Det mesta här i livet har en förmåga att gå lite snett med tiden, så även julkrubban. Den blev mer och mer extravagant och gick från religiös symbol till en profan statussymbol. I och med reformationen under 1500-talet hade många julkrubbor försvunnit i de reformerade områdena. Men även den katolska kyrkan tyckte att hysterin borde stävjas. Krubborna blev mindre och inte alls lika pråliga som innan. När vi sedan närmar oss 1700-talet och upplysningstidens rationalism avtog intresset alltmer för julkrubban.
Att skriva om julkrubban utan att nämna den helige Franciskus, Guds lille fattige från Assisi, låter sig inte göras. Julen 1223, när Franciskus skulle fira Jesu födelse i den lilla italienska byn Greecio ville Franciskus tydligt synliggöra julens mysterium genom att han på ett mycket påtagligt sätt ställde upp en krubba i en grotta och där ledde in både oxe och åsna. Här handlade det inte om några vackert snidade figurer, utan här var det riktiga djur. Den heliga familjen var dock frånvarande.