmosfär omkring oss.

Foto: Olle Thoors

Jonas Östlund, förbundsdirigent och bland annat körledare och kyrkomusiker i stadskyrkan, Umeå understryker också han det viktiga i att hålla bredden för att engagera så många som möjligt i körsången. Men han poängterar att det inte får gå för långt i "flirten" med populärmusiken i kyrkan. Pop, rock och soulmusik strömmar ständigt mot våra öron och den klassiska musiken lever snart på undantag i många församlingar och i deras kyrkor.- Det är jätteviktigt att den traditionella kyrkomusiken får behålla sin plats i konkurrensen. Jag ser tydligt i min egen ungdomskör att klassisk musik inte behöver uppfattas som tråkig och att
det går lätt att få äldre musik att svänga.
- Som proffsmusiker har jag nog egentligen svårt att fatta vad det kan betyda för en "vanlig" körsångare att få prova på något helt nytt och dessutom fixa att sjunga det, avslutar Jonas.

Foto: Olle Thoors


Att vara värd för så många människor blir snabbt en stor sak och när det väl går bra och folk blir nöjda känns det jättebra, berättar Karolina Lif, organist i Vilhelmina församling. På grund av lördagens regnväder fick vi snabbt ordna fram en mindre taxibuss för skjutsarna till och åter från lunch. Men det var inget problem och den kördes av en av församlingens pedagoger.
- För mig betyder det här med kyrkosångshögtiden att våra körsångare får testa nya grejer och utvecklas. Här tänker vi alltid lokalt och försöker använda oss så ofta vi kan av de egna förmågorna då vi gör våra konserter. Visst plockar vi någon större artist ibland men för det mesta är det bygdens egna förmågor som används. Därför blir det extra viktigt att få prova på tillsammans med andra, och det är väl kanske största poängen en sådan här helg, säger Karolina.

Foto: Vilhelmina församling