Många är vi som har stämt upp i denna älskade julsång när vi dansat runt kring granen. Och det är sant - det blir ingen påsk utan fastan. Men vad är egentligen fastan, och hur kommer det sig att vi fastar? Och varför finns det så många dagar med så märkliga namn? Här kommer ett litet försök att bena upp och få rätsida på detta mysterium.
En liten bakgrund
Det fanns från början i kyrkan ingen enighet om hur fastan skulle gå till. De första århundradena varierade fastelängden beroende på var du var bosatt. Det är först vid konciliet i Nicea år 325 som längden på fastan fastställdes till 40 dagar. Där beslöts också att påsken skulle infalla första söndagen efter första fullmånen efter vårdagjämningen, vilket i sin tur styr starten av fastan. Det är egentligen bara under de två sista veckorna av fastan, passionstiden, som fokus ligger på Jesu lidande och död. Den föregående tiden är en botgörningstid och handlar om vår kamp mot synden och det onda. Detta avspeglas än i dag i de texter som vi läser under dessa tre söndagar. Man får inte glömma bort att det här var en tid när kyrkan övergick till att bli en rikskyrka i det romerska riket. Människor strömmade till och innan de kunde upptas i kyrkan behövde de få undervisning som avslutades på påsken då de genom dopet upptogs i kyrkan. Innan dopet var det viktigt med bot och bättring.
Förfastan och fastlagen
Förfastan inleds den söndagen som infaller när det är sjuttio dagar kvar till påsk. Vi kallar den söndagen septuagesima, vilket på latin betyder ”den sjuttionde”. Vi märker inte så mycket av denna tid, inte ens i kyrkan. Mot slutet av förfastan tar det dock fart, vi går då in i fastlagen. Fastlagen är tre dagar lång och inleds med fastlagssöndagen, följd av blåmåndagen (som också kallades svart, fläsk eller rosenmåndagen). Fastlagen avslutas med fettisdagen. Det är då vi får mumsa i oss semlor och andra godsaker. Om vi befann oss i Rio de Janeiro hade vi upplevt karnevalens crescendo. Ordet karneval kommer från det latinska carne vale som betyder ”farväl kött”, för i morgon går vi in i den 40 dagar långa fastan då man enligt traditionen inte äter kött. Vän av ordning upptäcker att det är fler än 40 dagar till påskdagen och det beror på att varje söndag alltid är en uppståndelsedag, och då fastar man inte.
Askonsdagen
Askonsdagen är fastans första dag. I kyrkan blir vi då tecknade med ett kors av aska på pannan. Ofta används aska från förra årets palmsöndagsgudstjänst, där palmkvistarna har bränts. När prästen tecknar korset på pannan uttalas orden: "Kom ihåg att du är stoft, och åter ska bli till stoft."
Förr i tiden markerade detta början på botgöringsperioden för dem som hade syndat. Botgörarna fick då aska på huvudet och blev utestängda från kyrkan fram till skärtorsdagen, då de återupptogs i kyrkans gemenskap.
Passionstiden
Med femte söndagen i fastan inleder vi passionstiden som varar i två veckor. Ordet ”passion” kommer från latinet och betyder ”lidande”. Nu är det Jesu lidande som står i vårt centrum. Det är vanligt att man denna söndag stänger altarskåpen och att vi i våra gudstjänster avstår från att sjunga ”Gloria”.
Nästföljande söndag, palmsöndagen, inleder stilla veckan. Jesus rider in i Jerusalem och möts av människor som hälsar honom med palmblad som de lägger i hans väg.
På dymmelonsdagen, enligt gammal svensk tradition, bytte man ut kyrkklockornas metallkläppar mot trästavar – så kallade dymblar eller dymmlar – för att skapa en mer dämpad klang. På denna dag gällde det också att inte vara sist upp ur sängen, för då blev man kallad "dymmeloxen".
På skärtorsdagen instiftar Jesus nattvarden och tvättar lärjungarnas fötter. Detta var också den dag då botgörarna ansågs ha fullbordat sin bot och blivit renade, eller "skärade", vilket gett dagen dess namn.
Vår skärtorsdagsmässa brukar avslutas med att vi växelvis läser psalm 22 medan kyrkvärdarna bär undan allt som står på altaret. Till slut står altaret där utan annan utsmyckning än ett ensamt ljus och en törnekrona. Jesus är nu utlämnad till tortyr och död.
Långfredagen var länge årets mest traditionsfyllda dag. Fram till 1973 var bio, teater och dans förbjudna enligt svensk lag. Det ansågs olämpligt att hälsa på varandra, och barnen skulle hållas inomhus och undvika stoj och stim.
Under långfredagens gudstjänst släcks det ensamma ljuset på altaret, och kyrkan förvandlas symboliskt till Kristi grav som får ligga öde och tom fram till påsknattens mässa då kyrkan återigen tänds upp och vi kan utbrista, - Kristus är sannerligen uppstånden från de döda!
Fredrik Carlin
Klockare