Sätter tomatfrön och odlar hopp

(Ur Spira nr 1 2025)

Snön ligger tjock över odlingslådorna mellan Ersbodakyrkan och gångvägen intill. Strofen ”än så är det långt till vår” från barnvisan känns väldigt aktuell. Inne i värmen strax intill längtar kyrkans odlingsgrupp efter att det ska tina.

– Vi ser fram emot våren när vi får plantera och se hur det växer igen, säger Birgit Tegblom, som varit med och odlat sedan 2021.

Odlingsgruppen möts vanligtvis först i april för att planera sommarens planteringar, men i år ses de redan en söndagseftermiddag under vintern för att förså. På vaxdukar i församlingssalen står högar med krukor, en vattenkanna och påsar med jord. Och så den röda emaljkastrullen med de värdefulla fröpåsarna. Maria Vredin häller försiktigt upp några tomatfrön i handen.

– De är så små, så små. Ser nästan ut som skräp, säger hon.

Men skenet bedrar, fröna innehåller allt som krävs för att gro och utvecklas. Därför häller Mikael Ström upp mager såjord i de återanvända krukorna. För mycket näring kan nämligen skada de känsliga rötterna. Birgit vattnar och Håkan Nilsson petar ner ett frö per kruka.

Nina Lundberg slår sig ner. Hon är nybörjare på odling och ser fram emot att lära sig.

– Det kommer att bli alltmer självhushåll i framtiden så nu ska jag lära mig! säger hon och får i uppgift att fylla fler krukor med jord.

Snart står nio krukor med luktärter redo att gro. Det allra mesta kommer dock att sås på plats. När odlingen gödslats i maj är det dags att sätta potatis och därefter så kålrabbi, olika sorters rödbetor, morötter, sockerärtor, rädisor och sallad.

Ersbodakyrkans tillsammansodling startade 2016 när den 50 kvadratmeter stora sandlådan på gården bytte skepnad. Sanden byttes ut mot matjord och lekställningen ersattes av en tunna för regnvatten. I förrådet finns skottkärra, spadar och andra verktyg för att bearbeta jorden. Ulrica Tegblom var engagerad redan från start.

– Första året hade vi studiecirkel varje vecka för att lära oss mer om olika odlingsmetoder, berättar hon.

Deltagarna fick bland annat lära sig vikten av att variera växterna i pallkragarna mellan åren så att inte jorden blir utarmad och resultatet dåligt. Några stannade kvar och odlade vid kyrkan, andra planterade hemmavid.

Under åren har deltagare kommit och gått. Men varje torsdagskväll under sommaren träffas de som vill vattna, rensa ogräs och på andra sätt sköta om odlingen.

– Det värsta är att gallra, säger Birgit.  

– I år kan vi be husmor Helena köpa in morötter på såband, så slipper vi det, föreslår Maria.

Då kanske det blir mer tid för fika. För ingen torsdagsodling utan paus, där någon bjuder på godsaker. Och fikat är nästan lika viktigt som odlingen. För visst är det gott att få med sig grönsaker, jordgubbar och rabarber hem, men i Tillsammansodlingen är det framför allt gemenskapen som spirar och växer.

– Det sociala är nästan nog så viktigt. Jag behöver få utlopp för mitt behov att odla och det är superbra att göra tillsammans med andra, säger Maria Vredin, som tidigare hade odlingslott, men blev less på att trädgårdsverktygen stals.

Och det finns plats för många fler att hjälpa till – inte minst med vattningen under de varmaste perioderna.

Odlingsåret avslutas med skördefest i slutet av augusti. De som vill skördar och lagar mat tillsammans för att bjuda kyrkans alla grupper. Förra året dignade borden av hyvlade zucchinirosor med ostfyllning, morotslåda med halloumi, ugnsrostade grönsaker och pizza med picklade rödbetor.

Men fortfarande är det vinter, så Maria Vredin täcker krukorna med plastfolie och ställer dem i det ljusa fönstret som vetter mot trädgårdslandet. Om ett par veckor lär de första gröna bladen sticka upp ur den svarta jorden.

– Jag blir så lycklig när de små sötnosarna tittar upp! Det spirar hopp, säger Maria Vredin.   

Text: Ulrika Ljungblahd