Lollo ser kyrkan som en motkraft

(Ur Spira nr 3 2025)

Lollo Åhfeldt är uppvuxen i en frikyrklig miljö och har i dag en kluven relation till kyrkan i allmänhet. Å ena sidan är han inte så sugen på att vara med i en församlingsgemenskap, å andra sidan har han ett djupt intresse för existentiella frågor, kyrkorum och riter.

– Min farmor brukade säga ”Det är lite för svårt att vara människa, men det går”. Kyrkan har en viktig uppgift i att ge människan ett språk för att beskriva mänskliga erfarenheter. Det handlar inte så mycket om att ge svar, som hjälp att ställa frågorna, säger 
Lollo och citerar Tomas Andersson Wij, som skriver i sin fastebok att ”religionens uppgift inte är att förklara, utan att hantera det oförklarliga”.

– Musiken kan också beröra människans innersta, kanske särskilt i ett kyrkorum, säger Lollo, som själv är hobbymusiker. 

Lollo Åhfeldt ser Svenska kyrkan som en viktig motkraft i samhället när det gäller omsorgen om människor.

– Det är viktigt att värna om kyrkans medmänsklighet, att inte tappa den värdegrunden. Kyrkan skapar viktiga mötesplatser dit människor kan söka sig - ensamma, sörjande och människor på flykt.

Lollo Åhfeldt är själv engagerad i flyktingfrågan och jobbar med Vän i Umeå. Som gymnasielärare sedan 30 år har han också ett engagemang för ungdomar, och betonar hur viktigt det är för dem att mötas av ”jag tror på dig”. Han hoppas och tror att kyrkan kan vara ett sådant sammanhang.

Redan för flera år sedan började Lollo fundera på att bli medlem i Svenska kyrkan, för att värna de värderingar han tycker är viktiga, men det blev aldrig av. Så i vintras sa han till en präst ”det är ju så besvärligt att gå med” och fick ett rappt ”nej, det är det inte alls” till svar. Så efter att han skickat in en medlemsansökan ska han nu rösta i sitt första kyrkoval.

– Generellt tycker jag att det är superviktigt att rösta och ser det som en ritual att gå till vallokalen på valdagen. Det svåra i kyrkovalet är att jag inte har så bra koll på de olika grupperna. Antagligen kommer jag att följa den politiska linje jag redan har. 

Text Helena Andersson Holmqvist