Fredrik funderar: Packning på livsresan

(Ur Spira nr 2 2026)

När jag reser gör jag det oftast med liten packning. Jag behöver inte så många ombyten och har heller inte så stor variation i min klädstil. En annan anledning är bekvämligheten – att slippa bära tungt vid tågbyten och liknande.

Det är kanske ingen genomtänkt strategi, men man kan säga att jag har en slags prioritering av vad som är viktigt att ha med på resan. Det finns trots allt ganska mycket som jag klarar mig utan. Kanske fungerar det på samma sätt med livsresan?

Under några år jobbade jag som svensk präst i en församling utomlands. Det var inte ovanligt att det kom människor med liten packning till den varma och soliga turistorten. Men flera personer jag mötte hade ett tungt bagage med annat som de försökt lämna. Jag mötte besvikelser från brustna relationer, missbruk och ofrivillig ensamhet, för att ta några exempel. De flesta av oss vet att packningen på livsresan inte alltid är lätt att bära. Desto viktigare att försöka hantera det som tynger på ett sätt som gör resan möjlig att orka med.

Jag hoppas att min livsresa har många etapper kvar. Och den dag som det är dags för sista resan vill jag ha med mig det som bär i min packning: goda minnen, hållbara relationer och gemenskap med Gud. Det är ju trots allt ganska mycket annat som jag klarar mig utan.  

Text: Ulrika Ljungblahd