Lär känna ditt lokala vatten

(Ur Spira nr 3 2026)

Tavelsjön glittrar i solen nedanför lägergården. Intill köksingången står nya pallkragar med kryddor, grönsaker och jordgubbar. David Wiljebrand fyller en vattenkanna från den 200-liters tunna som samlar upp regnvatten från taket.

– I stället för problem blir vattnet en resurs. Och regnvatten är det bästa att vattna växter med. Temperaturen är lagom, det är tidseffektivt och gratis, säger han.

David Wiljebrand är ekoteolog och hållbarhetsstrateg i Svenska kyrkan. På lägergården planerar han och några pedagogkollegor odlingar och retreater. Psaltarens ord ”Han låter mig vila vid lugna vatten” ligger nära till hands.

– Man slås av skönheten och överflödet, säger David.

Tavelsjön är inte bara vacker, utan här har människor i alla tider fiskat, tvättat och färdats.

– Det säger sig självt att människor alltid bosatt sig vid sjöar och älvar.

Även i Bibeln växte byar och städer fram kring vattendrag, källor och brunnar. Vatten förknippas med liv, återhämtning och förnyelse – för kropp, själ och ande. Jesus talar om sig själv som ett levande vatten och profeten Hesekiel beskriver en flod som ger liv åt både fisk och fruktträd. I Bibeln finns ingen skarp gräns mellan vattnets konkreta betydelse och metaforerna.

Men vattnet har också en annan sida. Hav, stormar och översvämningar symboliserar kaos och hot. I dag väcker de lätt tankar på havsnivåhöjningar, översvämningar och övergödda hav.

– Vår civilisation har tappat relationen till skapelsen. Det är en anledning till miljökrisen vi har i dag.

David menar att människan länge har trott att varje teknisk lösning leder framåt. Men många lösningar har samtidigt skapat nya problem – från utsläpp av fossila bränslen till övergödda hav och sjöar.

Samtidigt vill han inte fastna i domedagsbilder.

– Människan är inte bara ett problem, utan har också frihet att ändra på saker.

Därför uppmanar han människor att börja med det som finns närmast och nickar mot sjön.

– Vår kärlek till andra människor är inte riktad till mänskligheten generellt, utan i första hand till specifika och unika personer i vår närhet. På samma sätt tror jag att omsorgen om vår jord behöver börja med att lära känna vårt lokala vatten. Vilka vattenflöden finns nära mig? Hur använder jag vattnet? Hur kan jag vårda det i stället för att bara konsumera det?

Vatten bryr sig inte om tomtgränser

När det alltid finns vatten i kranen är det lätt att ta det för givet. Men vattenförsörjningen är tekniskt avancerad och därmed sårbar. David tror också att framtiden kommer att kräva smartare sätt att använda vatten, till exempel att samla regnvatten för sådant som inte kräver dricksvatten.

Han påminner om att vatten också skapar gemenskaper. Allt regn och all snö som faller inom ett område rinner till slut till samma sjö, älv eller hav. Det som händer uppströms påverkar livet nedströms.

– Vatten rinner till lägsta punkt och bryr sig inte om tomtgränser.

För umebor innebär det att många delar samma vatten genom Umeälvens avrinningsområde. Därför kan också små insatser få betydelse. En damm, ett fågelbad eller en regnvattentunna kan både bromsa vattenflöden och skapa livsmiljöer för grodor, fåglar och insekter.

– Oj, vad det frodas! Vatten tillför verkligen liv.

Om David Wiljebrand får drömma fritt ser han flera dammar i sluttningen ner mot sjön framför sig, men vad nästa steg efter pallkragarna blir är ännu inte bestämt.

– Det kan tyckas futtigt att odla i några pallkragar, men det är ett sätt att fråga sig: Vad kan vi göra på den här platsen? Om många gör det blir det en kulturförflyttning.

Och skulle ingen annan hänga på vill han ändå vara en vattenvårdare. Det är ett sätt att vara kreativ och medskapare.

Han fyller vattenkannan ännu en gång.

– Som individ är jag ansvarig för hur jag vill leva mitt liv. Och som kristen svarar jag inför Gud.

Text: Ulrika Ljungblahd