Meny

Ökenpärlan

Den sandbruna Ökenpärlan symboliserar tristess och motgångar.

Ökenpärlan

Den sandbruna Ökenpärlan symboliserar tristess och motgångar. Just nu kan det kännas som en oändlig öken, vi är i ett tid fullt av motgångar som vi inte kan se slutet på. Man har ingen ork, ingen lust, ingen att tala med, umgås med. Omvärlden tycks karg, ödslig och fruktlös. Ingen kan helt undvika livets öknar, förr eller senare kommer de. Men vi kan träna oss i att möta den och vistas i den.

Ökentiden kan hjälpa oss att särskilja det viktiga från det oviktiga. När vi lämnar öknen bakom oss upptäcker vi ofta att motgången lärt oss något.  Vi kan luta oss mot Gud, lita på att det finns ett slut. När du går vilse, när du är trött, när du är rädd vill Jesus hjälpa dig. Han säger: ”Tro på mig. Det kommer något nytt, något annat bortom det vi nu kan se.”

Att göra

För barn:

Be en vuxen gömma saker i en sandlåda, leta efter dem och gläds åt att de blev hittade. Leta efter pärlor eller annat inne. Leta efter leksaker som en vuxen gömt inne. Städa ihop, gör något som är lite tråkigt för att det blir resultat, se hur rent och fint det blir när man städat, kanske hittade ni något som varit borta?

För vuxna:

Tänk på ditt livs andra öknar, det som inte är den prövning vi lever i nu. Gör något du länge skjutit upp för att kunna bocka av det på din lista t ex putsa det där fönstret som du stört dig på länge, rensa den där högen.

 

 

Läs fotspår i sanden.

”En mans dröm... 

En natt hade en man en dröm.
Han drömde att han gick längs en strand tillsammans med Gud.
På himlen trädde plötsligt händelser från hans liv fram.
Han märkte att vid varje period i livet, fanns spår i sanden av två par fötter, det ena var hans det andra var Guds.

När den sista delen av hans liv framträdde, såg han tillbaka på fotspåren i sanden.
Då såg han att många gånger under sin levnads vandring, fanns bara ett par fotspår.
Han märkte också att detta inträffade, under hans mest ensamma och svåra perioder av sitt liv.

Detta bekymrade honom verkligen och han frågade Gud:
"Du sa den gången jag bestämde mig att följa dig, att du aldrig skulle överge mig, utan gå vid min sida hela vägen.
Men jag har märkt att under de allra svåraste tiderna i mitt liv, har det funnits bara ett par fotspår.
Jag kan inte förstå att du lämnade mig, när jag behövde dig mest"

Gud svarade:
"Mitt kära barn, jag älskar dig och skulle aldrig lämna dig
under tider av prövningar och lidande.
När du såg bara ett par fotspår - det var då jag bar dig"

Författare okänd