Kiwalaa - vår vänförsamling

Vår vänförsamling i Kiwalaa i Tanzania

Vantörs församling har sedan 2013 en vänförsamling i Kiwalaa utanför Moshi, Tanzania tillsammans med Järfälla församling. Varje söndag ber vi för vår vänförsamling i Kiwalaa och de ber för oss.

2019 besökte en grupp från Järfälla och Vantör Kiwalaa. Under en händelserik vecka såg vi hur tidigare insamlingar gett resultat. Läs mer från resan i numret Tusen Möjligheter nr 1 2020.

2025 besökte återigen en grupp från Järfälla och Vantör Kiwalaa. Vi fick vara med och lägga grunden till den nya kyrkan som Kiwalaa bygger samt besöka både de äldre i församlingen men även 58 föräldralösa barn som finns i församlingen. Vi besökte även lekplatsen och majskvarnen som Vantör samlat in medel till tidigare.

Under resan döpte även prästen Joakim Friberg 23 barn i söndagens mässa. Vi fick även göra hembesök med sjukkommunion samt göra flera intervjuer. Kyrkoherden Jennie Wall samt ungdomsledarna Alexia, Amalia samt Bianca var även med på resan. Att ungdomar var med på resan uppmärksammades flera gånger av församlingen i Kiwalaa som viktigt för kyrkans nutid och framtid. 

Vi sjöng psalmen 791 ”Du vet väl om att du är värdefull” flera gånger för lokalborna, eftersom våra ungdomar valt den. 

Det planterade även ett träd för vänsamarbetet i anslutning till besöket i Kiwalaa.

Fakta om Kiwalaa-församlingen:

• Har 1158 medlemmar idag. Församlingen skapades 1942 och hade då 110 medlemmar.
• Firar två gudstjänster varje söndag, 07:00 samt 10:00.
• Har 200 barn i söndagskolan.
• Ungdomsverksamheten består av ungdomskör, bibelstudier samt sångövningar.
• Församlingen har ett stort diakonalt arbete riktat till: 116 änkor, 17 änklingar, 58 föräldralösa barn samt stöd till 20 personer med funktionshinder samt kroniska sjukdomar.
• Matutdelning vid skördetid samt extra till behövande familjer.
• Ca 80 personer får sjukkommunion av församligen i Kiwalaa varje vecka.
• Utbildningsstöd: Församlingen betalar både matavgifter samt skoluniformer.
• Vantörs församling samlade i november 2025 in 9600 kronor vilket räckte till 48 skoluniformer.

En bön från präst Kundaeli Mmanga i Kiwalaa:

”Det är Kristi kärlek som har fört oss samman. Och vi ber att de här relationerna ska utvecklas och förstärkas. 

Vi ber för er varje söndag. Och vi hör att ni också ber för oss. Även idag bad vi för vår relation, vår samvaro. 

Att be är ett sätt att förstärka vår relation. Men även att vara tillsammans och sitta tillsammans.”

Alexias reseberättelse:

En av de finaste minnena jag kommer ha med mig från Tanzania är första dagen när vi åkte till Kiwalaa och fick lära känna de äldre, men också barnen. Vi fick veta mycket om vad de gör i församlingen, både för de äldre men också de yngre. Vi fick prata med de äldre och höra vad dom tyckte och kände. Det var roligt att få höra att de har två möten per år för de äldre för att de ska kunna komma och äta och prata med varandra eftersom de flesta bor ensamma.

Det var mycket starkt att få prata med barnen och lära känna dem, och höra och se hur tacksamma och glada de var över att vi kan komma och hälsa på, men också leka i deras lekplats som vi har hjälpt till med. Man blev rörd av att höra alla barnen som är föräldralösa få hjälp av församlingen och se att de verkligen trivdes där.

När vi hjälpte till att bygga deras kyrkan var det först lite nervöst men spännande och man var taggad! Det var fint att se alla från församlingen var där för att hjälpa till - gamla som unga. Det var roligt att alla först började gå fram och tillbaka från sten och sandhögarna, till cementmaskinen, men sedan se hur vi gjorde när vi ställde oss i en kedja för att hjälpas åt. Det var roligt att se fler och fler komma och ställa sig i kedjan, tillslut stod alla med i kedjan medan folk kom med påsarna. Man kände gemenskapen och man kände att folk var stolta att få hjälpa bygga sin kyrka. Det var en rolig upplevelse att se alla äldre kämpa med och när de var trötta så kom alla barnen och hjälpte till utan att vi ens behövde fråga.

Hembesöken vi gjorde var fina att få vara med på och uppleva. Folk var så välkomnande. Men det var så genom hela resan, jag upplevde att alla var så glada att se oss, var vi än kom. Allt från hämtningen på flygplatsen till besöken på skolan och byn till dessa hembesök. Det är en ganska stor skillnad mot hur det är här i Sverige.

Under resan blev vi bjudna på så mycket mat, en del var så otroligt gott och andra maträtter var minst sagt spännande. Jag tycker inte om kaffe, och te är inte heller min favorit, men när man är borta sådär så måste man liksom ta emot det som bjuds. På hembesöket erbjöd de kaffe eller varm mjölk med socker… Jag tog mjölken, lite annorlunda mot vad jag är van vid, men det var gott! Jag har så mycket roliga och fina minnen, allt ryms ju inte i en liten text. Men detta är en del av min resa. 

Amalias reseberättelse: 

Bygga kyrkan

Att bygga kyrkan var magiskt och en fantastisk upplevelse. En upplevelse inte alla får vara med om. I framtiden kommer jag att kolla på kyrkan och jag kan med stolthet säga att jag var med och hjälpte till att bygga den. Utöver det så var det fantastiskt att se vilken gemenskap och glädje som spred sig runt. I början så var det vuxna och äldre damer som bar tunga säckar och när de tog en paus hoppade barnen in självmant. De hittade sina strategier och sätt att hjälpa varandra. Detta värmde mitt hjärta. 

De föräldralösa barnen 

Att stå framför 58 föräldralösa barn var en av de jobbigaste stunderna på resan. Det jag gick göra var att översätta till svenska, det prästen sa. Pastor Kundaell berättade om barnens bakgrund och historia. Sedan sa han ”räcka upp handen om du har råd med en skoluniform", ingen av barnen räckte upp handen. Där och då bröt jag ihop framför alla som var där. Pastorn kramade mig hårt och länge tills jag hade lugnat ned mig. I denna stund insåg jag hur tacksam jag är över mina föräldrar och allt jag har, men också hur mycket vi klagar över små och enkla saker som inte kan jämföras med andras problem.