Åkerbos smidda gravkors

Åkerbos smidda gravkors - Anna Helena Larsdotter

Sammanfattning av ett livsöde av Karin Lönnberg, Lillkyrka

Hon kommer till Lillkyrka 1815. Hon är 16 år och föräldralös sedan ”späd ålder” och börjar tjäna piga i socknen. När hon är 23 år gifter hon sig med livgrenadjären Anders Lund och bosätter sig i Pipartorpet, Nedre Lundby. Man kan idag se rester av torpgrunden och fruktträd. Pipartorpet låg nära kyrkan. Åker man in på Lundbyvägen längs kyrkan och kyrkogården så kommer man snart fram, på höger sida en skogsdunge, där på höjden låg torpet.

Smideskors i Lillkyrka. Det vänstra korset är Lenas.

Lena Larsdotter Lund föder åtta barn. Efter att ha varit ”sjuklig det senaste levnadsåret” dör hon 1849. Hon är då 50 år och en månad, ”bröstsjukdom” står noterat i dödsboken. Begravningen är den 27 maj, Lena efterlämnar tre söner och en dotter samt maken Anders.

Har man uppgift om namn, födelse- eller dödsdag på en människa som levt på orten kan man hitta uppgifter i gamla tiders ”folkbokföring” , kyrkböcker.

Så här ser det ut i husförhörslängden för året 1848 (året före hennes död). Här betygsätts hur väl familjemedlemmarna högläser, dels ur en bok och dels ur Luthers katekes. Detta blev nogsamt noterat och togs på största allvar. Dessa husförhör är ju en grund till den folkskoleorganisation som växer fram i Sverige.

 

1849 dör den 50-åriga soldathustrun Lena Larsdotter. I dödboken har prästen noterat dödsorsaken bröstsjukdom.

Smidda gravkors i Östra Skrukeby och
personhistorien kring ett av dem

Kajsa Carlegrim januari 2019

De som låter skriva dessa rader är två föräldrar som just mist sin ende son och de bor snett över vägen från kyrkan. Den lilla pojken begravs på sin tvåårsdag. Kanske hade de varit förberedda på hur det skulle gå, för prästen noterar i dödboken ”Alltid sjuklig”. Dödsorsaken är ältfrossa (feber).

Lille Pär Johan Andersson dog knappt två år gammal den 19 maj 1847.

Pär Johans familj

Pär Johan Andersson föddes den 28 maj 1845 som tredje barnet till Anna Brita Nilsdotter och Anders Petter Olofsson i Skrukeby Östergård (på senare tid även kallad Klockaregården). Pär Johans två äldre systrar var Clara Margareta och Gustafva Charlotta. Senare föddes Britta Christina och Carolina Mathilda. Barnens mormor bodde också här.

Pappa Anders Petter var bonde i Östergården i kyrkbyn men att familjen ägde den gården berodde på mamma Anna Brita. Hennes släkt hade ägt och brukat gården sedan 1600-talet. Livet på 16-, 17- och 1800-talen var oberäkneligt och Anna Britas förfäder hade fått anpassa sig på många sätt. Östergården hade ändå varit kvar i släkten.

Men något gjorde att man lämnade gården åtta år efter Pär Johans död. Så småningom lämnade man även Östra Skrukeby och slog sig ner i Rystad socken.

Mamma Anna Brita kände till sin familjs långa historia i Skrukeby Östergård. Hon hade bott med sin mormor där och man kan gissa att de två stod varandra mycket nära.

Släktens historia

Pär Johan, som dog två år gammal, var åtminstone den åttonde generationen som bodde i Östergården i Skrukeby by i Östra Skrukeby socken.

Vi börjar så långt bakåt i tiden vi kan komma. Med samma släkt och samma gård. Dessutom i stor utsträckning samma namn! Måns och Per återkommer ofta, för att inte tala om Brita och Anna!

1600-talet

Den första som vi över huvud taget vet namnet på är bonden Per Larsson i Östergården, nämnd ca 1650. Han arrenderar gården av kronan (staten). Trettio år senare går arrendet över till hans son Måns Persson.

1700-talet

I mitten av 1700-talet blir det möjligt för arrenderande bönder att köpa loss sina gårdar av kronan, men det är en omständlig och kostsam procedur. Hur Måns Persson får ihop slantarna vet vi inte, men han omnämns i de gamla dokumenten som en klok och driftig man och får igenom köpet av Östergården år 1745. Nu är han självägande bonde. Hans son, som ’naturligtvis’ heter Per Månsson, tar så småningom över gården men dör redan 1765. Per Månssons son Måns Persson är för ung att ta över då fadern dör. Måns växer upp, gifter sig och efterlämnar en tvåårig dotter då han själv dör 1771. Vid det tillfället har han inte hunnit ta sig an gården, utan en styvfar arrenderar den.

Denna tvååriga dotter, Brita Månsdotter, född 1769, ärver gården av sin farmor när farmor dör 1795. Men hon ärver inte hela Östergården utan får dela den med sin kusin som också är arvinge. Gården splittras härmed i två delar som ligger tätt intill varandra. (På 1860-talet flyttas kusinens halva till den plats som nu kallas Svängen.)

1800-talet

Nu har Brita Månsdotter (hon som ärvde av sin farmor) bildat familj och driver Östergården med sin man. En av deras döttrar heter Maja Britta, född 1795. Sjutton år gammal gifter sig Maja Brita med bonden Nils. De bosätter sig först i Halstra, Törnevalla, och sedan i Lundby by i Östra Skrukeby. När familjen väljer att flytta tillbaka till Halstra 1825 med sina fem barn, följer inte den äldsta dottern Anna Brita med. Hon stannar hos sin mormor i Östergården som den i vevan blivit änka och under några år haft hjälp och sällskap av lilla Anna Brita. Östergårdens jordbruk utarrenderas men Anna Brita och mormor bor kvar.

Då har vi alltså mormor Brita och hennes dotterdotter Anna Brita på plats i Skrukeby Östergård. Anna Britta är sju år. Det kryllar av barn i kyrkbyn och många är släkt med varandra så hon har lekkamrater. Det är Anna Brita som ska komma att bli mor till lille Pär Johan.

Anna Brita växer upp, gifter sig med Anders, som kommit som dräng från Svinstad (Bankekind) och de båda blir kvar i Östergården. Och strax skänker mormor gården till Anna Brita och hennes man. Två flickor föds i rask takt, sedan kommer sonen Pär Johan. Åren efter sonens död föds två flickor till. Mormor Brita är kvar hos dem till 1848 då hon somnar in vid 79 års ålder. Östergården säljs 1855 till socknens folkskollärare/klockare och kallas sedan ofta för Klockaregården.

Anna Brita och Anders köper i stället en gård i grannbyn Värla men flyttar snart vidare till Rystad socken och försvinner från Östra Skrukeby.

 

Man kan också se att vissa plåtar och förmodligen hela kors har återanvänts, så i nutid framstår ofta två lika fragmentariskt framträdande texter. Det kan tyda på att korsen är äldre än det årtal man ser, men eftersom inga av inskriptionerna i Östra Skrukeby är huggna, är korsen troligen tillverkade under 1800-talet. Denna typ av gravvårdar var populära under 1800-tiden men ändå inte så vanligt förekommande.

Man kan undra varför Pär Johans föräldrar valde ett smitt gravkors. Det var något på modet då, men ändå ovanligt.

De senare korsens målade text har ofta blivit oläslig.

Boklig källa: Smidda gravkors av Christian Aarsrud 1982
Historisk källa: Östra Skrukeby kyrkoarkiv

Läs om fler kulturhistoriska nedslag här

 

Exempel på inhuggen text: Här under vilar sig torparen PMS[ ex Per Månsson ] ifrån Gupendal döden ianuarius 1811. Korset finns i Lillkyrka.

Ögelkors är dominerade i Östergötland. De liknar varandra men har specifika detaljer och ger prov på variationer i smedens konstnärliga uttryck. Det finns sex smidda gravkors i Östra Skrukeby, alla av typen öglekors. Jämfört med Aarsruds inventering av smidda gravkors i södra och mellersta Sverige verkar de vara av förhållandevis sent datum. Där årtal (dödsår/tillverkning) kan utläsas är det mellan 1820 och 1860. Årtal och text är målade på plåtar. Allmänt i Sverige övergick man till målad text vid sekelskiftet 17/1800. Innan dess högg man eller ’stansade’ inskriptionerna. Nu blev det lättare att skriva längre texter, men nackdelen för oss är att färgen ofta har vittrat bort.