Snilleblixtar som är kvar efter pandemin

(Ur Spira nr 1 2025)

”Vi ställer inte in. Vi ställer om.” Det blev mottot för Svenska kyrkan när corona-pandemin slog till för fem år sedan. Församlingsherde Ingrid Holmström Pavval satt i Svenska kyrkans krisgrupp som tidigt fattade beslut om att prioritera gudstjänster och begravningar, dop och vigslar. Helt enkelt att fortsätta vara kyrka.

– Församlingarna var otroligt kreativa med zoom-gudstjänster, promenader, pop up-öppna förskolor och digitala samtal, minns Ingrid.

I Ålidhemskyrkan hade prästen Sven-Bertil Grahn precis startat Bibelsamtal från A till Ö. Gruppen övergick till att träffas via zoom.

– Det fungerade jättebra, så vi har fortsatt digitalt, berättar han.

Nu ses ett tiotal personer från Hässleholm till Kiruna varannan vecka för att prata tro. Så kan även personer som inte är så mobila eller har viss social fobi delta.

Även på Teg lever en pandemianpassning kvar. Prästen Lars-Martin Nygren skulle leda en retreat som skulle ställas in när hans fru fick idén – ”Kan ni inte köra på telefon?” Sagt och gjort. Deltagarna fick tips på hur man ordnar en böneplats i hemmet, förslag på morgon-, lunch- och kvällsbön. Samtalen med den andliga vägledaren hölls på telefon.

Nu erbjuds årligen en liknande tio dagar lång retreat inför advent.

– En fördel är man kan skapa sin böneplats i hemmet och hitta en ordning med morgon- och aftonbön som blir bestående, säger Lars-Martin.

Han har också noterat att nattvardsfirandet i gudstjänsterna förändrats. Tidigare drack många vin ur kalken, men efter pandemin doppar de allra flesta brödet i vinet.

Även begravningar med urna, utelek och digitala möten har blivit permanenta efter pandemin.

Text: Ulrika Ljungblahd

Under pandemin firades gudstjänst både digitalt och utomhus. Konfirmationslägren ersattes av sommarhäng och i kyrkorna höll besökarna avstånd.