Kyrkklockor i Åkerbo

Klockorna pratar med oss

Varje klocka har ett eget meddelande till oss ingjutet i malmen. Ibland kallas vi för får eller en hel hjord eller menighet helt enkelt. Alla vi som bor kring kyrkan och kan höra klockornas klang. Det är oss klockan talar med och förhåller sig till, ofta med ett poetiskt och målande språk.

Klockan är ett eget väsen som står mellan Gud och oss vanliga, dödliga. Med uppgift att kalla och påminna. Den talar om sig själv, om dig och om Gud. Berättar om Guds ord, Guds rike och är ofta mycket tydlig med sin uppgift att skilja oss från jordelivet. Inpräntar gärna att vi genom dödsklockans klämtning hittar vägen till himlen och Gud, om vi gjort oss förtjänta av det.

Den uppmanar och uppfostrar oss ibland eller så berättar klockan sin egen dramatiska historia om hur den spruckit och måst lagas för dyra pengar. Med pengar från rika människor eller av insamlade medel från vanligt folk i församlingen. Ofta står det också när, var och av vem klockan tillverkades.

Eftersom klockorna för det mesta hänger så ouppnåeligt högt för oss församlingsbor, att vi inte kan se dem med egna ögon, har vi här skrivit av inskriptionerna på de gjutna gamla klockorna i Åkerbo församling.

Informationen är hämtad från boken Östergötlands kyrkklockor kallar, lovar och berättar.
Herbert Kling
Modin-tryck AB, Stockholm 1980

Jag tog mig friheten att översätta de gamla inskriptionerna till ett nyare och förhoppningsvis begripligare språk. Men det gör tyvärr att rim och rytm ibland går förlorat.

Text: Maria Bergendahl

Bild: Klara Grundström eller Maria Bergendahl om inte annat anges.

Askeby

Stora klockan: I folk bärer fram Herranom Hans ära. Bärer, skänker och kommer i hans gårdar. Tillber Herren i heligo prydning. Hela världen frukte honom

Fritt översatt:
Ni människor ska bära fram Herrens ära. Ni bär, skänker och är i hans skapelse. Ni tillber Herren genom att heligt pryda. Hela världen känner Honom.

Lillklockan: Kommer låter oss tillbedja och knäböja och nederfalla för Herranom

Fritt översatt:
Kom och låt oss tillbe och falla ner på knä inför Herren.

Båda klockorna är omgjutna i Jönköping 1817. 

Bankekind

Storklockan har ingen inskrift.

På lilla klockan kan man läsa att Riksrådinnan Anna Dorotea von Fersen skänkte 300 daler kopparmynt. Det står också: Soli Deo gloria - Endast Gud har äran.
Göts i Norrköping 1734.

Gistad

Storklockan gjuten 1669 men omgjuten 1817 i Norrköping:

Det ljud, som denna malm på luftens vingar sprider, Dig, kristen, båda skall, vad sabbatsstunden lider, kanske det också din död förkunna får. Lev här för himmelen, ej för det låga gruset. Och ledaren för ljuset, som tändt i ordet står!

Fritt översatt:

Det ljud som denna malm på luftens vingar sprider, Dig kristen ska kalla när helgdagsstunder kommer, kanske den även din död får förkunna. Lev för himmelriket och inte för det låga gruset, för ledaren av ljuset som lysande i bibelordet står!

 På lillklockan står: Allt vad anda haver, love Herran

Fritt översatt: Allt levande må hylla Herren.

Sen en historisk berättelse om när klockan göts och omgjöts:

På elfte år av sjuttonhundra, när pesten nådde Sverige plundra i konung Karl den tolftes tid, lät kyrkan första gång mig stöpa, att mana folk med andakt löpa till Herrans hus och söka frid. Men när kung Fredrik sjutton åren regerat, då för Gistadsfåren jag göts ånyo annan gång med ett fördubblat ljud och prydnad. Som väcka bör fördubblad lydnad till Herrans fruktan, bön och sång

Fritt översatt:

1711 när pesten härjade i Sverige på Karl XII tid lät kyrkan stöpa mig för att uppmana människor att med andakt skynda till Herrens hus att söka frid. Men när kung Fredrik I [1720 – 1751] regerat i sjutton år [1737] göts jag om till Gistaborna med fördubblat ljud och prakt, som bör väcka fördubblad lydnad för Herren med respekt, bön och sång.

Lillkyrka

Av inskriften på storklockan framgår att den spräcktes 1769 efter att ha tjänat kyrkan i 200 år och att den omgjuts i Norrköping av Elias Arnell.

Rystad

Storklockans inskrift: Du Kristi dyra hjord, som uti Rystads kyrka av lifsens söta ord för själen hämta styrka. När örat hör mitt ljud, låt hjärtat genljud giva av trogen suck till Gud, att du må salig bliva. Du får då rikt igen din kostnad uppå mig, när upp till himmeln min klang fått locka dig

Fritt översatt:
Du Kristi dyra hjord som i Rystads kyrka av livets söta ord för själen, hämta styrka. När ditt öra hör mitt ljud, låt hjärtats genljud ge en trogen suck till Gud, så att du kan bli salig. Du får då rikt igen vad jag har kostat dig, när upp till himmelen min klang har lockat dig.

På andra sidan står: Se och hör, en ljudande malm väcker dig, vakna och bliv en lovsjungande ande. Det döda manar dig till livet, Bliv livlig, fly döden, tänk på dödsklockan. Då klämtar jag tillslut, som du då somnar, så vakna du till dombasunen

Fritt översatt:
Se och hör min ljudande malm väcker dig. Vakna och bli en lovsjungande själ. Det döda manar dig till livet. Bli livlig, fly döden, tänk på dödsklockan. Då klämtar jag tillslut när du då somnar, så vaknar du till dombasunen.

Klockan göts 1763.

S:t Martin

Klocka flyttad från Rystads kyrka 2012

På lillklocka från Rystad från 1687 står:
Allt det anda haver, love Herran. Halleluja

Fritt översatt: Allt levande må hylla Herren.

Törnevalla

1694 God kristen se och märk, hvad öde mig är lämnadt; för fyrtio åren sen har jag olycklig rämnat. Dock förr än jag så sprack, har jag i många år här kallat med mitt ljud till kyrkan Jesu får. 1734, i detta år ack! är jag fast ynklig vorden, när sammanringas månd för Törnevallahjorden, på Kristihimmelsfärd, så remnad jag igen. Och måste ur mitt rum nödvändigt tagas dän. Nu är af gammal jag nu bliven väl omgjuten. Till kostnad på mig var ock socknen oförtruten, O, att jag länge nu må gifva från mig ljud, Tills ditt basuneklang blir hördt, o store Gud

Fritt översatt:
1694 God kristen se och märk vilket öde jag mött, för 40 år sedan gick jag olyckligt sönder. Men innan jag sprack har jag med mitt ljud i många år till kyrkan kallat Jesu får (ortsborna alltså).

1734 i detta år Ack! så ynklig var jag att när det skulle sammanringas för Törnevallaborna på Kristihimmelsfärdsdag, rämnade jag igen. Och måste ur mitt rum flyttas. Nu är jag av gamla klockan omgjuten. För kostnad på mig var församlingen fast besluten. O nu hoppas jag att länge ge ljud ifrån mig ända till din basunklang hörs, O store Gud.

På andra sidan klockan står: Jag är nu på mitt rum uppdragen uti höjden, I Törnevallabarn, ack kommen nu med fröjden. När jag framringer er, då skynden, löpen hit och hörer så Guds ord med största håg och flit. På det den store Gud må rätt av eder dyrkas och tro med kärlek rund må städse hos er styrkas. Ja, hörer så Guds ord och görer så er bön, att I på sista dag fån evig nådelön

Fritt översatt:
Jag är nu på min plats uppdragen uti höjden, ni Törnevallabarn, kom nu med fröjden. När jag ringer på er, skynda er hit och lyssna på Guds ord både uthålligt och noga. Så att den store Gud dyrkas och med kärlek god må tron hos er förstärkas. Ja lyssna på Guds ord och bed så att ni på er sista dag får del av evig nådelön.

Lillklockan är gjuten 1656 och bekostades med över hälften av summan av drottning Kristina.

Vårdsberg

Storklockan har inskriptionen: När klangen af min röst, O kristen, örat hinner. Kom till det helga rum att dyrka Herren Gud. Lef för det goda blott för himlens sköna bud. Till dess vid lifvets slut jag om din död påminner

Fritt översatt:
När min klang hinner till ett Kristet öra kom då till det helga rum att där Herren Gud dyrka. Lev för det goda, endast för himmelens sköna budskap. Till dess, vid livets slut, jag påminner om din död.

Den göts 1848 i Stockholm av Karl Aug. Norling.

Lillklockan göts av Beckman i Stockholm 1887 och har inskriptionen: Vi lofve Dig, O store Gud! Med makt och ära går Ditt bud. Ditt helga ord kring himlar och kring jord. Helig, Helig , Helig är Herren Gud

Fritt översatt:
Vi hyllar dig, O store Gud! Med makt och ära går Ditt bud. Ditt heliga ord kring himlar och kring jord. Helig, Helig, Helig är Herran Gud.

Örtomta

På den ena sidan av kyrkans storklocka läses: När metallens klang ditt öra Väcker att till templet gå, Kom att himlens budskap höra Och giv noga akt därpå

På andra sidan, att klockan står att den: omgöts i Norrköping av An­ders Billsten 1801, då Sv. Baner var Örtomtas patronus och hovpred. Nils Aurelius kyrkoherde.

Fritt översatt:

När metallens klang ditt öra väcker att till kyrkan gå. Kom för att himlens budskap höra och hör noga på.

På lillklockan står: Gloria in excelsis Deo - Ära vare Gud i höjden.

Gjuten i Stockholm 1636 på bekostnad av riksrådet Peder Baner och hans maka, född Fleming.

Östra Harg

Storklockan är gjuten 1577 och omgjuten 1744:

Betänk väl fyra ting, när du mitt ljud får höra: All jordisk omsorg slå ur hågen, böj ditt öra, att taga vid Guds ord som ljuder i hans hus. Af andans egen tolk, och för till lifsens ljus. Därnäst, när tio slag om morgon eller afton, slås på min enda bädd så låt den ha den kraften att minna dig om Gud. Tänk på din dödlighet, när jag för döda sjunger. Ehvad du gammal är, med åldrig eller unger, tänk sist: domklockan skall dig fordra för Guds dom: Ack lef här kristelig, så blir dig Kristus from

Fritt översatt:

Tänk på fyra ting när du mitt ljud får höra: glöm alla jordisk omsorg och vänd hit ditt öra, att ta vara på Guds ord som ljuder i hans hus. Av andens egen tolk som för till livets ljus. När tio slag, om morgon eller kväll, slås på min ena sida så låt den ha den kraften som minna dig om Gud. Tänk på din dödlighet, när jag för döda sjunger. Om än du gammal är, en åldring eller unger, tänk då på att domklockan och Guds dom av dig ska kräva: Ack, lev här kristligt så blir dig Kristus nära.

 
Östra Skrukeby

På storklockan läses: På år ett­tusende sex-hundraåttiofyra Jag fick av nyo klang, min tjänst att ombestyra, Till kyrkan kalla fram all Herrans menighet. I Skrukaby samfund, men nu man säga vet. Jag mist mitt vackra ljud, det klaga nog här alla, Att det så borta är och rösten min avfalla. Men se då jag utstått en så olycklig stöt, Mig Magnus Hultman mig i Norrköping omgöt. Anno 1750

Fritt översatt:
År 1684  fick jag på nytt klang så att jag kunde utföra min tjänst att kalla fram all Herrens menighet i Skrukebys samfund till kyrkan. Men nu säger man att jag mist mitt vackra ljud, vilket nog alla beklagar att det är borta och att min röst försvunnit. Men då jag utstått en så olycklig stöt göt Magnus Hultman i Norrköping om mig. År 1750.

På lillklockan läses: Jag kan icke tala, Dock ropar dig hit Igenom mitt ljud. Din tid ej förhala, Men gör största flit Att akta Guds bud. Låt Skrukeby klocka Till kyrkan dig locka, Så hjälper dig Gud. A:o 1708.

Fritt översatt: Jag kan inte tala, ändå ropar jag dig hit genom mitt ljud. Slösa inte bort din tid, utan lägg största vikt vid att respektera Guds bud. Låt Skrukebys klocka locka dig till kyrkan så hjälper Gud dig. År 1708.