Åkerbos orglar

Orgelhistoria

VATTENORGEL

Dagens orgelinstrument har sin grund i en uppfinning av Tesibios som var ingenjör i Alexandria år 250 f.Kr. Den orgeln var enstämmig och kunde bara spelas en ton i taget, som en flöjt. Lufttrycket skapades med hjälp av vatten och kallas därmed vattenorgel.

Under medeltiden utvecklades instrumentet mycket, bland annat ersattes vattentrycket som gjorde att piporna fick luft med luftbälgar och den första orgel som konstruerades i Västeuropa är från runt år 830.

TEKNIKUTVECKLING

År 1170 revolutionerar den förste organisten i Notre Dame de Paris, kyrkomusiken genom utvecklingen av flerstämmig sång. Tillsammans med den gotiska arkitekturen, polyfonin (flera stämmor) och orgeln sprider den sig snabbt till andra katedraler och kloster runt om i Europa. Instrumentet blev en del av framstegen inom musik, arkitektur och teknologi. Under medeltiden gjordes mycket av den tekniska utveckling som ligger till grund för orgelns dynamik och klang. De orglar som konstruerades på den tiden hade ett starkt klingande eftersom pipraderna klingade samtidigt. Men för att göra det möjligt att spela lite lugnare kopplade man på en lite mindre orgel som man kunde spela svagare på. 

Världens äldsta bevarade ”moderna” orgel, den så kallade Norrlanda-orgeln från Gotland, byggs 1380. Den är komplett med tangenter, vällbrädor och pedalklaviatur, endast pipor och bälgar saknas, den finns på Historiska museet i Stockholm. Under renässansen kom man på hur man skulle kunna spela på olika stämmor inom ett och samma verk. Detta kallades register och den äldsta registerorgeln byggdes år 1471.

I Holland började man även utveckla dimensionerna på piporna. Längden på pipan bestämmer tonhöjd och vidden på pipan bestämmer klangen. Detta gjorde orgeln mycket mer variationsrik.

Under 1500-talet driver den italienska och holländska renässansen på utvecklingen mot stora orglar, fast i olika riktning. Den italienska är enmanualig, och når snabbt en fulländning som sedan inte förändras på flera hundra år. Den holländska utvecklas till flermanualig med stämmor som härmar orkesterinstrument.

ORGELNS GULDÅLDER

Barocken och framförallt 1600-talet är orgelns guldålder. I den germanska musikvärlden byggs stora orglar med praktfullt, överdådigt yttre och med möjlighet att kunna spela i flera stämmor från flera verk samtidigt. Stora orglar kan innehålla upp till fem-sex olika verk som innehåller olika register. Orgeln är ett självklart gudstjänstinstrument bland lutheraner som sjunger sina koraler till orgeln.

DJÄVULENS PÅFUND

Bland reformerta puritaner ses den istället som ett djävulens påfund. På vissa håll där den puritanska väckelsen drar fram förstör man alla orglar och kyrkoutsmyckningar, bland annat i England. I Frankrike utvecklas orgeln till ett standardiserat instrument, där vissa klanger och stämmor alltid skulle användas på rätt ställe i mässan. Det utvecklade därmed många ”självklara” stämmor i dagens orglar.

PROFAN MUSIK

1700-talet innebär orgelns både uppgång och fall. Orgeln och kyrkomusiken utvecklas till att låna mer och mer från andra länders traditioner och andra musikgenrer, till exempel operan. Upplysningstiden flyttar fokus från kyrkan till det världsliga. Orgeln och dess musik stagnerar.

DEN ROMANTISKA ORGELN

Mot slutet av 1800-talet började ny spelteknik och nya tekniska lösningar lägga grunden till den romantiska orgeln. Tidens viktigaste instrument var inte orgeln, som tidigare, utan symfoniorkestern och därför utvecklas en typ av orgel som hade en mer orkesterliknande klang. Man kom på uppfinningar som gjorde att man kunde växla ljudstyrkan och klangen i orgeln. Denna nya orgel var källan till den symfoniska orgelmusiken. I Sverige började vi utveckla en egen sorts romantisk orgel och Otto Olsson i Gustaf Vasa kyrka blev här en framträdande kompositör.

LITE ORGELHISTORIA FRÅN ÅKERBO

Det finns några mycket speciella orglar i Åkerbo församling. En del är speciella på grund av ålder och en unikt bevarad kvalité, en del för en lyckad renovering och restaurering som återskapat forna klanger.

Ålder är ju en viktig sak när man talar om kulturarvsföremål, ju äldre ju bättre brukar det heta men det handlar ju också om ”skicket” som man fått lära sig av antikexperter. En tredje viktig faktor är ”proveniensen”, det vill säga bakgrundshistorien. På den punkten är kyrkliga föremål oslagbara. En orgel har skapats för en specifik kyrka och få är de byggnader som kan mäta sig med en kyrkas volym och akustik. Den står kvar där den är byggd. Den består av ett orgelverk med klaviatur, pedaler, manualer och pipor, en orgelfasad och oftast en läktare. Ibland byts förstås orgeln ut, byggs om eller flyttas. Orgelfasaden är den ram och front som omger verket och är ofta pampigt och påkostat, snidat trähantverk med förgyllda figurer och krusiduller. Orgelläktaren är ofta även den gjord av en skicklig träsnidare och har ibland målningar eller träsniderier med bibliska motiv.

1700-talets framgångsrika orgelbyggare i östergötland

Jonas Wistenius (1700 – 1777) född i Vist socken, var en mycket skicklig orgelbyggare. Han var både tekniskt skicklig och konstnärligt begåvad och byggde orgelverk och ritade oftast även orgelfasaden själv. Enligt hans egen uppgift har han byggt 96 orglar och dessutom ett stort antal reparationer och ombyggnader. Hans verkstad låg strax intill S.t Lars kyrka men flyttades senare till Tannefors. Tillverkningen av orgelhusen skedde delvis på platsen, men pipverk och mekanik framställdes i verkstaden och fraktades, kanske med hans egna oxar, långa vägar i både Östergötland och Småland.

I sin verkstad fick Wistenius så småningom en gesäll som hette Pehr Schiörlin (1736 – 1815). De blev kompanjoner och grundade det som kom att kallas Linköpingstraditionen. Omkring 60 orglar i framförallt Östergötland och Småland är byggda av Pehr Schiörlin och när han dog 1815 tog hans son Jonas Fredric över verkstaden och fullbordade faderns påbörjade arbeten. Men vid 36 års ålder dör Jonas Fredric. 1821 begår han självmord med gift under arbetet med orgeln i Häradshammars kyrka. Han lämnade maka och två små söner efter sig. I och med detta gick också den så kallade Linköpingstraditionen i graven.

HÄR FINNS DE I ÅKERBO

Kyrkor i Åkerbo som har eller har haft orglar byggda av Jonas Wistenius finns i Askeby, Gistad, Vårdsberg och Örtomta. Pehr Schiörlins orglar finns representerade i Rystad, Östra Harg och Östra Skrukeby.

VÅRDSBERGS KYRKA HAR NU TRE FUNGERANDE ORGLAR

Förutom kororgeln som står i södra korsarmen och Åkerman & Lund-orgeln, har Vårdsbergs kyrka länge haft en Wisteniusorgel nedplockad och magasinerad på vinden. 2014 återskapades och byggdes den upp igen i sitt ursprungliga skick. Orgelrenoveringen genomfördes av Arkitekt Ulf Oldaeus, konsult för orgelrenoveringen, Ernst-Henrich Burgman från Magnussons orgelbyggeri och Åke Bergenblad från Bergenblad & Jonssons orgelbyggeri. Under högtidliga former återinvigdes den nyrenoverade Wisteniusorgeln med en konsert den 9 november 2014.

östra skrukebys orgel får studiebesök varje år

Göteborgs orgelakademi gör varje år en prova-på-resa bland det rika utbudet av fina gamla orglar i trakten. Östra Skrukeby kyrka har gjort sig känd genom sin fina och välbevarade Schöirlinorgel. Enligt akademins lärare, Lars Storm en otroligt välljudande orgel med så precis anpassning till det lilla kyrkorummet. Han menar dessutom att den ljuder ännu bättre när den trampas för hand d v s för fot med de gamla trampbälgarna på orgelläktaren bakom orgeln. Vilket sker ibland, t ex när det är Earth-hour gudstjänst i mars, som genomförs med så lite elektricitet som möjligt.

Gistadsorgel på turné

Den 9 oktober 1864 invigdes den nybyggda kyrkan i Gistad. Med en orgelfasad ritad av arkitekten J.F Åbom och en ny orgel med 10 stämmor av Åkerman & Lund, en orgel som idag är en av firmans tidigaste och bäst bevarade instrument. Grunden till den nya kyrkan lades kring den gamla som fick stå kvar i ett år innan den revs. I den gamla kyrkan fanns en orgel som ursprungligen var byggd av en lokal orgelbyggare Carl Kindberg 1746 men redan efter 10 år förbättrades den av Jonas Wistenius och brukades sen i Gistad kyrka i drygt hundra år till. Men den nya kyrkan skulle naturligtvis ha en ny orgel och den ovan nämnda Åkerman & Lund- orgeln kom på plats. Den gamla orgeln plockades ner och ställdes upp i Lillkyrka kyrka 1864. Men 1943 var det dags för den gamla Gistadsorgeln att flytta igen. Den monterades ner och såldes till Östergötlands muséum. Där låg den magasinerad till 2014 då Bergenblad och Jonssons Orgelbyggeri AB fick uppdraget att renovera och ställa upp den gamla orgeln i Vadstena slottskapell.

Här kan du se och läsa om Vårdsbergsorgelns renovering

Blev du riktigt nyfiken och inspirerad att läsa vidare om orglar? Läs om orgelinventeringen i Linköpings stift